urklipp

http://open.spotify.com/track/7y6XQE7qEqHkDtOhNdkUQ5

Camilla stormade upp ur sängen, stormade in i badrummet, stormade ut ur badrummet, stormade fram till garderoben och slet i ren frustration ned kläderna från galgarna.

Stormade ned till 1Qs kontor, stormade fram till hans dator, stormskrev ett litet meddelande till sin Växjöprofessor om att hennes skrivuppgift skulle bli sent inlämnad på grund av tekniska internetproblem, avslutade, skrek i falsett att tekniken förstörde hennes liv, välte 1Qs skrivbord, gjorde en dramatisk sorti ut från kontoret med halsduken fladdrande bakom sig och stormade vidare... mot framtiden.

Nja, det kanske inte gick till så här i praktiken, men i teorin absolut.

Själva stormningsidén kommer sig av att Camilla - efter det trevliga kvällsfikat med vån 2 och 3 - diskuterade med sin granne Olle om estetiska personer. Vi kom fram till att det var alldeles för lite dramatik i vardagen, då man stormar in i rum och slänger igen dörrar, gör dramatiska entréer eller får applåder mitt i veckan.

Vi gick ut i köket och åt tårta, även då klockan var mitt i natten, och funderade hur vi skulle kunna åstakomma detta. Hmmm...

Vi måste storma mer! Det är enda sättet. Storma in i köket, storma fram till kaffebryggaren, brygga sig en kopp, storma till köksbordet, sitta och dricka kaffet, och sedan storma ut ur köket igen. Det blir ju lite mer effekt i vardagen då.

Olle lovade att han skulle storma in på labbet imorgon [läs idag] välta en av bänkarna med provrör, som åker i golvet och skrika "Ni förstör mitt liv" och sedan dramatiskt storma ut ur lokalen igen. Jag är lite nyfiken ifall han lyckades genomföra detta.

Camilla lyckades i alla fall tillslut skicka in sin prosatext till Växjö, efter mycket om och men, och hon stormade faktiskt in på 1qs kontor och bad om att få använda datorn. 
        
Men för tillfället råder det stormkaos i hennes huvud. Det bara virvlar runt en massa tankar helt utan logisk struktur, som egentligen borde sitta fastsatta med klädnypor på en mental tvättlina. Sen borde Camilla mattpiska dessa tankar ordentligt både bak och fram, tills de dammar ur sig något vettigt, klurigt, finurligt eller åtminstone något som hör till hennes ämne. Damm damm Madame Bovary....damm damm Mot fyren... hur svårt ska det vara?
Ut med det, damma på!

Låt mig bara få in den förvenade analysen och sen... sen är det v. 44 = höstlov!   

Men innan vi tar ut lyckan i förskott, så ska Camilla skriva mer på analysen, äta lite middag med sin typsyster, pladdra lite nyttiga och onyttiga saker, storma... ok, gå hem och fortsätta skriva analys och sedan skicka in skiten... den viktiga texten.

Det man kan fråga sig är hur svårt det kan vara att skriva en analys? Det är väl bara att sätta sig ned och skriva?? Jo, jag vet, jag är bara hopplöst oanalyserande. Helst vill jag gå ut och hoppa och skutta i lövhögarna ute på gården.

Men nu får jag gå igenom min tanketvätt istället, går väl lite si och så med det. Det är på tok för många omaka tankesockor som jag dras med. Inget vill matcha engelsk Woolfsocka med fransk Flaubertstrumpa. 
Så, här står man alltså med två högar av omaka par, som inte vill sorteras in i rätt analyslåda.

Jag borde överväga tanken att höststäda tankegarderoben. Slänga sånt jag inte behöver tänka på, mentalspara sådant som jag absolut inte vill vara utan, även om jag kanske inte kommer få någon nytta av det och sedan sortera in de rätta tankarna i olika färgkodade högar. Skolarbete på den mitterna hyllan, växjö till höger, uppsala till vänster.

Kanske inte så dum idé? Det får bli projektet över vecka 44.
Nu måste här fortsättas att skriva analys.

Ursäkta mig, mina damer och herrar, men jag måste storma vidare...

http://open.spotify.com/track/4UnROf5TjifhTvvRn8scY5

Varför kunde hon inte få sitta och drömma med huvudet stött i handen, på balkongen till någon alphydda, eller gömma sin vemodiga stämning i någon skotsk jaktstuga, i sällskap med en man i lång, svart sammetsrock, mjuka kragstövlar, toppig rövarhatt och vita spetsmanschetter?

Men hur skulle man väl för en utomstående kunna förklara denna ogripbara misstämning, som skiftade lika hastigt som skyarna på himlen och virvlade undan som luftens nyckfulla vindkast?

---

Det är frågan. Hur kan man förklara det nedstämda humöret? Det är höst? Det är grått? Det är 5 veckor i oktober? Fel vecka? Matbrist? Människor visar sig vara lika hopplösa som jag påstått? Trötthet? Personlighetsförändring? Mental tidsbrist? Allmän negativ syn på livet? Långt till jul? Brist på solljus? Värdelös dag? Värdelös vecka? Värdelös månad? För mycket vatten i tårkanalerna? Översvämningsrisk? Låg koncentrationsförmåga? Energibrist?


...tack och lov för ljusglimtarna... fina fina du...


Jag borde ta och gå ut och andas lite frisk luft.

Varför går det så fruktansvärt dåligt just nu?
Jag sover extremt länge om dagarna och är fortfarande så himla trött när jag vaknar.
Som tur har jag en liten hurtig B som kan dra med mig ut på dagspromenad, då vi går längs med ån och sitter lite på varma gubben, traskar vid domkyrkan och saluhallen eller strosar ned på stan och tittar på årets julpynt på Åhlens eller på vacker inredning på Hemtex och House Hold. Ååå julsaker, och vinrött... Det är lite av de saker som håller mig uppe just nu. Materalist - javisst!

Cirque du soleil...
http://open.spotify.com/track/3bwsvUeGJUepae0zwnpL1p

Idag har jag inhandlat en blomvas, så att jag kan börja köpa lite vackra blombuketter och få in syre i mitt lilla gråa rum. Jag letar febrilt efter röda eller varmfärgade saker när jag är ute märker jag, eftersom det är ett väldigt grått färgtema som omger mig just nu. Rummet är grått, korridoren är grå, köket är grått. Som om inte det vore nog är oxå vädret grått. Ett slags skiftande ljusgrått väder, som ägnar sig åt att strypa all sorts ljusinsläpp som finns om dagarna. 
         Tråkigt nog är rummet mitt på tok för litet för att få plats med allt det jag vill få plats med. En stor golvkandelaber med vinröda ljus i ett hörn, en guldbeige medaljongtapet kanske? Ljusbrickor och stora vaser fulla med blommor. Tyger och kuddar, dukar och mattor.

Jag lyckades bli klar i tid med mina Växjö - och Uppsalauppgifter, men det finns ingen ork att starta om och skapa nytt. All energi som finns är den som behövs för att hålla mig vaken.

Imorgon ska jag hem till Alsike och äta lunch med mamma. 
Kanske är det just miljöombyte som behövs? Sitta hemma och kanske ta fram de fina röda julmuggarna eller prata om tekoppar. Sitta i vardasrummet och njuta av det flödande ljusinsläppet från de höga stora fönsterna och förtränga alla jobbiga måsten...

Imorgon.

Imorgon är det inte min vecka längre.
Den tanken är en aning jobbig att tänka. Jag har dessutom tänkt alldeles för mycket på den de senaste två dagarna och då blir mitt humör ganska neråt. Eller det är en väldig underdrift. Jag blir oerhört nere över att min tid börjar gå mot sitt slut och då hjälper det inte till att vädret är grått och eländigt och att jag därmed inte har någon som helst energi övers till att göra något extra.

Vet inte hur han på så kort tid har kommit att bli så oerhört viktig för mig... Jag älskar att ha honom hos mig. Men bara varannan vecka. Varannan vecka. Min vecka. 

Det allra värsta just nu tycker jag är vetskapen om hur det kommer att bli nästa vecka. Under min vecka är det närhet, veckan därpå ser jag honom knappt ens 10 minuter per dag. I och för sig är det mitt fel, eftersom jag inte vågar gå ned och störa honom på jobbet. Han kanske inte tycker att jag stör, men de andra kanske tycker det. Jag vill inte bli betraktad som den, som hindrar honom från att göra sitt jobb.

Och så var vi där igen. Ena stunden är man varann så nära, i nästa stund glider man en bit isär. 
 
Why did we come this far tonight?
Where are we now? Why must we leave?
Can't we sleep? Can't we dream forever?

Oh no matter how long we must journey
We will... every night and every day
Since the shadows whisper their secrets, their story
We must gently make our way

Do be brave. You must hold your head up high
There's no reason to stop, to worry, to tremble
or to think of turning back...

Do be brave. You must hold your head up high
We must gently make our way

Men jag ska inte sucka. Situationen är som den är och det är den jag får ta och utgå ifrån. Det finns inget utrymme till att önska Tänk om, Om det bara hade varit så att, Kunde det inte och Varför?

 Om det inte vore för just de här premisserna som vi träffades på, hade jag faktiskt aldrig träffat honom och den tanken är värre än alla de andra tillsammans.
Det gäller bara att göra det allra bästa av situationen. Därför är jag väldigt glad för den tid som blir min. Då får jag rå om honom och det tycker jag oerhört mycket om!!!

Torsdagkväll... Må hända inte det bästa jag vet, speciellt när det inte ens går bra att göra de saker, som jag måste göra. Men det får gå. 
Det måste gå. Och jag får ta chansen att längta efter honom och samtidigt passa på att träffa de som jag har missunnat under den här veckan.     

Det blev som jag trodde att det skulle bli.
Det känns väl oerhört betryggande att höra, va? Nåväl, jag fick promenera till flogsta, fick bada badkar, sova och titta på film - i precis den ordningen. Camilla hittade även en trevlig liten Jotextidning med inredningsporr som hon kunde kika på...Mmmm jaquardgardinen Torino, dig vill man ju bara sätta upp färdigsydd i sovrumsfönstret - ditt lilla slinkiga tyg...

Men vad hände sen???
Tisdagkvällen gick och blev till onsdagmorgon.

Camille gick utanför dörren och puff, så var hon putter. Arg, sur, trött, en aning hungrig kanske?
Men hon traskade bittert på och tänkte fula tankar om sin blivande prosauppgift. Tur nog att det fanns en behjälplig 1q-hand i närheten som skuffade in henne på nationen och ställde fram en kopp kaffe och en rejäl bit chokladdessert framför henne.

Så långt var väl allt lugnt. Men när Camilla kom in på sitt rum och såg den förskräckliga högen av papper och kläder, som bara väntade på att överfalla henne på skrivbordet... DÅ fick hon nog. Nu du... tänkte hon och vevade fram den lilla VIM-flaskan och en ren dammtrasa, NU DU, din lilla hög, nu ska du få smaka på den beska medicinen! Sagt och gjort!

Det blev storrengöring av allt. Kläder sorterades, papper slängdes eller placerades i lämpliga högar, alla träytor polerades, fönstret tvättades o badrummet fick sig en rejäl genomkörare. Tror knappt att det har hämtat sig än...

Men Camilla var nöjd, det här var ju betydligt roligare och mer konkret arbete än att läsa Madame Bovary.    
Sedan blev det höstpromenad med B. Och vi kikade på de nyinkomna julsakerna på Åhlens... ååååååååååå kuddar och glittrande julkulor... vill ha!

Men Camilla hade ett litet problem. Det var reggesexa på Uplands, utklädningstema. Camilla var inte särskilt motiverad till att 1, klä ut sig eller 2, umgås socialt med människor, eftersom hon tidigare konstaterat att

"Nej, jag ogillar inte människor, jag hatar de bara innerligt - det är en helt annan sak...." 
Om det var sagt på skämt eller inte... Här tviste de lärde! ;)

Men ja, nåväl, Petters syster var med och arrangerade festen och Petter skulle vara med. Det betyder att festen kommer att hålla på till någonstans 03.00 kanske och vips pannkaka så försvann Camillas onsdagkväll....
Om hon ville få chans att umgås med honom den kvällen, nu när hon kan, borde hon gå ned och socialisera. Men om hon inte kan förmå sig till att vara trevlig utan bara kan vara allmänt bitter på mänskligheten och känna sig olustig, sned, nere och putt till mods - hur ska det gå ihop sig???

Lösningen var briljant enkel - en promenad. En liten promenad på kvällskvisten skulle göra henne gott, eftersom "motion" ger endorfiner och endorfiner gör en glad... Tadaaa, kvällen är räddad.

Camilla promenerar med raska små kliv, Camilla kommer till Uplands och får umgås med sin 1q och träffa alla snälla människor som fanns där. Hon hade nog överdrivit - en aning - om hur människorna på Uplands var. De är söta och snälla människor - nåja, det finns undantag som vi inte nämner här - inget ont om det!!!

http://open.spotify.com/track/4mBmytgxYjneMNL79jgOyz
Men vid 02.00 fick hon nog, ögonen var  trötta och ville helst sova. Camilla tackade för trevligt sällskap och smög sedan upp till sitt lilla flickrum nr 10 och lyssnade på musiken från "Skönheten och Odjuret".

Nu är snart hennes vecka gjord... hon bävar lite inför det. Torsdag kvar, sen Fredag....
Hon väljer - just nu - att blunda inför denna sanning och ber och hoppas på att timmarna ska vara lite längre just nu...
bara lite lite...

please??

Hur ska jag beskriva det? Hmmm....

WEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kalas och fluffiga sockor åt alla!!!
http://open.spotify.com/track/0oZ2hZNnmAbfw5ZDWthFt2

Idag, fem minuter i fyra lämnade jag in min förbaskade hemtenta i Litteratursociologi...
Som jag har knegat och fnyst och pustat och fnyst ännu mera på den. Fy bubblan vad puttigt det har gått att skriva den men nu... Men nu, borta borta borta borta :D

Igår skickade jag in mina kriktikuppgifter till Växjö, tio i ett. Nu är jag i fas igen och det är helt otroligt bra, och jag slipper äta microvärmd tortellini i sås på ett väldigt bra tag :D

De här uppgifterna har helt upptagit min vakna tid och koncentration och tankeförmåga, så jag har kanppt hunnit med att reflektera över att jag faktiskt var på bal i lördags.

Men nu kan jag tänka på det. Oj oj så skoj jag hade. Så, då går vi vidare...

Tssss...hihi vad busigt av mig =) men de får bli en senare bloggbeskrivning när bilderna blir inmatade i datorn, så att du får se hur allt såg ut :)

Mitt projekt just nu är att försöka städa av mitt skrivbord, som är helt täckt med skrivarpapper, pennor, böcker, artiklar, halvfärdiga uppgifter, utskrifter och kläder. Jag har mentalt blundat för det faktum att jag gillar att ha undanplockat omkring mig, det har inte funnits någon ork till städpedanteri.

Men var kom den här förbaskade hostan ifrån? Jag hade den inte innan jag bestämde mig för att panikspringa upp till engelska parken utan halsduk, vantar, mössa med min hemtenta i handen. Antar att det är så det går när man är en försenad tidspessimist. Att andas in jättemycket kall luft på en gång är kanske inte det lämpligaste att göra? Jag är ju ingen läkare... hmm, får nog fråga Olle om saken.

Ikväll är det första lediga tisdagkvällen på min vecka. Inte så konstigt med tanke på att det bara finns en tisdagkväll på min vecka... Men ok, första lediga kvällen sedan min vecka började i fredags.
       Det har varit så himla mycket inplanerat de senaste dagarna, men först ikväll är både jag och 1q helt lediga.
Eller ok, bara för det så kommer något att inträffa som gör att detta skiter sig... Men jag håller ett par mentala tummar - det är ju lite svårt va, att skriva och hålla tummarna samtidigt - på att det inte kommer att bli så.
 
I fredags var det något 1q-festligt, lördagen gick åt till tentaprat och bal, söndagen var full med diverse upptagenheter som dans, instrumentplock, vampyrlarv...förlåt mig, vampyrlajv, måndagen hade valberedningsmöte och hemtentaplugg.

Men idag, tisdag, mmm... Idag tänker jag vara tokledig och tentafira och segerhosta att jag är klar med mina jobbiga uppgifter.

Nästa skrivprojekt är en prosatext till Växjö samt att analysera Madame Bovary och Mot fyren, men det ska in först nästa vecka på måndagen... 
   
Hmm, borde som start på min "FirarTisdag" ta och äta något, för det har inte hunnits med idag. Ja jo, om man nu inte räknar med de där sura colanappsgottorna från min godispåse, som 1q jättesnällt på eget initiativ gick och köpte till mig igår, när jag hade svår tentaskrivarblockering. Jag kan ha fått tag på världens goaste man!!!

Vad vill jag göra senare ikväll?

*Jag vill duscha ur mitt hår, som fortfarande är lockigt efter balfrisyrens 10 liter spray.
Åå vad jag har saknat att ha lockigt hår, och nu är det så där "löst och ledigt" perfekt, förutom det lilla lilla problemet att det är alldeles strävt, styvt - kan man säga det om hår? - torrt och risigt. Men det är i alla fall lockigt...

*Jag vill äta god, riktig middag. Tortellini med sås är i alla fall inte med på min meny.
Igår åts det på Svantes, grekisk vegitarisk hamburgare med basilikaaioli. Gott, men huvudet var någonstans upptagen med att reda ut Pierre Bourdieus och Bertolt Brechts marxistiska litteraturteorier, för att jag helt skulle kunna njuta av den.

*Åka till flogsta, lägga sig i ett bad och bara äta, mysa, gosa, ösa massa goda känslor över min fina, titta på film och sova gott gott hela natten...
  
Kan man få göra det?

Ikväll blir det till att stryka streck över, titta framåt, fokusera, starta om, krydda till... krydda till?

Tja, varför inte? Jag är nöjd och glad att vara jag i den här stunden!!!

Mot maten....

Dagen med stort B är i antågande, men innan jag börjar bubbla för mycket om det, måste jag köra en liten uppdatering om vad som har hänt idag.

Idag är, som de flesta vet, fredag, men det är inte vilken fredag som helst... Det är nämligen MIN fredag!!!! =D
Nu, äntligen, börjar min vecka, som jag har väntat, längtat, saknat, suckat, vänt och vridit mig tre och ett halvt varv moturs, i trygg förhoppning om att dagarna ska rulla på, i sån där helylletakt, och att det snart ska bli min tur! I den här relationen går vi efter svenskt kösystem, var dam har sin tur... ;)

Någon smartskalle sa mig att "Vitsen med frånvaron är att man får chansen att längta efter varandra... "

Jajemän sure, det låter väl fint! Men pröva saken i praktiken och inte bara i teorin, bäste herr Werther innan du uttalar dig - ett litet tips i all välmening!

Nåväl, glömt och förlåtet för detta optimistiska uttalande!! Det är ju ändå fredag. 
Den här kvällen har jag - tills vidare - firat i min ensamhet. Det kom lixom en IQ-festlighetsgrej ivägen, men det är ingen fara, jag mår så bra så. Jag blir så bortskämd så...soppa och egen stol... ;)

Nåväl, man är väl inte den som är den!

Idag har jag gjort följande: 

1) Fått välja roliga kläder ur en nyutstädad garderob, så nu kommer det klädtillskott i byrån, alldeles gratis!!!

2) Druckit kaffe med kära 1Q - kanske ska sluta kalla honom 1Q, när jag nu ändå är tillsammans med honom. Känns kanske en aning personligare med det rätta namnet, men det är mycket roligare att titulera. Tänk er själva;

"Jaha, var det en trevlig mysstund för 1Q oxå? Åå bra bra, då blir det 230 kr i dörren på väg ut då! Konto eller kredit?" Blir ju så himla mycket roligare... Folk säger ju alltid att kvinnor ska engagera sig att starta eget företag! Ja, men definierar de vad detta företag ska syssla med? Nää, Exakt!!
(Hmm, tror det blir mycket bra att jag läser genusvetenskap till våren...)
  
3) Träffat Alva

4) Skrivit rätt mycket text på min hemtenta. Vad det är för typ av text och om det ens hör till mitt ämne, säger jag inget om!!

5) Bråkat med datorn för att den inte vill spara min hemtenta, utan hellre vill stänga av sig. Jo tack, det skulle väl jag också velat göra, men se den gubben gick inte... Verantwortlich!!! Och därmed basta!

6) Ätit en [läs två] av Ekströms morotsmuffins, sååå himmelskt goda!

7) Beundrat min klänning för 1000:e gången. Fortfarande osäker om det ska vara pärlor eller kristall till. [Dagens i-landsproblem, jag är medveten om det.]

8) Längtat efter 1q... ok, Petter.

Nu ska jag förhoppningsvis vara mentalt förberedd på InspektorsskiftesBalen imorgon. Klänning, frisyr, skor, smycken och humör är fixat... Jag tänker mig ett strålande glatt humör med mycket spjuverglitter i blicken, tror det matchar optimalt till den röda färgen på min klänning, och sen blir det svart... eller jag vet inte?  
Angående frisyr, man kanske ska ha lite mer utsläppt? Det är ju alltid skönt att känna sig lite lös och ledig!

... Ja, det borde vara läggdags nu så att man får sussa, så att sessan får sin skönhetssömn!

- Ja, det kan ju sannerligen behövas...
- Jaha, tack o tackar ja... Man är hövligheten själv idag, hör jag.

Ha nu en skön fredagkväll och kom ihåg: Som man bäddar, ligger man bäst, som jag brukar säga!

over and out

// Camilla

En riktig julmorgon.
Inte för att det på något vis skulle vara december eller att julen skulle infalla tidigare i år än annars men ändå. Känslan var så.
Imorse vaknade jag och fick ta på mig min blåa morgonrock och tassa ut i köket där mamma hade gjort iordning frukost med tända ljus. Det var till och med dukat med både en te - och en kaffekopp, för när det är lyxfruskost så får man dricka både ock! Fil med flingor, smörgås med pålägg och sedan kex med brieost!!

Därefter fick man skjuts in till stan och då var det bara att traska upp och försöka skriva på hemtentan. Men jag tänkte att om man lyssanar på julmusik så går det säkert lite lättare i alla fall.

http://open.spotify.com/track/3NhbibAeeuBMArKoFYQ2Vd

Åå snart snart... Nu har halva oktober gått, sedan ska bara blöta november svischa förbi och Sen... Jag myser bara vid tanken!
http://open.spotify.com/track/4FE5Zo3bWYwsYT2jWRvDnF

Jag känner den kalla snön, dina händer
och jag ler, kylan bränner...
...och jag går vintergatan ned.
När en stjärna faller på himmelen,
får mina drömmar liv igen.
Som ett barn som tror på kärleken,
kommer julen till mig...

Men först ska här skrivas hemtenta och det går si så där. Det blir bara inte bra.
Sedan brottas jag lite med tanken att antingen bli kanonsjuk, typ i svininfluensa, så att kroppen får sig en ordentlig genomkörare, som den sedan kan återhämta sig ifrån, så att man slipper de här mjäkiga symptomerna som aldrig vill lämna en ifred.

Jag ska försöka låta bli att få öroninflammation, urinvägsinfektion - borde vara dags nu tycker jag, cancer, hjärnblödning, bli överkörd av någon bil och hamna i koma innan lördag, helst inte innan onsdag heller, om man får önska men det kanske inte finns något sånt system?

Nåväl, jag har varit iväg på teater, det finns alltid tid att vara kulturell, och sett "Hantverkarna" på stadsteatern.
Hmm, hade inte förväntat mig så mycket mord men visst. Tror jag har gått på för mycket djupa abstrakta pjäser, så nu när man skulle skratta när någon ramlade ut genom en dörr, ja, det tog ett tag att ställa om.
Men det finns replikpärlor även här:
 
"Åå, och här var det gratisbuffé..."
"Ett eget rum? jag har en hel jäkla lägenhet i huvudet...och jag ska till och med bygga ut."
"Vet du, att du ser ut som en idiot?"
Eller det mest klockrena, det supersvenska att ta av sig skorna när man blir bortbjuden hos folk... Ojoj, vad man driva med det =)

Nej, nu ska jag kurera mitt öra. Skriva hemtenta. Äta en kvällsmörgås. Inte bli distraherad av annat.
ååå imorgon är det min fredag :) jag får fira det lite i min ensamhet i alla fall, men jag kan äta två morotsmuffin som kompensation!!! Så får det bli!

/ Camilla

Försov mig, men kom fram i tid.

Just det här med tiden gör mig aningens frustrerad. Varför måste den gå så fort? Har den på något sätt börjar gå fortare? Man hinner inte ens slå upp ögonen, så har det gått en timme. Jag hinner knappt hem innan hela dagen har gått. Hinner knappt med veckan innan den byts ut, för att sen försvinna igen.

Den kom, den gick, jag förlorade tid, tid, tid.

Idag kom första snöflingorna. Den föll utanför seminariefönstret och helst av allt hade jag velat springa ut och blickat uppåt och fått singlande snöflingor på ögonfransarna.
Men hallå, när blev det plötsligt vinterhöst? Det var september nyss, hur kunde oktober smyga sig på så oförhappat? Det innebär knappt tre månader kvar till jul - enligt min kalender, kalenderflicka som jag är... Inget fel med att julen snart är här, jag älskar julen, är barnsligt förtjust i pynt, vackra sånger, kanderade äpplen och glitter i varje fönster. Blev dessutom kanonbesviken över att jag missade den tidiga Julmarknaden i Österbybruk det här året oxå, 10-11 oktober, jag som ville samla upp den där extra energin, som man kan finna just där bland julkuddarna och slottsglöggen...  Men det kommer väl fler chanser. Snart jul.
Men jag hinner ju inte med!!!

Det är mörkt. Klockan är kvart över sju på kvällen och det är becksvart utanför. Jag vill bara gå och sova.
Jag har en hemtenta att skriva, dikter att kritisera, har hela dagarna på mig fram till nästa tisdag, men hur ska jag hinna med när dagarna bara försvinner? Jag behöver bara kliva in genom min dörr så poff - har tiden sprungit ifrån mig. Jag måste förlora tid när jag är hemma. Det måste finnas någon magisk tidslukarmaskin, som startar så fort dörren går igen bakom mig. Måste komma ihåg att kika efter den, den måste stå någonstans i närheten av mitt rum. Kanske i tvättstugan? Under diskbänken? I torktumlaren kanske? Den stjäl ju i alla fall vänstersockor - det lilla tjuvaktiga stycket...

Jag måste gå upp på morgonen, jag inser det. Men vad gör jag när kroppen inte vill lyssna? Den somnar och struntar i att hjärnan hade fullt kaos och tidsbrist redan förra gången alarmet ringde. Om jag gick upp, hade jag hela dagen kvar att kunna strukturera upp. Äta frukost, få hjärnan att sakta vakna till liv till doften av nybryggt kaffe. En liten skvätt mjölk i, som ger lenare smak, så där ja. En morgonpromenad på det kanske? Eller tänk att promenera iväg till ett litet café och äta en nybakad fralla med leverpastej och gurka, eller skagenröra - ååå mumma... till frukost - lite färskpressad apelsinjuice och kaffe, läsa morgontidningen och lite kvickt bli informerad och allmänbildad om vad som sker i omvärlden?   

Att ta en tidig uppfriskande morgonpromenad åtminstone. Dra kragen tätare om halsen. Få härlig frisk färg i ansiktet. Byta ut den gamla unkna luften i lungorna mot ny frisk, dofttät och syreberikad luft. Rensa tankarna. Energi till att orka tänka nytt. Hjälpa immunförsvaret på traven. Få strålglans i ögonen och solsken i blicken. Känna sig piggare. Bli gladare. 

Imorgon är det onsdag, snart lördag och bal. Så är det söndagen, den tänkta slapparsöndagen... Men hur ska man hinna slappna av när tiden ständigt är närvarande? Mina söndagar består av en enda konstant känsla av tid. Jag sover, och sover för mycket tills dess att jag blir stressad över tiden jag måste passa. Springer i lätt panik till dansen, rädd för att komma försent. Tidspessimisten i mig är ingen härlig piska att ha över sig. Jag kan inte skippa danstiden heller, då missar jag betald tid och det - om något - är väl värre?

Ska jag kanske boka in tid för att få tid?
Ska det bli det nya svarta? Boka in en tid i min kalender, då jag inte får tänka på att tiden rinner iväg? Och jag som inte har något annat än fri tid? Hur kan jag - om någon - vara stressad, pressad, nystekt, rimmad och griljerad?

Happ, nu är klockan så mycket... Var tog den här tiden vägen?
Jag måste äta middag. Jag måste kika igenom Strindbergs Fröken Julie. Skriva in mötet med Lotta lördagmorgon i min kalender... guuuuuuuuud.......



  

http://open.spotify.com/track/5sd3taZxiE5cB7e2PgFAT5 

Klockan pep ilsket, jag vände mig nyvaket om, drog täcket tätare om mig och höjde handen för att ge mobilen en liten käck smäll för att få den att tystna. KNACK KNACK...
Vem i hela fridens namn knackar på min dörr denna okristliga timma... ja, ok, klockan var väl kvart över nio eller något sådant då, om vi nu ska vara helt korrekta....

Jag blundar och börjar leka leken, då jag låtsas som om jag är både blind, döv, sover och inte är hemma, och hoppas att personen ska förstå detta mitt tysta meddelande, som jag sänder ifrån sängen. Min telepatiska förmåga var nog inte riktigt vaken än, för personen i fråga knackar på igen.

Hmm, det kan ju vara någon som faktiskt vill mig något... Den tanken har lixom inte slagit mig förrän nu. Jag släpar mig upp ur sängen, går och lyfter ned min fleecemorgonrock och sveper om mig - man vill ju vara respektabelt klädd ifall det är någon utanför dörren, som man borde vara respektabel inför - och öppnar sömndrucket dörren. 

Långt senare promenerade jag mot Engelska parken, till den planerade lunchen...

Nej, jag ska inte hålla er på halster. Det var min kära 1q, som pigg och oerhört glad stod och trampade utanför dörren och ville komma in. En aningen förvånad, och ändå inte, ler jag inombords och släpper in honom medan mitt trötta jag ograciöst tar mig tillbaka till sängen igen. Jag kryper ner under mitt täcke och han sätter sig vant tillrätta på min sängkant. Mmm, känslan är nästan den som om han hade sovit hos mig - och ändå inte. Men det hjälper oerhört mycket att få den lilla närkontakten, när det nu inte är min vecka.
Underbart fina du, vad jag tycker om dig!!!

Morgonkaffe nere i nationshuset, prat om respektives dagsplaner, en puss, en längre kram, ett hejdå och sen traskade jag och min mörkblåa halsduk upp till Engelska parken. Läsning av Anna Williams texter och äntligen lunch med mina gamla kursare, Emma, Matilda och Malin.
Samtal om halloweenfesten nere i Nässjö, check. Samtal om Malins nya flamma, check. Samtal om Camillas lördagsbal, check. Samtal om Emmas hovslagsproblem, check. Samtal om Matildas klädproblem inför festen med temat trafikljus; rött för upptagen, grön för singel etc, check. Samtal om 60-talets erotiska noveller; "När det kom för pastorn", check.

En tur på stan, klipptid, teaterbokning, kameraväsk-kikning, hårfärgsinköp, hemplugg, ett glatt besked om sin civila status via sms, och bio.

En dejt för tre; Millan, Meryl och Matilda. Temat var mat. Filmen var Julie & Julia. http://www.sonypictures.com/movies/julieandjulia/soundtrack/ 
I korta drag handlar den om kvinnan Julia, som i Paris bestämmer sig för att skriva en kokbok om det franska köket. Flera årtionden senare bestämmer sig Julie att provlaga alla maträtter ur Julias kokbok, som ett bloggprojekt. 
      Meryl Streep, Julia Child, har den mest förtjusande dialekt jag någonsin hört användas i en film - nu är kanske min filmkunskapsbredd inte så stor men men... - och hon förhöjer filmen oerhört med sin karaktärstolkning.  

Var man hungrig när filmen tagit slut är kanske en passande följdfråga? OM man var hungrig... Magen kurrade och jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att man var ohjälpligt sugen på chokladpaj, boeuf bourgignon och den där underbara krämiga chokladtårtan....
         Nu hjälpte det kanske inte situationen att jag inte hunnit med att äta middag innan filmen? Inte vet jag, bara en känsla jag får - kalla det magkänsla, för att vara lite lustig...

Nåväl, hungern behövde tillfredställas på något vis. Efter bion promenerade jag mig alltså hastigt och lustigt till ICA Luthagen och köpte mig en stor godispåse, och jag var jättenöjd med mitt inköp. Jag intalade mitt samvete att det var viktigt att ha något trevlig att äta på när man ska kvällsplugga och jag ignorerade starkt tanken på den väntande matlådan som låg redo och ätbar i kylskåpet. En annan gång, en annan dag.

En sån härlig film, och jag som nu har rabatt på tre filmer till, till den här hösten. Jag kan allt unna mig fler kvällar med biobesök i höstmörkret...

Kultur är livet, tänkte jag och log stort hela den gatubelysta vägen hem med gottepåsen tätt i famnen.

Trött och det är grått ute, måste vara söndag enligt min tideräkning.
Japp, det var det!

Hmm, vad finns det för bra orsaker till att gå upp den här morgonen? frågar jag min alarmsignal, som piper ilsket på nattduksbordet. 
     Ja, du kommer få dansa idag - ett stort +!!! Men egentligen borde jag plugga för att kompensera min lediga dag igår. Jaha, men du kommer i alla fall att få träffa 1q på dansen! och om man har riktigt tur hinner man tokgosa lite efteråt med honom.  

Men det är ju inte förrän vid 16.00, Varför ska jag kliva upp NU? Det är grått, regn i luften och kallt i mitt rum. Här finns inget som lockar nog för att jag ska vilja gå upp. Du får allt ge mig bättre anledningar säger jag uppnosigt till alarmet, som piper lika glatt och piggt var tionde minut utan att ta hänsyn till mig.

*Suck*

Ibland önskar jag att jag var med i en sådan där amerikansk tvserie, med musik och glada människor. Då skulle det här scenariet mera ha sett ut så här:

Camilla ligger och sover i ett renstädad sovrum bland nybäddade lakan och sover så där "hästenssängreklam-aktigt". Ljuset går mjukt upp och då sätter den runda väckarklockan igång att spela sin lilla glada truddilutt. Camilla slår upp ögonen och ler och Då börjar den här härliga och optimistiska bakgrundsmusiken att spela: 

http://open.spotify.com/track/75gSwzydOLxDKMeoIlnQ4e

Camilla blir genast pigg och ler strålande mot kameran. Hon kastar av sig täcket, slänger benen över sängkanten och vips var hon uppe...
Sidenmorgonrocken, som ligger placerad bredvid sängen, sveper hon galant om sig medan hon glatt smånynnar på "it's a rainy day.." och tar några glada danssteg, typ charlestonsteg där hon står. Detta leder till att hon dansar, trippar, snurrar och steppar sig fram genom rummet. Oj oj, där fick hon tag i en hatt och en käpp från ingenstans, så passande att de låg o skräpade på byrån... Ungefär där någonstans slås sovrumsdörren upp och de kära korridorarna kommer insteppandes, glada och sjungandes med hattar på huvudet och tillsammans dansar de ett litet galant shownummer...   
     Vi kan nog nöja oss där, jag tror att bilden gått fram.

Nåja, upp kom jag, dock en aning motsträvigt.
Jag pluggade. Jag fick dansa. Jag fick gosa. Jag fick åka brumbrumbil med Linis.

Det vankades kvällsfika hemma i Alsike.

Lina i mitt rum:
 

B2 alias Linis i köket:


Systrarna Lind är stolta ägare av New York-tröjor...




Linas obligatoriska hopp:


SYSTERBILD!!!

I gamla Alsike finns ett vitt hus i vinkel med mexitegel.
Där bodde jag. 

Jag:

 

Huset:

    


Mitt rum, jo, jag har en förkärlek för vissa sorts färger...

            

Vardagsrummet, just idag med vinröd dukning inför Morfars 80 års kalas:

 

  

Pappa, mamma, mormor och födelsedagsmorfar



De tre musketörerna, syster o kusiner



Barnbarnsbild i hallen:



Släktens älsklingsbeeebis!
Eller bebis o bebis... Men han är yngst och minst så...

 

Uppsala!

Äntligen hemma, efter flera långa långa tågresetimmar. 

Jag var trött, arg, grinig, stressad, hungrig.... Listan kunde göras hur lång som helst. Jag var - i korta ordalag - inte helt nöjd med min situation. Dessutom blev jag fruktansvärt putt på det dumma tåget, när tågvärdarna meddelade att tåget skulle bli tjugo minuter försenat. Detta innebar för mig att jag inte på något sätt skulle kunna hinna med det tidigare tåget till Uppsala... 
         Slutsats: Jag skulle inte få chansen att träffa min kära 1q, utan det skulle dröja hela två dagar till, innan jag fick se honom igen....

Aaaaah! Förtvivlad var ett litet klädsamt ord för mig. 

Men... 

http://open.spotify.com/track/58wViaGnxxs6v9PCBqFf4U

När jag kom hem och öppnade dörren till min studentlya, på dörrmattan låg två röda vackra nejlikor, som Någon hade lämnat genom mitt brevinkast... 
                   
                  

De fick äran att stå på mitt nattduksbord. Kronbladen slog ut ordentligt, när de fick vatten.

                  

åååå.... Det var en så oväntad och rar gest, och i den stunden kunde jag förlåta SJ för att de strulat till mitt schema. Jag hade dessutom faktiskt fått ett telefonsamtal på tåget och hört hans röst. Fått fantisera om hur det skulle ha varit om jag inte suttit fast på ett X2000-tåg, utan hade följt med honom och hans sällskap till "Mäster Arnes skrädderi" och provat ut balklänningar istället...

...Så, kommer någon in genom min dörr....

Det är hans röst, jag måste inbilla mig... Nej, det är faktiskt hans röst. Han är här!!!!!!

Och så är jag i hans famn.... Bara stå och hålla om, glad över att han är här, krama, mysa, gosa lite lite... Jag får rå om honom i några minuter, några sekunder till. Då han bara är hos mig!! Jag kryper intill, myser och är bara helt tillfreds med situationen.

Här trivs jag. Här är hemma.

   

            
                               

Jag traskade iväg och hade föreläsning med Alex i 4 timmar, kreativt, roligt, uppskattat!!!

    

Efteråt beslöt vi oss för att gå på en härlig fotopromenad.

This is it...

    

   
 
 

  

  

 

   

Härligt och höstigt var det minsann...

En helt klart mycket bättre dag i Växjö!

Efter en dag i dansens tecken smög jag mig ut vid halv åtta snåret i höstrusket och traskade ner till det lilla kvällsöppna caféet i gatuhörnet och köpte mig en stor nybakat bulle, betalade, fällde upp min gråa kapuschong och påbörjade min promenad mot Vaksalatorg. 

Ikväll skulle det bli temys hos Lina.

När jag väl hade gått uppför de oändliga trapporna, stigit innanför dörren, hängt av min fuktiga höstjacka, kunde jag äntligen krypa ned i soffan och provsmaka Bs nylagade tacogratäng med ris... mmm
 
Lina hade köpt goda kakor med chokladkross i, dagen till ära, och snabbt som ögat kokade vi te, värmde linnébullen i den lilla söta micron, tände ljus och satte oss tillrätta vid bordet och frossade nöjt i godsaker. 


   

Vi blickade bakåt och mindes dagarna när vi var små i Alsike, då vi satt i systers rum i hennes mönstrade soffa, Tusse låg över armstödet, och vi satt med texthäfterna i händerna och försökte lära oss texterna utantill, medan låtarna gick om och om igen på repeat...

http://open.spotify.com/track/3ae3xMPVCRrNxzKmbBWtxb

Vi myser nostalgiskt och är rörande överens om att vi längtar oss bortom den vida oceanen, till landet lång bort, för att åter igen få se denna underbara föreställning. Tänk om man får sitta på Broadway igen om två år och med spänd förväntan se ridån gå upp och sedan tryckas bakåt i stolarna av den höga volymen från den maffiga musiken. Och med henne i huvudrollen, det måste bara bli sagolikt bra:
   
http://www.youtube.com/watch?v=bnYREceEl9U&feature=related