Att sticka ut med stil och finess
Gårdagen ägnades åt att strosa runt på mellandagsrean med min kompis för att hitta den ultimata nyårsklänningen, som alla kvinnor, tjejer, flickor vill försöka sig på att hitta varje år. Givetvis bestämmer sig alla dessa personer att gå ut och leta efter denna fantastiska klänning samtidigt vilket resulterar i armbågsträngsel och en evighetslång kö till samtliga provhytter. Om man sedan till denna situation lägger till ett stort ångmoln som cirkulerar som en massiv platta över kvinnornas huvuden, ett moln som består av en lätt frustration/viktpanik över att julhelgen innebar lite för mycket ätande än man hade planerat och att man nu vackert får sota för tre dagars goffande , ja, då får man en liten känsla över hur det känns att handla nyårsklänning på mellandagsrean.
Ack, dessa vedermödor ;P
Nå, jag efter att ha gett sig in i denna djungel av kläder, människor, värmeslag och dörrlarm som i tid och otid slår på sig och ackompanjerar kunderna med ett lätt exotiskt tjutande, ja, då insåg jag att drömmen om den perfekta dressen inte kommer kunna slå in. Det finns för t*san inte en enda snygg klännning i hela Uppsala!!! Vad hände med oss som inte vill bära svart utan gärna vill sticka ut lite? [Och med orden "sticka ut" menar jag verkligen inte att jag önskar se mer av senapsgula partypyjamasar med bruna paljetter och blårosa hönsfjödrar i affärerna. Nej, sticka ut med stil och finess är mina ledord.]
Nope... tyvärr försvann den chansen när smälta-in-och-vara-en-i-mängden-approachen kom in i butikerna. Jaha, vad återstår då? Jag får väl kort och gott sy mig en klänning. Kan Askungen kan väl jag!
En sväng in till en tygaffär och mitt sökande är över! Jag hittar ett mörkblått paljetttyg och ett snyggt klänningsmönster.
[Det gråa klänningsmönstret är vad som eftersträvas]
Alllt gott så här långt. Men när jag sitter med mitt mönster och mitt glittriga tyg framför mig inser jag att till och med Askungen fick hjälp. Ja, nu har jag inga sjungande småmöss tillgängliga, men jag har dock en väldigt sömnadskunnig vän med en symaskin.
Sagt och gjort. Efter flera timmar av mätande, nålande, klippande och sömnad - tadaa!!!
Den glittrar dessutom betydligt mer än vad man ser på bild, då hela tyget är bestrött med dessa ljuvliga små paljetter.
Min nyårsafton är räddad, jag har min ultimata nyårsklänning färdig!!!
God fortsättning
Jag och Henrik innan vi ska iväg och fira Evys födelsedag i efterskott 19 december:
Samma kväll hade vi vår lilla minijulafton eftersom vi firar på varsitt håll. Mitt är det lilla paketet och Henriks de stora röda och det silvriga med röda snören:
Jag och Henriks julklapp från mig, ett rött le creuset-hjärta. Perfekt match:
Den 23 december varje år har vi systrar alltid en liten minijul, då vi ger varandra paket och pratar igenom alla våra förhoppningar och farhågor inför julhelgen.
Men i år skulle julafton te sig lite annorlunda eftersom vi faktiskt lyckats övertyga våra föräldrar om hur bra och trevligt det vore om våra två familjer firade julafton tillsammans. Så trots att vi faktiskt skulle fira julafton ihop så hade vi vår lilla julafton ändå, traditioner är traditioner :)
Systers slott i vitt och rött:
Julafton:
Tre systrar firar jul i Alsike:
Eller vänta... så här ska det ju vara:
Föräldrar:
Julgran:
Mamma och pappa önskar god jul:
En inspirationshatt, tack
Vad jag önskar att jag hade en sådan trollkarlshatt just nu. Här sitter jag med en kopp honungsvatten i ena handen - jag försöker kurera min hals och hoppas på att jag inte blir förkyld innan jul - och med datorn i knät och med vetskapen om att jag måste skriva eftersom hela uppsatsen ska vara i princip klar på fredag, men jag hittar ingenting vettigt att skriva om. Jag sitter och stirrar på skärmen och absolut ingenting dyker upp.
Visst, jag är i princip klar.... har påbörjat min sammanfattning och borde fixa till min forskningsöversikt, men är i stort sett klar... Men gaaah, det går trögt nu.
Huvudet är på en helt annat plats idag. Och som om det inte vore nog så borde jag tassa ut i kylan och köpa klart mina julklappar... suck.
Inte för att det egentligen är suck och pust för att det snart är jul, nejdå, men jag har bara slutat känna den här jullängtan, som jag i stort sett har haft sedan oktober. Jag dricker glögg som en galning, jag har pyntat, men just nu när man sitter här med datorn i knät, då känner jag inte riktigt att det är jul om tre dagar.
Splittrad är rätta ordet. Stressad. Obekväm. Fast jag vet nog varför.
Alla dessa tankar. Som om det inte vore nog så dyker dessa tankar upp igen, det var ett tag sedan, men jaha, vad ska man göra? Tänk om, varför, borde jag inte vara helt nöjd vid det här laget?
Mjo, jag vet... men det kommer väl vara min achilleshäl tills... ja, tills riktigt långt fram i tiden kanske. Tills minsta lilla korn av tillgivenhet har suddats ut och då borde tankarna väl hunnit med att smälta bort vid den tiden.
Julpynt
Lördag och jag och Henk äter varsin snötomte i choklad till frukost och tittar på ett avsnitt From Lark rise to Candleford. Vi ska nämligen julstäda och pynta resterande av lägenheten idag och då måste man ha lite stärkande choklad i magen.
Jag har köpt två tomtar till vardagsrumsbordet, jag kallar de för Ninen och millininen (läs jag och henky)
Snögubbar på mitt nattduksbord.
Varje hushåll måste ha en gran, även om det är en väldigt liten gran:
Pyntad sovrumsfönster:
Stämning :)
Sedan for jag och ena systern hem till andra syster för att hjälpa till att julpynta hemma hos henne. Det här med julpynt ligger mig väldigt varmt om hjärtat och jag hjälper gladeligen där jag kan. När vi kommit halvvägs med pyntadet bjöds vi på middag.
Fläskkotlett, potatiskaka med morot och palsternacka, kryddsmör och kallsås med fetaost. Nam nam nam.
...och en julgran senare :)
Gos!
Julmiddag
Igår, fredag, vankades det julmiddag med familjen på Noors slott.
Tre sorters glögg och pepparkaka med saffransostcremé till fördrink.
Julmeny:
1) Inlagd sill med rökt majonäs, löjrom gräddfil, gurka och rödlök.
2) Rökt älghjärta, rödkålscreme, soyarom, salmalax samt granolja.
3) Grissida med lingon och ingefärsglace, pressad savojkål, röstirulle, brysselkål och rårörda lingon:
4) Prima blå rullad i pepparkakscrust, karamelliserade valnötter och fikonmarmelad:
Lingon - och äppel...någonting.
5) Vinterlandskap av chokladcréme, svartvinbärssorbé, yoghurtsnö, lakritsgelé, marängblock, vitcholadflan och rostade hasselnötter.
Kaffe/te och gottebord:
Lucia och UNICEF
Nu faller den första snön över frusen mark som blir vit igen.
Nu gnistrar en vinterdröm och en stjärna står klar där i öster.
Elva nätter före jul och trevlig Lucia!
Något som jag har märkt som vuxen är att man inte längre blir påmind om att det är Lucia. Man får inte se något luciatåg som kommer förbi och lussar för en på morgonen, inte heller får man sitta och julpyssla hela förmiddagen och bli bjuden på lussebullar, pepparkakor och dricka glögg som en mjukstart.
Folk runtomkring en har fullt upp med att springa runt i sina egna små ekorrhjul och frågar man någon ifall de tänkt på att det är Lucia idag, så får man en förvånad blick och ett svar som lyder: Lucia... idag?... redan alltså...
Nej, i vuxenlivet gäller det helt andra regler. Här får man köpa sig sin egen bulle och se en repris av Luciamorgon på kvällen när man arbetat färdigt. Ja, vi tackom nu så gärna.
Ja, vad man kan vara tacksam för det. För det är tyvärr inte alla som har det lika gott ställt.
Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen, som varje dag dödar 21 000 barn under fem år, utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Tredje advent och helgen passerade
Lördag den 10 dec, Nobeldagen och Kusinträff.
Detta innebär att jag och min syster åker upp till Tierp och umgås med våra kusiner. Det här började som en tradition för fyra år sedan då vi istället för att byta julklappar med varandra beslutade om att vi skullle umgås en del dag bara vi fyra. Så när vi väl kom upp så spankulerade fyra tjejer runt på "stan" och tittade i de tre inredningsbutiker som Tierp har att erbjuda. Sedan promenerade vi hem för att äta lunch, prata, fika med glögg och saffransbullar, prata lite mer, och sedan laga middag då alla grabbsen - makar och pojkvänner - och barn gör oss sällskap. Så avslutar man hela kvällen med att äta tvårätters och sedan goffa i sig lördagsgodis och chips. En välspenderad dag och kväll helt enkelt.
En annan rolig liten detalj är att min 1800-talskonstnär Marcus Larsson tydligen inte bara är aktuell för mig dessa dagar, utan han dök till och med upp på självaste Nobelfesten igårkväll. Temat för året var "romantiskt 1800-tal" och så hade man spänt upp en jättelika duk av en landskapstavla av just självaste Marcus Larsson i trappan där den stora paraden sker. Så här sitter man och sysslar med dagsaktuell forskning, jo, man tackar ja. ;P
---
och så idag så var det tredje ljuset tänt. Tredje advent. Ja... vad ska man säga? Så mycket saker man vill göra, så lite tid. En långpromenad ut till Uppsala högar och sedan hem och skriva på uppsatsen. Dricka glögg. Jaha, så det här är söndagen?
Usch, jag har en sån hemsk känsla av att jag vill krypa ur skinnet och bara göra något helt annat. Jag vill frossa i julpynt och gå utanför dörren och andas frisk luft, bara allmänt slippa känna mig så instängd och känna att allt annat jag gör förutom att skriva uppsats är bortslösad tid som bättre borde prioriteras. På det sättet känner man sig aldrig ledig och fri. All tid kan användas till att skriva på den där bottenlösa uppsatsen som bara äter text och mer text och aldrig blir nöjd.
Man hamnar i ett tomt tillstånd där tid att umgås med vänner eller typ tvätta känns som felprioritering eftersom det inte innebär SPU - skriva på uppsatsen [läs spy på uppsatsen] Alla dagar blir likadana, det finns inget stopp, ingen paus, ingen anhalt. Första, andra, tredje advent och alla dessa dagar där emellan som ska spenderas på liknande sätt. SPU.
Det kliar i fingrarna efter att få umgås med människor, dricka vin och socialisera. Jag känner mig ibland fast på min sida stan, den "längre ifrån det roliga" sidan av stan. Eftersom dagarna bara är inställda på att spenderas med datorn i famnen och jag inte ens har några obligatoriska dagar i skolan så behöver jag knappt ens gå utanför min dörr. Det är ett tillstånd som slukar energi och kraft som jag vet inte vad. Ett sakta nedbrytande till att man lixom smält ihop till en hög som ligger på tangentbordet och bara bokstaverar ord och trycker på enter. Skriver ett till ord. Enter.
Borde ta upp rutinen att gå ut och gå promenad oftare, känner att så här inför juletiden borde den vikt som finns idag försökas behållas och förbättras till varje pris, jag vill fortfarande kunna få på mig alla byxor jag har liggande i min byrå, men som jag har negligerat i ungefär tre månader nu.
Blä, måste nog ut och andas lite frisk luft för mitt huvud har litegrann stagnerat och jag kan inte få ut något vettigt hur jag än vrider och vänder på tankarna.
Korta dagar och en Sune på foten
Antingen så är det för att det har blivit december, eller så det bara för att jag endast har på min dagsagenda att skriva uppsats, om detta tviste de lärde - men i vilket fall som helst så har jag tre dagar i rad vaknat upp vid 13.30.
Nog för att jag älskar att sova, men hjälp, det här är lite i värsta laget tycker även jag. Visst, må hända att jag måste erkänna att min dygnsrytm är lite inställd på att vakna upp runt 12.00 snåret... och nog har jag absolut kunnat sova vidare till 13. 00. Men that's it. Inte längre. Då har jag i panik skuttat upp ur sängen [kan man panikskutta?] och liksom tar svängen förbi badrummet, tillbaka in i sovrummet, in i köket och satt mig vid datorn för att börja skriva till 13.30.
Men nu... nu går det ytterliggare en halvtimme innan jag hinner komma igång och då får jag lite smått panik. Dessutom mår jag lite dåligt över att jag missar allt dagsljus så då måste jag bestämt skynda mig ut på en måste-försöka-få-lite-dagsljus-i-ögonen-promenad och så går ännu mera tid.
På dagens promenad kunde jag iaf glatt konstatera att det är lite snö som fastnat på marken och då blir jag så glad ai hjärtat tt jag måste nynna på "We wish you the merriest, the merriest, the merriest..." för är det inte den sötaste låten, så säg? http://www.youtube.com/watch?v=wq15Rx3I0eA
Nå, nu har jag i alla fall suttit i si så där sex timmar och skrivit lite här och lite där på min uppsats. Jag tänker mig att jag fyller i den lite som en målarbok. Först måste man teckna upp konturerna - skriva rubriker - och sedan är det bara att fylla på med text.
Nå, om jag är snäll mot mig själv så har jag sex sidor med färdigskriven text och eftersom den lilla uppsatsen ska vara mellan tolv och femton sidor så tycke jag att jag ligger rätt bra till.
Men man kan inte riktigt slappna av än, det kan komma lite vad som helst - sjukdom, krig, zombieattack - som gör att jag hamnar efter i tidsschemat och plötsligt inte ligger lika bra till. Ja, i och för sig, om det skulle bli krig eller en liten zombie, låt oss kalla honom Sune, skulle få för sig att börja gnaga på mitt ben så tror jag nog inte att jag skulle behöva skriva färdigt min uppsats. Tror nog att det är en godtagbar ursäkt även för CSN och min institution.
Men man kan aldrig vara säker. Banne mig om jag inte skulle vara tvungen att tvångsmata Sune med hemska sojakorvar samtidigt som jag i panik skrev färdigt min uppsats och sedan med Sune i koppel - han har visst blivit lite mer foglig sen vårt första möte - gå upp till institutionen och lämna in uppsatsen i pappersform. Jäkla csn.
... Var var jag nu? Jo, jag sover på tok för länge. För två år sedan hade jag samma problem och då skaffade jag tillslut en väckarklocka, som jag ställde långt bort från sängen för att kunna komma iväg på mina föreläsningar. Nu har jag ingen direkt anledning som nu-måste-jag-verkligen-vakna-annars-kommer-jag-försent-till vad det nu än kan vara. Nu missar jag mest lite [?] tid i början av min dag och då måste jag helt enkelt vrida på dygnet för att få ut lika mycket skrivtid. Var hamnar jag då om inte att jag går och lägger mig vid 02 - 03 på kvällen och så blir allt bara en ond cirkel.
Men imorgon har jag i alla fall en plan, som gör att jag måste vakna tidigare. Då ska Ev komma över och så ska vi skriva på våra uppsatser från kl. 12.00.
Nu ska jag dock unna mig att titta på en film med det passande namnet "I don't know how she does it" vilken är baserad på en bästsäljare med namnet 28 timmar på ett dygn. Vill gärna se om jag kan dra någon lärdom av den filmen och börja praktisera det på mina ack så korta dagar.
Men nu väljer jag att tåga ut från denna sida ackompanjerad av dagens bästa julsång: http://www.youtube.com/watch?v=V18WJiqgf9o ]
Au revoir
Andra advent och släktdags
Mamma och födelsedagsbarnet J-E som fyller 65 år.
Kusin Maria, moster och Anders och lilla bebis Edvin.
Lilla Wilma, kusin Helena och Johan:
Jag, kusinbarn Alvin och en rolig tågbana
Paketöppning
Wilma och Annika
Jag och lilla bebis
Gos.
Nu sitter man här igen och ska egentligen skriva på sin lilla uppgift... Gaaah... ibland går det och ibland bara låser sig allt totalt. Förstår inte, hur svårt ska det vara egentligen att ha lite disciplin? Allt annat är verkligen roligare. Och när andra skuttar iväg och ska äta våfflor till middag efter fikat så sitter jag här själv i lägenheten.
Borde kanske äta middag... eller skriva mer på uppsatsen... eller...
Om att räkna dagar eller göra listor eller varför lördagar är bra
Det är dessutom inte bara bra att det är lördag utan jag har dessutom kommit igång med min uppsats, vilket känns oerhört skönt med tanke på att den ska vara inne om om exakt tjugo dagar.
En trevligare tanke att tänka på är att det är julafton om tjugofyra dagar. Detta medför att jag måste skaffa minst två julklappar till, besöka kusiner på årlig kusinträff, gå på julshow, gå på julbord med familjen, ha syskonjul, fira morbrors födelsedag, lämna in en färdig uppsats, fira kompis födelsedag, pynta hemma hos föräldrarna, rimma på införskaffade klappar, färga om håret, införskaffa årets julklänning, koka kola och knäck, glögga med x antal vänner, börja planera flytt, sammanstråla med kursare, andas och gå på toaletten på de närmaste tjugoen dagarna.
Men jag har även en lista av saker som är avklarade, den är dock ganska kort men koncis: Julbakat, tittat på dansshow på UKK, påbörjat uppsats, handlett en kompis i hennes PM-skrivande. [Inte för att den sista saken direkt är något jag haft innestående, men det är roligt att få pricka av saker på en listan, då ger det i alla fall sken av att jag har klarat av mycket saker.]
Tillbaka till lördag. Det regnar. Detta medför att jag med gott samvete kan sitta inne och skriva på min VLU - viktiga lilla uppgift. På en lördag. Ja, ibland blir man lite putt på sig själv när man stannar hemma en lördagkväll, men det är för en bra sak. Ikväll skaffar jag mig en liten men befintlig livlina som jag kan använda de där andra kvällarna när jag bara inte orkar skriva på min VLU utan vill göra allt annat. Och viktigt att påpeka återigen: det regnar, och ingen vill gå ut i regn. Punkt.
Woho, medan jag skriver detta hinner det slå över och nu är det plötsligt bara tjugo dagar kvar till julafton.
.... varför lyssnar jag plötsligt på koreansk popmusik? Ja, inte är det mitt val men men... De har i alla fall långa ben och en lite fartig låt så man får väl vara glad för det lilla. http://www.youtube.com/watch?v=6SwiSpudKWI
Hmmm, kanske borde gå och lägga mig när jag tänker efter, menar det är ju en dag imorgon också och då ska jag få krama på små bebisar. Eller inte riktigt bebisar, den ene är 3 år, den andra 1,5 år men den tredje är inte mer än 1 månad stor. Mina små kusinbarn :)
Nå, god natt, sov gott, snarka inte för högt och tänk på att det finns många bra fördelar med söndagar också:
1) Det är dagen efter lördag. 2) Man får sovmorgon. 3) Man får sova väldigt väldigt länge...
Att vara eller inte vara en riktigt kulturtant?
Ja, det är frågan man kan ställa sig ibland. Igår var jag i Stockholm med mina konstkursare och tittade på Turner, Monet och Twombly på Modenra Museet. Jag kan förstå finessen med både Turner och Monet, men den sista gubben alltså... Nej, för mig är det som om jag skulle låta min dotter - om jag hade haft någon - på fyra år måla en stor målning och sedan prata mig varm om vilket fint konstverk lilla Maja skapat...
För allvarligt, är det här verkligen konst som kan mäta sig med Turner och Monet?
Twombly:
Monets japanska bro:
Turner:
Nå, jag kommer inte lägga ned min själ i någon slags fin/ ful-debatt, jag tycker bara det är mer värt att lägga 80 kr på något jag tycker är vackert, sådan är jag.
Efteråt åt vi på en helt fantastiskt god italiensk restaurang i Gamla stan, Vapiano, som serverade jättegod pasta och sedan avslutades hela kvällen med att vi gick iväg och såg Carmen på Kungliga Operan.
Som sagt, jag känner att min status som kulturtant höjdes flera nivåer, men väldigt trevligt var det :)
