Konstdetektiv, svart galla och förkylning
Helgen har skuttat iväg som en liten hind och här sitter man och försöker tänka ut hur allt kunde gå så fort. Antal sidor lästa inför seminariet.. ähm... på tok för få, men jag försöker dock sitta nu, kvällen före och läsa på lite för att få mig ett hum om vad lektionen ska handla om imorgon.
Vad har jag då gjort istället? Jag har då lagt tid på att umgås med vänner, en väldigt trevlig prioritering men det får ju sina konsekvenser att man då ingenting får läst. Men jag vet att jag bara har mig själv att skylla. Att man faktiskt kan säga nej med den anledning att man själv måste få prioritera sin egen tid. Men jag har aldrig riktigt varit bra på att säga nej.
Om man inte själv tar kontakt med människor utan istället låter de kontakta en när de vill ses, ja, då får man prompt inte säga nej - enligt mina regler.
Nå...
Nu sitter jag i alla fall vid mina böcker och ja, ibland kan man bli lite fundersam över vad man egentligen pluggar när man läser meningar som: if one element were to dominate a person's constitution, then they would become choleric (governed by yellow gall and fire, related to summer and maturity), phlegmatic (governed by phlegm and water, related to winter and old age), sanguine (governed by blood and air, related to spring and youth), or melancholic (governed by black gall and earth, related to autumn and middle age.)
Är det verkligen konstvetenskap jag läser?
Men allt har sin förklaring; jag läser om tänkbara tolkningar av en tavla om man skulle använda sig av gubben Panofkys konstteorier. Han ansåg att en tavla analyseras bäst om man använder hans trestegsmetod; Objektifiering, ikonografi och ikonologi. Som i korta ordalag innebär att om man vill förstå budskapet i t.ex. renässansmålningar så måste man förstå den idévärld som den kom till i etc.
I en sådan kontext kan man då förstå varför ett stycke som det ovan citerade dyker upp när man läser en bildanalys över tavlan: Melancholia 1 av Albrecht Dürer, målad 1514.
Den här tavlan är fullproppad med symboler som var och en har en viktig betydelse: nycklar i oordning, en öppen börs, mätinstrument, en trött hund, en överambitiös putti (bebisen med vingar) fladdermusen som bär texten Melencholia, kransen i kvinnans håret, klockan på väggen, byggverktygen på marken...
Kort sagt, analysen jag läser är på många många sidor där varje liten symbol presenteras och hur de allihopa samverkar till att bli det budskap som kodknäckaren/ikonografen/konstvetaren sedermera ska kunna knäcka för att få fram bildens verkliga budskap. Känns litegrann som om man ska vara bilddetektiv i stil med Sherlock Holmes.
... och nu sitter jag här och känner att ju fler timmar som går desto krassligare blir jag, ont i halsen och öm i kroppen. Härligt, en ny förkylning på G :(
Nå, men nu tycker jag i alla fall att jag har lärt mig det som jag ska till mitt seminarie imorgon så nu kan jag med gott samvete gå och sova.
Vad har jag då gjort istället? Jag har då lagt tid på att umgås med vänner, en väldigt trevlig prioritering men det får ju sina konsekvenser att man då ingenting får läst. Men jag vet att jag bara har mig själv att skylla. Att man faktiskt kan säga nej med den anledning att man själv måste få prioritera sin egen tid. Men jag har aldrig riktigt varit bra på att säga nej.
Om man inte själv tar kontakt med människor utan istället låter de kontakta en när de vill ses, ja, då får man prompt inte säga nej - enligt mina regler.
Nå...
Nu sitter jag i alla fall vid mina böcker och ja, ibland kan man bli lite fundersam över vad man egentligen pluggar när man läser meningar som: if one element were to dominate a person's constitution, then they would become choleric (governed by yellow gall and fire, related to summer and maturity), phlegmatic (governed by phlegm and water, related to winter and old age), sanguine (governed by blood and air, related to spring and youth), or melancholic (governed by black gall and earth, related to autumn and middle age.)
Är det verkligen konstvetenskap jag läser?
Men allt har sin förklaring; jag läser om tänkbara tolkningar av en tavla om man skulle använda sig av gubben Panofkys konstteorier. Han ansåg att en tavla analyseras bäst om man använder hans trestegsmetod; Objektifiering, ikonografi och ikonologi. Som i korta ordalag innebär att om man vill förstå budskapet i t.ex. renässansmålningar så måste man förstå den idévärld som den kom till i etc.
I en sådan kontext kan man då förstå varför ett stycke som det ovan citerade dyker upp när man läser en bildanalys över tavlan: Melancholia 1 av Albrecht Dürer, målad 1514.
Den här tavlan är fullproppad med symboler som var och en har en viktig betydelse: nycklar i oordning, en öppen börs, mätinstrument, en trött hund, en överambitiös putti (bebisen med vingar) fladdermusen som bär texten Melencholia, kransen i kvinnans håret, klockan på väggen, byggverktygen på marken...
Kort sagt, analysen jag läser är på många många sidor där varje liten symbol presenteras och hur de allihopa samverkar till att bli det budskap som kodknäckaren/ikonografen/konstvetaren sedermera ska kunna knäcka för att få fram bildens verkliga budskap. Känns litegrann som om man ska vara bilddetektiv i stil med Sherlock Holmes.
... och nu sitter jag här och känner att ju fler timmar som går desto krassligare blir jag, ont i halsen och öm i kroppen. Härligt, en ny förkylning på G :(
Nå, men nu tycker jag i alla fall att jag har lärt mig det som jag ska till mitt seminarie imorgon så nu kan jag med gott samvete gå och sova.
Inbokad tidshål
Nog för att varje dygn alltid innehåller tjugofyra timmar, men ibland önskar man att man kunde finna ett litet tidshål, där man kunde sätta sig ned och bara ta det lugnt ett litet tag.
http://www.youtube.com/watch?v=SllJ_N1m7bQ
Jag har i snart två veckors tid bara sprungit mellan diverse inplanerade saker, lyckligtvis har det varit väldigt trevliga saker, och ikväll är det första kvällen som jag inte har något annat inbokat. Eller för att vara helt ärlig så har jag faktiskt planerat in att inte ha något inplanerat.
Jag har med andra ord bokat in tid för att bara ha en kväll tillsammans med min mysiga sambo, en kväll när vi bara kan laga mat tillsammans och titta på film. Kort och gott: inplanerat fredagsmys.
Men det känns ganska konstigt att behöva skriva i kalendern - mitt liv - för att hitta tid att umgås med sin pojkvän. Men som mina veckor har sett ut så är det en nödvändighet. Jag hade häromdagen, onsdagskväll en riktigt obekväm känsla när jag satt och försökte plugga till mitt seminarie som jag skulle ha dagen därpå och hade mellan kl. 17.00 och 20.00 på mig att försöka hinna med att läsa om diverse konstvetenskapliga genusteorier.
Jag kunde bara inte fokusera. Adrenalinet pumpade i ådrorna och jag hade en sådan rastlöshet i kroppen och kunde bara inte finna någon ro. När jag väl satt mig ned, så reste jag mig bara upp och gick runt för att sedan försöka sätta mig ned igen, tittade på klockan och så reste mig upp igen. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lyckas jaga bort den där känslan av att hela tiden vara på språng.
Missförstå mig rätt, det har varit väldigt roliga saker jag har ägnat mig åt, så det är inte ett dugg synd om mig. Jag är bara lite... uppjagad över att tiden inte tycks räcka till.
I höstan upplevde jag som om mina dagar bara bestod av uppsatsskrivande, jag satt i vår tvåa på djäknen och stirrade in i en dataskärm och tyckte att livet var litegrann förbi.
Tidigare när jag bodde i mitt korridorsrum var jag alltid på väg någonstans, träffade folk och socialiserade, möjligen därför att jag vantrivdes med att bara befinna mig inne på i mitt rum, inom fyra gråa deprimerande väggar. Det var en olidlig känsla att bo mitt i smeten utan att vara delaktig, att sitta själv och höra folks gemenskap direkt utanför fönstret. Så jag gjorde allt i min makt för att springa runt och vara på alla andra ställen förutom på mina egna 13 kvadratmeter och kom egentligen bara hem för att duscha och byta kläder. Jag tror knappt att jag lagade mat en enda gång i korridorsköket på det året, en gång på sin höjd.
Så flyttade jag in i en tvåa på andra sidan stan, den icke studentvänliga sidan av stan. Jag är väldigt nöjd med det beslutet. Jag fann min sambo, och jag fick en ro i själen som jag nog faktiskt inte har haft på de senaste två åren.
Men så kom senhösten och uppsatsskrivandet. Jag stannade innanför lägenhetsväggarna och skrev och skrev och skrev och dog litegrann inombords av brist på umgänge. Jag som tidigare alltid befunnit mig bland folk, alltid älskat att träffa nya människor och att prata i timtal med mina vänner... nu satt jag egentligen och bara väntade på att sambon skulle komma hem från jobbet. Och de kvällar när han var borta, ja, då satt jag själv.
Men den värsta insikten kom när jag väl umgicks med folk; jag hade absolut ingenting att prata om.
Tystnaden, som jag hatar den obekväma tystnad när ett samtal precis har dött ut och man söker efter något nytt att prata om och den tystnaden bara blir längre och längre... Och i höstas hade jag absolut ingenting nytt att säga, jag ställde frågor och förhörde mig om alla andra men själv var jag totalt blank. Det fanns ingenting att berätta.
Så jag lovade mig att när uppsatsen väl var klar så skulle jag ta upp mina sociala skills igen. Jag skulle ta upp kontakten med vänner som jag inte sett på väldigt väldigt länge.
Så kom nya året och med den en ny lägenhet. Vi flyttade och samtidigt som alla möbler kom på plats så började också mina vänner höra av sig till mig, i princip alla på en gång.
För att då försöka gottgöra för den tid då jag bara satt i mitt skrivarskal så har jag istället nappat på varenda social tilldragelse som dykt upp. Så till den grad att jag råkat ha tre träffar med olika människor inbokat på en och samma dag, allt efter det att min föreläsning tagit slut. Och uppepå det ska man försöka hitta tid för att inreda lägenheten och umgås kärleksfullt med sin relation också. Men jag tycker att jag är nästan där nu.
Alla rum är i princip klara, det är bara tavlor som ska upp i sovrummet och i "tredje rummet" och klädkammaren som ska sorteras upp, men för att vi bara flyttade in för två veckor sedan så tycker jag själv att det är väldigt bra jobbat.
Men dagarna har lite grann gott i ett. Men ikväll är det litegrann som ett andningshål i ett annars fullspäckat schema. Ett inbokat tidshål.
http://www.youtube.com/watch?v=SllJ_N1m7bQ
Jag har i snart två veckors tid bara sprungit mellan diverse inplanerade saker, lyckligtvis har det varit väldigt trevliga saker, och ikväll är det första kvällen som jag inte har något annat inbokat. Eller för att vara helt ärlig så har jag faktiskt planerat in att inte ha något inplanerat.
Jag har med andra ord bokat in tid för att bara ha en kväll tillsammans med min mysiga sambo, en kväll när vi bara kan laga mat tillsammans och titta på film. Kort och gott: inplanerat fredagsmys.
Men det känns ganska konstigt att behöva skriva i kalendern - mitt liv - för att hitta tid att umgås med sin pojkvän. Men som mina veckor har sett ut så är det en nödvändighet. Jag hade häromdagen, onsdagskväll en riktigt obekväm känsla när jag satt och försökte plugga till mitt seminarie som jag skulle ha dagen därpå och hade mellan kl. 17.00 och 20.00 på mig att försöka hinna med att läsa om diverse konstvetenskapliga genusteorier.
Jag kunde bara inte fokusera. Adrenalinet pumpade i ådrorna och jag hade en sådan rastlöshet i kroppen och kunde bara inte finna någon ro. När jag väl satt mig ned, så reste jag mig bara upp och gick runt för att sedan försöka sätta mig ned igen, tittade på klockan och så reste mig upp igen. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lyckas jaga bort den där känslan av att hela tiden vara på språng.
Missförstå mig rätt, det har varit väldigt roliga saker jag har ägnat mig åt, så det är inte ett dugg synd om mig. Jag är bara lite... uppjagad över att tiden inte tycks räcka till.
I höstan upplevde jag som om mina dagar bara bestod av uppsatsskrivande, jag satt i vår tvåa på djäknen och stirrade in i en dataskärm och tyckte att livet var litegrann förbi.
Tidigare när jag bodde i mitt korridorsrum var jag alltid på väg någonstans, träffade folk och socialiserade, möjligen därför att jag vantrivdes med att bara befinna mig inne på i mitt rum, inom fyra gråa deprimerande väggar. Det var en olidlig känsla att bo mitt i smeten utan att vara delaktig, att sitta själv och höra folks gemenskap direkt utanför fönstret. Så jag gjorde allt i min makt för att springa runt och vara på alla andra ställen förutom på mina egna 13 kvadratmeter och kom egentligen bara hem för att duscha och byta kläder. Jag tror knappt att jag lagade mat en enda gång i korridorsköket på det året, en gång på sin höjd.
Så flyttade jag in i en tvåa på andra sidan stan, den icke studentvänliga sidan av stan. Jag är väldigt nöjd med det beslutet. Jag fann min sambo, och jag fick en ro i själen som jag nog faktiskt inte har haft på de senaste två åren.
Men så kom senhösten och uppsatsskrivandet. Jag stannade innanför lägenhetsväggarna och skrev och skrev och skrev och dog litegrann inombords av brist på umgänge. Jag som tidigare alltid befunnit mig bland folk, alltid älskat att träffa nya människor och att prata i timtal med mina vänner... nu satt jag egentligen och bara väntade på att sambon skulle komma hem från jobbet. Och de kvällar när han var borta, ja, då satt jag själv.
Men den värsta insikten kom när jag väl umgicks med folk; jag hade absolut ingenting att prata om.
Tystnaden, som jag hatar den obekväma tystnad när ett samtal precis har dött ut och man söker efter något nytt att prata om och den tystnaden bara blir längre och längre... Och i höstas hade jag absolut ingenting nytt att säga, jag ställde frågor och förhörde mig om alla andra men själv var jag totalt blank. Det fanns ingenting att berätta.
Så jag lovade mig att när uppsatsen väl var klar så skulle jag ta upp mina sociala skills igen. Jag skulle ta upp kontakten med vänner som jag inte sett på väldigt väldigt länge.
Så kom nya året och med den en ny lägenhet. Vi flyttade och samtidigt som alla möbler kom på plats så började också mina vänner höra av sig till mig, i princip alla på en gång.
För att då försöka gottgöra för den tid då jag bara satt i mitt skrivarskal så har jag istället nappat på varenda social tilldragelse som dykt upp. Så till den grad att jag råkat ha tre träffar med olika människor inbokat på en och samma dag, allt efter det att min föreläsning tagit slut. Och uppepå det ska man försöka hitta tid för att inreda lägenheten och umgås kärleksfullt med sin relation också. Men jag tycker att jag är nästan där nu.
Alla rum är i princip klara, det är bara tavlor som ska upp i sovrummet och i "tredje rummet" och klädkammaren som ska sorteras upp, men för att vi bara flyttade in för två veckor sedan så tycker jag själv att det är väldigt bra jobbat.
Men dagarna har lite grann gott i ett. Men ikväll är det litegrann som ett andningshål i ett annars fullspäckat schema. Ett inbokat tidshål.
Man skulle kunna tro att det är söndag
Hans Zimmer, Henry Jackman – Dream Kitchen
Sovmorgon och croissant och nybryggt te till frukost. Man skulle kunna tro att det är en riktigt mysig söndagsfrukost som jag beskriver, men ack, det är bara en sån där utsökt onsdagmorgon då livet känns precis som det ska vara. Jag blev väckt runt tiosnåret av min pojke som meddelar att frukosten är klar, han har hunnit vara iväg till tandläkaren och sprungit in på konditori och inhandlat nygräddade croisannter, som sedan äts med smör och sylt. Riktigt mysigt.
Nå, annars så väntas en långväga bekant dyka upp här runt tolvsnåret, en gammal kursare till mig sedan när jag läste littvet kommer upp hit till Uppsala och då ska vi, vårt gamla gäng samlas och umgås i tre dagar. Hon ska dessutom sova hos mig så jag ska försöka hitta på var jag kan ha lagt alla extratäcken och kuddar.
Under dessa dagar finns det i alla fall med på schemat att vi fyra ska hinna med bio - jag hoppas på Tinker, tailor, soldier spy - teprovning, vinkväll, den klassiska matikumlunchen och timlånga fikor.
Jag ska verkligen försöka vara med på allt och samtidigt försöka läsa mina texter till seminariet imorgon. Jag har dock inte riktigt börjat att läsa än, så... hmm, ja, förhoppningsvis kan vi skjuta på bion ikväll till imorgon, så har jag i alla fall kvällen på mig att försöka läsa.
I övrigt så har min vecka gått i ett, jag har sprungit ut varje kväll och umgåtts med vänner, därav inget skrivande på bloggen.
Nu har dessutom mina nya vardagsrumsgardiner kommit :) Jag är så glad, förmodligen för glad för att det ska vara hälsosamt över ett par gardiner, men det får så vara. Ljusbeigea längder, vinröda [är någon förvånad?] bågar och vinröda tofsar importerade från Florens. Inte enkom för att jag köpt nya gardiner vill jag bara understryka. De kom från min resa i somras.
Men nu springer tiden iväg, dags för lunch. Trevlig onsdag!!!
Nya tag
Så där, då var det bara att kicka igång vårterminen igen! Sista terminen innan det är examensdags, C-uppsats och förhoppningsvis en bra kurs. Vet i alla fall att jag har två av tre vapendragare med mig från förra kursen så det är jättetrevligt :)
Idag har även någon rolig nisse från studentstaden varit här och kollat in våra element, pratat snällt med dem om att de inte ska vara kalla och sedan förklarat att det är allmänt känt att det är kallt på väktargatan. Ja men gör något åt det då!!! Tydligen kickar värmen igång när det är flera minusgrader ute, och nu när det är någon futtig minusgrad så tycker deras central inte att det är kallt. Det är kallt.
Men han tipsade mig snällt om att jag alltid kunde sätta på mig en filt om jag skulle känna mig lite frusen, det tycker jag ändå är ett väldigt vänligt råd från att komma från en elektriker [!] :)
Jaja, man kanske inte ska bli förvånad. Men när man tycker att fötterna domnar bort när man har haft de stilla på golvet lite för länge, ja, då tycker man att någon borde rätta till det. Och då är deras police att man ska sätta på sig ett ytterliggare par strumpor. Ja, om man inte har mat så kan man äta kakor istället, en liten logik finns det ju.
Nå, nu ska jag ut på mördagjakt i lägenheten... Ja, eller mera som att jag ska kolla efter att obehagliga ljud bara har en logisk förklaring än de idéer som mitt huvud gärna proppar mig full med när jag är ensam.
Hej på en stund.
Idag har även någon rolig nisse från studentstaden varit här och kollat in våra element, pratat snällt med dem om att de inte ska vara kalla och sedan förklarat att det är allmänt känt att det är kallt på väktargatan. Ja men gör något åt det då!!! Tydligen kickar värmen igång när det är flera minusgrader ute, och nu när det är någon futtig minusgrad så tycker deras central inte att det är kallt. Det är kallt.
Men han tipsade mig snällt om att jag alltid kunde sätta på mig en filt om jag skulle känna mig lite frusen, det tycker jag ändå är ett väldigt vänligt råd från att komma från en elektriker [!] :)
Jaja, man kanske inte ska bli förvånad. Men när man tycker att fötterna domnar bort när man har haft de stilla på golvet lite för länge, ja, då tycker man att någon borde rätta till det. Och då är deras police att man ska sätta på sig ett ytterliggare par strumpor. Ja, om man inte har mat så kan man äta kakor istället, en liten logik finns det ju.
Nå, nu ska jag ut på mördagjakt i lägenheten... Ja, eller mera som att jag ska kolla efter att obehagliga ljud bara har en logisk förklaring än de idéer som mitt huvud gärna proppar mig full med när jag är ensam.
Hej på en stund.
Inflyttad
Puuha.... Nu bor vi äntligen här i nya lägenheten. Storflytten skedde i lördags och hela söndagen och delar av måndagen har gått åt för att komma iordning. Men nu känns det beboeligt. Eller säg så här, det känns mera som om vi är ett väldigt stökigt par än att vi precis är nyinflyttade :)
Vad sägs som en liten guidad visning?
Välkommen in i vårt sovrum :)
Mittemot sovrummet ligger köket
Inflyttningspresent från min mamma, tulpaner... vårkänslor!
Vardagsrummet, som ser lite mer kaos ut än vad det verkligen är. Vi packade upp tv:n igår och vi saknar tvbord och det är därför den står på vardasgrumsbordet.
Andra sidan av vardagsrummet.
Fönstret jag är allra mest nöjd med i hela lägenheten. Det här lilla fönstret gör att vi får ljus från två håll i vardagsrummet och om det är något jag tycker om så är det ljus.
Klädkammare, ytterst oorganiserad.
Tredje rummet, bruna rummet, grottan, hobbyrummet eller kort och gott, Henriks pojkrum.
Så, det var det. Det är dock väldigt kallt i alla rum, i vardagsrummet står termometern på 18 grader. Men nu har jag i alla fall mailat studentstaden och sagt till, så får vi se vad de tänker göra åt detta.
Det är i alla fall en väldigt trivsam trea och det blir bättre och bättre för varje gång en ny kartong kommer bort och saker hamnar på sin plats.
Själv är jag ledig de här dagarna fram till torsdag och det gör att jag kan småpyssla här hemma och försöka göra det mer hemtrevligt och hemtamt.
Nu gäller det att tända värmeljus, klä sig varmt och hålla sig i rörelse [läs springa fram och tillbaka och sortera saker] och då känns det genast inte lika kallt längre...
Vad sägs som en liten guidad visning?
Välkommen in i vårt sovrum :)
Mittemot sovrummet ligger köket
Inflyttningspresent från min mamma, tulpaner... vårkänslor!
Vardagsrummet, som ser lite mer kaos ut än vad det verkligen är. Vi packade upp tv:n igår och vi saknar tvbord och det är därför den står på vardasgrumsbordet.
Andra sidan av vardagsrummet.
Fönstret jag är allra mest nöjd med i hela lägenheten. Det här lilla fönstret gör att vi får ljus från två håll i vardagsrummet och om det är något jag tycker om så är det ljus.
Klädkammare, ytterst oorganiserad.
Tredje rummet, bruna rummet, grottan, hobbyrummet eller kort och gott, Henriks pojkrum.
Så, det var det. Det är dock väldigt kallt i alla rum, i vardagsrummet står termometern på 18 grader. Men nu har jag i alla fall mailat studentstaden och sagt till, så får vi se vad de tänker göra åt detta.
Det är i alla fall en väldigt trivsam trea och det blir bättre och bättre för varje gång en ny kartong kommer bort och saker hamnar på sin plats.
Själv är jag ledig de här dagarna fram till torsdag och det gör att jag kan småpyssla här hemma och försöka göra det mer hemtrevligt och hemtamt.
Nu gäller det att tända värmeljus, klä sig varmt och hålla sig i rörelse [läs springa fram och tillbaka och sortera saker] och då känns det genast inte lika kallt längre...
Dagens: Jag väntar på att göra nyttiga saker och fyller ut tiden med onyttigheter.
Blev precis helt förälskad i en afrikansk låt, http://www.youtube.com/watch?v=vUrVeRGo5IM som fina Sara lagt ut på sin blogg. Nu följer den mig hela dagen medan jag springer runt och packar ned husgeråd och böcker i kassar och lådor. Ikväll kommer mina föräldrar med bil och då ska kassar och smålådor flyttas.
Varför jag då nu sitter vid datorn och inte packar har faktiskt en vettig förklaring. Nu när min uppsats är inlämnad och jag har ventilering på torsdag, springer jag och kollar min mail var femte minut för att se om någon har mailat mig sin uppsats. Min handledare var så vänlig att skickade med en länk på en sida där vi kan ladda ned basgruppens uppsatser i sitt senaste mail, en länk som tyvärr ingen av oss studenter kommer åt. Man kan bli glad för mindre.
Så då valde jag och ta saken i egna händer och maila ut min egen uppsats till de andra med förhoppning om att de tar och mailar ut sina i gengäld. Jag kan lixom inte göra något om jag inte har tillgång till de andras texter. Så jag känner mig jäkligt onyttig när jag bara hänger runt datorn och sedan gör små utflykter ut i resten av lägenheten och småplockar saker, som vi inte kommer behöva innan helgen. Vad annat kan jag göra?
Hmm... kikade in på min nya älskling Nigellas hemsida och blir ruskigt sugen på att göra chokladmuffin. Har nämligen precis hittat en muffinsform på en hylla och choklad blir man alltid inspirerad av. Eller så kan jag helt enkelt bara packa ned muffinsformen i en låda och låtsas som att jag aldrig hittat den. Svårt beslut.
Eller så kollar jag mailen. Kollat. Sedär, en julig ljuslykta, den kan jag minsann lägga ned i en låda. Klar.
Puh, det här kommer bli en lång dag, det känner jag på mig. Inte kan jag titta på BBCserien Sherlock heller för där kommer det inte ut några nya avsnitt förrän om en vecka.
Om man mot all förmodan skulle ha missat världens bästa serie, Sherlock, då måste man bums åtgärda detta. Benedict Cumberbatch gör ett klockrent porträtt av mr Holmes och Martin Freeman som dr Watson, ja den duon blir bara utsökt. Jag är så förälskad så det är inte klokt.
Varför jag då nu sitter vid datorn och inte packar har faktiskt en vettig förklaring. Nu när min uppsats är inlämnad och jag har ventilering på torsdag, springer jag och kollar min mail var femte minut för att se om någon har mailat mig sin uppsats. Min handledare var så vänlig att skickade med en länk på en sida där vi kan ladda ned basgruppens uppsatser i sitt senaste mail, en länk som tyvärr ingen av oss studenter kommer åt. Man kan bli glad för mindre.
Så då valde jag och ta saken i egna händer och maila ut min egen uppsats till de andra med förhoppning om att de tar och mailar ut sina i gengäld. Jag kan lixom inte göra något om jag inte har tillgång till de andras texter. Så jag känner mig jäkligt onyttig när jag bara hänger runt datorn och sedan gör små utflykter ut i resten av lägenheten och småplockar saker, som vi inte kommer behöva innan helgen. Vad annat kan jag göra?
Hmm... kikade in på min nya älskling Nigellas hemsida och blir ruskigt sugen på att göra chokladmuffin. Har nämligen precis hittat en muffinsform på en hylla och choklad blir man alltid inspirerad av. Eller så kan jag helt enkelt bara packa ned muffinsformen i en låda och låtsas som att jag aldrig hittat den. Svårt beslut.
Eller så kollar jag mailen. Kollat. Sedär, en julig ljuslykta, den kan jag minsann lägga ned i en låda. Klar.
Puh, det här kommer bli en lång dag, det känner jag på mig. Inte kan jag titta på BBCserien Sherlock heller för där kommer det inte ut några nya avsnitt förrän om en vecka.
Om man mot all förmodan skulle ha missat världens bästa serie, Sherlock, då måste man bums åtgärda detta. Benedict Cumberbatch gör ett klockrent porträtt av mr Holmes och Martin Freeman som dr Watson, ja den duon blir bara utsökt. Jag är så förälskad så det är inte klokt.
Söndag
Så har vi åttonde januari idag, det är söndag. Igår firades min 23års dag och idag skickades min uppsats in, Hurra!!! Det här firades med att äta upp det som var kvar av smörgåstårtan som vi hade igår när min släkt kom förbi och gratulerade.
Dessutom har vi börjat ta tag i packandet av bokhyllor, linneskåpet och lite smått och gott. Jäklar vad mycket saker det finns. Men nästa helg går det stora flyttlasset, så det finns ingen ursäkt till att inte packa. Ned i kartonger och påsar ska det!
Dessutom har min förkylning gått från ont i halsen-stadiet, snörvelkråka till att bli irriterande djuphosta. Men viktigt att poängtera: det kunde ha varit värre. Det kunde också ha varit betydligt bättre.
Imorgon ska jag iväg och lämna ifrån mig tre exemplar i pappersform av min uppsats. Varför det nu prompt ska behöva vara tre exemplar blir jag lite konfunderad över med tanke på att det bara ska vara ett som fungerar som arkivexemplar. Men om jag är lite smygelak beror det på att lärarna inte riktigt begriper hur våra nya skrivare fungerar och därför låter oss göra jobbet. Men det finns säkert någon annan, officiell och finare, anledning.
Nu har vi precis avrundat kvällen med te, bullar och tittat på filmen Nalle Puh, och jag myser djupt begravd under min tvfilt- och hostar - riktigt nöjt :)
Nu när man har skrivit färdigt sina uppgifter, hamnar man i ett litet tidshål då man inte riktigt vet vad man ska göra av tiden. Jag vill inte titta på film eller serier för jag har redan tittat på Return to Eden och Nalle Puh så nu är jag nöjd. Högkulturell, det är jag det!!
Då kan man istället kika igenom Jotex.se som kan vara det bästa. En av gårdagens presenter från min syster var ett presentkort på valfria vardagsrumsgardiner och jag är väldigt sugen på att införskaffa sådana här:
Vi har dessutom väldigt ljusa möbler, vita bokhyllor och björkträ i vardagsrumsbordet så jag tror att det kommer bli snyggt. Sedan kommer det vita givetvis spexas upp med vinrött och currygult. Annars vore jag inte jag.
Köket har en så länge vita skåpluckor och vita väggar och då kommer grönt att se riktigt lummigt och avslappnande ut. Älskar grönt av den anledningen, inte så som jag brinner passionerat för vinrött, men ja, jag ser det gröna som en passande fling.
I nuvarande köket, innan jag sprang runt och julpyntade överallt, hade vi just färgtema grönt med enfärgade gardinlängder i ljusgrönt, tänk den där vårgröna färgen på en nyutslagen björk.
Gröna gardiner, gröna stolsdynor och gröna bordstabletter:
Då tror jag att till det nya köket kommer passa med en snygg gardinkappa till redan existerande gardinpar:
http://www.hemtex.com/sv/se/produkter/fransk-veckbandskappa-ormbunke/gron
Ge mig sedan krukor med vita orkidéer och grön murgröna och jag kommer bli galet glad!
Ojoj, nu är jag minsann mer girly än jag brukar vara. Nästan så att jag måste ta och lägga till rubriken "Dagens outfit" bara för att det nästan hör till:
Dagens outfit:
Mjukisbyxor, Madonna-tshirt, omatchande strumpor och dålig hårdag.
Nå, nu kan jag gott återgå till andra ting. Som att dricka te, hosta, jaga ninen igenom lägenheten och kasta mig i säng - och då menar jag verkligen kasta mig i säng. Man tar sats, springer och så skuttar man ned i sängen och hoppas att det inte finns någon skarv mellan sängarna ;P
Det nya och det gamla året
Nyårsafton kom som en raket. Med nystädad lägenhet, nygjorda snittar och vitt vin var vi redo för att välkomna mina tjejkompisar hem på förfest.
Det gamla året gick ur tiden och ett nytt är redan här. Det känns alltid lika intressant att summera året som varit, med allt det bra och det dåliga, för att se vad man egentligen gjorde på ett år.
Jag fyllde 22 år och begravde en gammal släkting på min födelsedag.
Jag började plugga konstvetenskap.
Jag avslutade en av och på-relation med min mr Big, som varat i nästan två års tid, och med den knöt jag ihop en säck av förhoppningar, väntan, grubblerier, gråt, kärlek och längtan. En Achilles-säck med många många minnen, både bra och dåliga. En del av mig kommer aldrig sluta vänta, medan en stor del av mig redan har gått vidare in i något nytt.
Jag avslutade en annan fin relation efter bara två månader.
Jag träffade Henrik och inom sju månader hade jag uppgraderat mig från singel i ett korridorsrum mitt i stan till att bli sambo i en tvårumslägenhet vid djäknegatan.
Jag träffade nya vänner.
Ett nytt kusinbarn kom till världen.
Systrarna med familjer firade jul ihop för första gången.
Nu så är man här igen, ett nytt år med nya möjligheter. Må detta bli ett gott nytt år.
Det gamla året gick ur tiden och ett nytt är redan här. Det känns alltid lika intressant att summera året som varit, med allt det bra och det dåliga, för att se vad man egentligen gjorde på ett år.
Jag fyllde 22 år och begravde en gammal släkting på min födelsedag.
Jag började plugga konstvetenskap.
Jag avslutade en av och på-relation med min mr Big, som varat i nästan två års tid, och med den knöt jag ihop en säck av förhoppningar, väntan, grubblerier, gråt, kärlek och längtan. En Achilles-säck med många många minnen, både bra och dåliga. En del av mig kommer aldrig sluta vänta, medan en stor del av mig redan har gått vidare in i något nytt.
Jag avslutade en annan fin relation efter bara två månader.
Jag träffade Henrik och inom sju månader hade jag uppgraderat mig från singel i ett korridorsrum mitt i stan till att bli sambo i en tvårumslägenhet vid djäknegatan.
Jag träffade nya vänner.
Ett nytt kusinbarn kom till världen.
Systrarna med familjer firade jul ihop för första gången.
Nu så är man här igen, ett nytt år med nya möjligheter. Må detta bli ett gott nytt år.
