för igår
P!nk – Please Don't Leave Me
How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty...
Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest.
tycker så mycket om dig, men som situationen är nu så fungerar det inte :(
and for that I'm sorry...
:(
How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty...
Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest.
tycker så mycket om dig, men som situationen är nu så fungerar det inte :(
and for that I'm sorry...
:(
...och en dörr slog igen
SÅ blev allt så fel. så jäkla fel. Och på några timmar har jag lyckats förlora en värdefull människa. av praktiska skäl.
Jag sitter själv och kan knappt förstå det. jag har sumpat något fint, något jag tycker om och respekterar.
Och det känns så tomt. Det känns som om någon har karvat ut allt mitt innehåll och bara lämnat skalet kvar. Det känns så oerhört tomt och meningslöst. Jag har förlorat honom, en vettig, sansad, humoristisk, intellektuell, godhjärtad, sympatisk, trygghetsskapande människa - och det gör ont.
Like a fallen piece we'll make a better start, but still end up alone.
Jag har skjutit bort något jag kunde ha börjat älska. Jag har klippt banden innan de skulle ha kunnat utvecklas till något fint som sedan ändå skulle ha gått sönder. I mina ögon var det dömt till att misslyckas, för så har alla mina tidigare relationer slutat. Jag gav det inte en ärlig chans, jag vågade inte tro på att det skulle fungera. Har jag låtit mina farhågor segra?
Somewhere, all that we leave behind, lingers on, longing for lullabies.
You live, you learn.
För nu sitter jag här och har skjutit mig själv i foten.
You love, you burn.
Tomhet. Tomt.
You win, you lose.
Har jag gjort fel?
Becoming you.
Men det gick så fort, han stängde av och även om jag ville be honom stanna upp, stanna kvar, stanna en stund, så hade jag tagit ett beslut och då fick jag väl acceptera det. Leva med konsekvenserna. Bita i det sura äpplet. För att ångra sig kan man väl inte göra i den stunden? Det är väl bara att kliva på det valda tåget och sedan låta tåget åka.
Men det känns så tomt. så... inget kvar.
Valde jag för fort och för logiskt? Kärleken är inte logisk...
... och en dörr slog igen. och jag grät. men accepterade.
Ett praktiskt val.
åååå guuuud.....
To look, but not to see
To kiss but never be
the object of your desire
I'm walking on a wire
and there's no one at all to break my fall.
Like a moth to a flame, only I am to blame
I've been told you're to have, not to hold.
Kan jag ens sova inatt... vad som nu ens återstår av natten
Jag sitter själv och kan knappt förstå det. jag har sumpat något fint, något jag tycker om och respekterar.
Och det känns så tomt. Det känns som om någon har karvat ut allt mitt innehåll och bara lämnat skalet kvar. Det känns så oerhört tomt och meningslöst. Jag har förlorat honom, en vettig, sansad, humoristisk, intellektuell, godhjärtad, sympatisk, trygghetsskapande människa - och det gör ont.
Like a fallen piece we'll make a better start, but still end up alone.
Jag har skjutit bort något jag kunde ha börjat älska. Jag har klippt banden innan de skulle ha kunnat utvecklas till något fint som sedan ändå skulle ha gått sönder. I mina ögon var det dömt till att misslyckas, för så har alla mina tidigare relationer slutat. Jag gav det inte en ärlig chans, jag vågade inte tro på att det skulle fungera. Har jag låtit mina farhågor segra?
Somewhere, all that we leave behind, lingers on, longing for lullabies.
You live, you learn.
För nu sitter jag här och har skjutit mig själv i foten.
You love, you burn.
Tomhet. Tomt.
You win, you lose.
Har jag gjort fel?
Becoming you.
Men det gick så fort, han stängde av och även om jag ville be honom stanna upp, stanna kvar, stanna en stund, så hade jag tagit ett beslut och då fick jag väl acceptera det. Leva med konsekvenserna. Bita i det sura äpplet. För att ångra sig kan man väl inte göra i den stunden? Det är väl bara att kliva på det valda tåget och sedan låta tåget åka.
Men det känns så tomt. så... inget kvar.
Valde jag för fort och för logiskt? Kärleken är inte logisk...
... och en dörr slog igen. och jag grät. men accepterade.
Ett praktiskt val.
åååå guuuud.....
To look, but not to see
To kiss but never be
the object of your desire
I'm walking on a wire
and there's no one at all to break my fall.
Like a moth to a flame, only I am to blame
I've been told you're to have, not to hold.
Kan jag ens sova inatt... vad som nu ens återstår av natten
Hjärtefrågor
Det här är tredje gången jag sätter mig ned och försöker skriva ett inlägg. Det är på tok för mycket som händer just nu. Ja, som vanligt händer inget i mitt officiella liv, vi är lediga på min konstvetarkurs i en och en halv vecka för att skriva hemtenta om antiken. Instruktionerna är så pass luddiga att vi får skriva om exakt vad vi vill, hur vi vill, vara subjektiva eller objektiva, göra referat eller analys. Allt är tillåtet. Kan verka klurigt, men på något sätt kommer den att skrivas. Det är inte där mitt bekymmer ligger.
Nej, som vanligt när det gäller mina bekymmer är de ständigt sammankopplade med mina hjärtefrågor [!] ...
Jag har ett krypande obehag i maggopen och en allt större ångest, men jag kan egentligen inte på riktigt ångra något jag gjort.
Meja – Regrets (I Have None)
Jag har lyckats försätta mig i en situation som jag inte har en minsta aning om vad det rätta beslutet borde vara. Det finns situationer man verkligen inte trodde att man själv skulle hamna i. Jag har suttit och funderat fram och tillbaka utan att kunna hitta någon som helst lösning om hur jag borde agera.
Låter det kryptiskt?
Guud, tyvärr är det lika svårbegripligt för mig som det faktiskt låter. Jag sitter litegrann i en räxsax, som jag själv har försatt mig i. Inte på något sätt en obehaglig räxsax, nej tvärtom, en på tok för bra situation för att den ska kunna få fortsätta.
Nå, då kan man lugnt fråga sig vad jag överhuvudtaget har att klaga på? Barn svälter i Afrika och här sitter jag och har det på tok för bra, oj oj vad synd det var om mig då....
Till mitt försvar måste jag säga att det inte är jättebra. Det hela började som en bra plan, jag spred mina risker på tre spelkort; hjärterkung, hjärterknekt och spader kung. Det fungerade för bra, allt flöt på smidigt och jag fick ut det mesta av det bästa. Jag åt kakan och hade den fortfarande kvar.
Men nu börjar priset betala sig, jag inser att jag har spelat för riskabelt med alltför höga, bra kort och att jag nog på alla sätt har frångått min hjärterdamprincip till att bete mig som spaderdam.
Jag har gjort en mentalpaus från ett visst kort. För i detta ögonblick har jag insett att jag har två vettiga hjärtekort som jag tycker väldigt mycket om och som på alla sätt förtjänar ett helhjärtat engagemang var för sig.
Nog för att jag ryggat skrämt för minsta yttring om känslor och förhållanden senaste halvåret, men nu har jag hittat två människor, så otroligt olika men vettiga, som delar förmågan att få mig att känna mig trygg.
Varför nu? och varför så här?
Men någonstans börjar jag nog inse vem mitt hjärta klappar varmast för. Vem jag på inget vis vill förlora.
Loving ain't easy
You know I feel your pain
Loving ain't easy
We've been crying in the rain
I'm talking 'bout love right here
Talking 'bout love right now
För med någon som du, kan jag lämna allt jag har.
Nej, som vanligt när det gäller mina bekymmer är de ständigt sammankopplade med mina hjärtefrågor [!] ...
Jag har ett krypande obehag i maggopen och en allt större ångest, men jag kan egentligen inte på riktigt ångra något jag gjort.
Meja – Regrets (I Have None)
Jag har lyckats försätta mig i en situation som jag inte har en minsta aning om vad det rätta beslutet borde vara. Det finns situationer man verkligen inte trodde att man själv skulle hamna i. Jag har suttit och funderat fram och tillbaka utan att kunna hitta någon som helst lösning om hur jag borde agera.
Låter det kryptiskt?
Guud, tyvärr är det lika svårbegripligt för mig som det faktiskt låter. Jag sitter litegrann i en räxsax, som jag själv har försatt mig i. Inte på något sätt en obehaglig räxsax, nej tvärtom, en på tok för bra situation för att den ska kunna få fortsätta.
Nå, då kan man lugnt fråga sig vad jag överhuvudtaget har att klaga på? Barn svälter i Afrika och här sitter jag och har det på tok för bra, oj oj vad synd det var om mig då....
Till mitt försvar måste jag säga att det inte är jättebra. Det hela började som en bra plan, jag spred mina risker på tre spelkort; hjärterkung, hjärterknekt och spader kung. Det fungerade för bra, allt flöt på smidigt och jag fick ut det mesta av det bästa. Jag åt kakan och hade den fortfarande kvar.
Men nu börjar priset betala sig, jag inser att jag har spelat för riskabelt med alltför höga, bra kort och att jag nog på alla sätt har frångått min hjärterdamprincip till att bete mig som spaderdam.
Jag har gjort en mentalpaus från ett visst kort. För i detta ögonblick har jag insett att jag har två vettiga hjärtekort som jag tycker väldigt mycket om och som på alla sätt förtjänar ett helhjärtat engagemang var för sig.
Nog för att jag ryggat skrämt för minsta yttring om känslor och förhållanden senaste halvåret, men nu har jag hittat två människor, så otroligt olika men vettiga, som delar förmågan att få mig att känna mig trygg.
Varför nu? och varför så här?
Men någonstans börjar jag nog inse vem mitt hjärta klappar varmast för. Vem jag på inget vis vill förlora.
Loving ain't easy
You know I feel your pain
Loving ain't easy
We've been crying in the rain
I'm talking 'bout love right here
Talking 'bout love right now
För med någon som du, kan jag lämna allt jag har.
Spelkort
Så länge varade den mentala husfriden...
Bryan Adams – Brothers Under The Sun - Soundtrack Version
Fan... fan fan fan...
Hur mycket jag än försöker att göra annat, inte tänka utan stänga av, finns det egentligen bara en sak jag vill ha.
---
Så har mina tankegångar gott under ett antal dagar nu. Men någonstans har det dykt upp något som stör den tankeströmmen. Det är inte alls vad jag hade tänkt mig, det ingår inte i någon redan uttänkt plan.
Jag vet att jag har en förväntad plan att följa, jag försöker vänja mig vid tanken, jag vänjer mig allt mer och mer.
Det som egentligen först började som en känslostyrd, dock sofistikerad, hämndaktion - jo, jag är medveten om att jag har en reptilhjärna som alltför många gångar kickar in för tidigt utan att konferera med förståndet först - nå, det som handlade om att klippa band och sprida ut riskerna genom att dra in ett nytt spelkort, har blivit något helt annat.
På ingen tid alls har jag underligt nog fått ett oerhört förtroende för den här personen. Jag har suttit uppe hela nätter och bara pratat och kommit att inse att det här är en otroligt bra och vettig person.
Men det var inte meningen att det skulle bli så här. Det fanns en spelplan, som alla inblandade var införstådda med. Varje kort som lagts var ett steg närmare det planerade. Men det var ett långsamt spel för att det skulle finnas tid att fundera och känna efter och mot förmodan hinna stoppa spelet i tid om insatserna ansågs för höga.
Så har en spelare helt plötsligt slängt in en förmodad joker, som i efterhand visade sig vara ett klätt kort...
Spelet skiftar karaktär och genast sitter man där med nya kort på handen. Vilket kort ska läggas?
Bryan Adams – Brothers Under The Sun - Soundtrack Version
Fan... fan fan fan...
Hur mycket jag än försöker att göra annat, inte tänka utan stänga av, finns det egentligen bara en sak jag vill ha.
---
Så har mina tankegångar gott under ett antal dagar nu. Men någonstans har det dykt upp något som stör den tankeströmmen. Det är inte alls vad jag hade tänkt mig, det ingår inte i någon redan uttänkt plan.
Jag vet att jag har en förväntad plan att följa, jag försöker vänja mig vid tanken, jag vänjer mig allt mer och mer.
Det som egentligen först började som en känslostyrd, dock sofistikerad, hämndaktion - jo, jag är medveten om att jag har en reptilhjärna som alltför många gångar kickar in för tidigt utan att konferera med förståndet först - nå, det som handlade om att klippa band och sprida ut riskerna genom att dra in ett nytt spelkort, har blivit något helt annat.
På ingen tid alls har jag underligt nog fått ett oerhört förtroende för den här personen. Jag har suttit uppe hela nätter och bara pratat och kommit att inse att det här är en otroligt bra och vettig person.
Men det var inte meningen att det skulle bli så här. Det fanns en spelplan, som alla inblandade var införstådda med. Varje kort som lagts var ett steg närmare det planerade. Men det var ett långsamt spel för att det skulle finnas tid att fundera och känna efter och mot förmodan hinna stoppa spelet i tid om insatserna ansågs för höga.
Så har en spelare helt plötsligt slängt in en förmodad joker, som i efterhand visade sig vara ett klätt kort...
Spelet skiftar karaktär och genast sitter man där med nya kort på handen. Vilket kort ska läggas?
Nöjd söndag
Ja herregud.. Min älskade läderjacka och skinnbyxor gjorde succé både på Fame och på Uplands 04-släpp.
Har nog aldrig fått lämna så många nummer som den kvällen, så det är uppenbarligen ett tecken på att stilen fungerar ;)
Nå, förutom det så är jag typ jättetrött efter att ha varit ute tre dagar irad och vänt mitt dygn något oerhört. Men det känns fantastiskt, vilken oerhörd frihet att kunna precis vad jag vill, hur jag vill, när jag vill.
Just nu är jag måttligt intresserad av att ha ett förhållande, faan orka vara tråkig. Som min sits är nu så är den verkligen optimal. Jag kan träffa personer jag gillar, men utan några förpliktelser, som annars sätter en massa hinder ivägen från att träffa andra.
Just nu är det bra, jag är fullständigt nöjd med situationen!!
Så får vi se vad nästa vecka har för spännande saker på gång :P
Tredje gången gillt
Tredje dagen av fest och för lite sömn. Men vad gör man inte för att döva tankarna lite?
Första kvällen med temat St trinians och brittisk skolflickuniform.
Andra kvällen: Utgång i Stockholm
Tredje kvällen: Utgång på Fame med tema Not myself tonight...
Girls Aloud – The Promise
Första kvällen med temat St trinians och brittisk skolflickuniform.
Andra kvällen: Utgång i Stockholm
Tredje kvällen: Utgång på Fame med tema Not myself tonight...
Girls Aloud – The Promise
What a night...
Tiden bara försvinner, jag kan inte förklara det på något annat sätt.
I ena stunden är det fredagkväll och klockan är sju och jag äter middag och i nästa stund har klockan blivit åtta på lördagmorgonen och jag har suttit uppe hela natten och bara pratat. Pratat om relationer, om livets lätta och tunga saker. Saker jag aldrig annars skulle ta upp med en person som jag bara träffat två gånger.
Men det faller sig så lätt och jag har verkligen ingen aning om varför.
http://www.youtube.com/watch?v=e2HXc9DbI9M
Det är en otroligt märklig känsla. Inte på något dåligt sätt, absolut inte, men när man träffar en person som man omedelbart får ett oerhört förtroende för, och det känns som om man kan säga precis vad som helst till personen ifråga, alltså, det är en obeskrivbar känsla. För att ytterligare spä på den här underliga situationen, så är det här en person som jag bara har umgåtts med en kväll tidigare, även om vi har träffats sporadiskt innan på diverse fester eller filmkvällar.
Med andra ord är det här en vettig kille. Jag blir lika förvånad varje gång jag stöter på en sådan, för i min värld har männen spjälkats ned till antingen svin eller veklingar. En i allra högsta grad orättvis bild av 50% av jordens befolkning men det må så vara. Jag har gjort det väldigt enkelt för mig. Om man dessutom förväntar sig att de män som man träffar i 99% av fallen är svin, lär man sig väldigt fort att stänga av känslorna och därmed stänga ute personen från att komma en in på djupet. På så vis har man garderat sig från risken att i slutänden vara den som sitter med krossat hjärta och nedtrampade känslor - igen - och då har man per automatik dragit det längsta strået, inte sant?
Så varför är det inte så i detta fall?
Jag vet inte om det kanske var så att jag i detta fall inte hade garden uppe lika fullt ut, som jag annars alltid brukar ha med personer jag träffar som kan vara potensiella pojkvänner. I det här fallet var jag mest nyfiken på att se vad det här var för en typ av person, det var en lära-känna-dig-fika, utan några raggningsförväntningar skulle man kunna säga. I alla fall upplevde jag det som det. Jag träffade en kille som jag hade otroligt rolig med och kunde gapskratta tillsammans med, och därför kanske jag avskrev honom som potensiellt hot mot mitt hjärta? Känns verkligen jättefånigt att skriva ned det så här, men när jag tänker efter, varför inte? Det är väl inte så omöjligt att försvaret omvärderar en person, som man kan skratta ihop med och genast stryker personen från fiendelistan och låter honom hamna under vänlistan istället? Och genom detta var försvaret inte lika intakt denna gång när jag träffade honom.
Onsdagsspenderier
Har suttit och skrattat halvt ihjäl mig åt den roligaste youtubevidoen på länge: http://www.youtube.com/watch?v=zM9PF9-Wtys Om man var förälskad i Star Wars när man var yngre så är den här helt klart rolig att se. Och om man nu inte gillar Star Wars är den sevärd bara på grund av de fantastiska kommentarerna av några av våra bästa svenska skådespelare.
Förutom detta har jag försökt spendera upp min lediga dag på bästa sätt. Gått på solig promenad och försökt att inte halka på isfläckar, ätit god betallunch med Emma och sedermera sett på En Geishas memoarier och ätit middag hemma hos Evy.
Borde egentligen ha pluggat, men ja... sånt kan man alltid göra vid ett senare tillfälle.
Hur står det till med livet i övrigt då? Ja...
Daniel Lindström – Caught In That Feeling
Ibland fastnar man bara. Nog för att jag försöker göra allt som står i min makt för att göra mig upptagen; jag är om mig och kring mig, planerar temafester med utgång, springer runt på träffar med nya människor och middagar med gamla vänner. Men hur mycket man än försöker i sin lilla blomvärld, finns där vatten som man - hur mycket man än försöker hitta substitut för - inte kan vara utan.
Förutom detta har jag försökt spendera upp min lediga dag på bästa sätt. Gått på solig promenad och försökt att inte halka på isfläckar, ätit god betallunch med Emma och sedermera sett på En Geishas memoarier och ätit middag hemma hos Evy.
Borde egentligen ha pluggat, men ja... sånt kan man alltid göra vid ett senare tillfälle.
Hur står det till med livet i övrigt då? Ja...
Daniel Lindström – Caught In That Feeling
Ibland fastnar man bara. Nog för att jag försöker göra allt som står i min makt för att göra mig upptagen; jag är om mig och kring mig, planerar temafester med utgång, springer runt på träffar med nya människor och middagar med gamla vänner. Men hur mycket man än försöker i sin lilla blomvärld, finns där vatten som man - hur mycket man än försöker hitta substitut för - inte kan vara utan.
