urklipp

Igår Stockholm med syster.

Idag jobb jobb jobb.

Borde anat något när man vaknar upp och huvudet känns som bomull och det är svårt att stå upp.

Men som det arbetsbi jag är så pallrar jag iväg till jobbet och mitt 12-21pass.

Eftermiddagen flyter på jättefint. Men sen... Halsen känns som ett rassligt stängsel och jag är tokvarm och känns som om jag skulle ramla i golvet vilken minut som helst.

Runt åtta får kroppen och nog jag måset rusa iväg till toaletten och ösa ur mig min middag.

Kallsvettig och skakig får jag gå vid halvnio och med sakta fart ta mig hemåt till mitt rum. nio är jag hemma och faller raklång i säng.

Annandag jul, ännu en dag av traditioner. Närmaste släkten träffas på släktfika hemma hos moster o morbror i Uppsala. Vi äro alla där, mormor o morfar, moster och morbror, mamma o pappa, Anders, Maria och Alvin, Helena, Johan och Wilma, Annika och Niklas och jag.

Kusin Helena och kusinbarn Alvin.



Far och dotter.



Annika.





Viktigt att dokumentera julgranen.



"Camilla... Du ska sitta bredvid mig..." Jaha!



Mormor och morfar, mamma och pappa.



Vi som är yngst måste ju hålla ihop!!!



Mormor och morfar fick ett kort på lilla Wilma.



Annika och en trött Niklas.



Morfar, mormor och moster.



Kusiner:



Släktbild:



Mor och dotter i lika klänningar.



Morfar, Maria och Alvin.

Julfirande med systrarna, traditionsenligt den 23:e december. Bästa sättet att få julstämning på!!!

Sarah Dawn Finer – Winter Song



Syster får en signerad PJ Probyskiva.




Glöggmys.





Julklappsutdelning.





Middagsdags. För att inte trötta ut oss på julmat väljer vi helt enkelt att laga italienskt.



Sedan hem till landet.

 


Julafton. En julkortsvit jul.

Sarah Dawn Finer – Maybe This Christmas





Pappa och morfar.





La familj:



Julsystrar:



Annika spelar julsånger.



Jag ska göra en räd mot min julklappshög.



En julklapp från mamma och pappa, min nyårsklänning:



En av mamma och pappas julklappar, en tavla på oss döttrar.

Borde verkligen överväga att fira min 32 årsdag i januari nästa år, jag är helt klart född helt fel årtionde. Eller så borde jag om inte annat vara tvillingsyster med mina äldsta syster på 27 år.

Jag antar att jag om några år kommer vara glad över att jag är så pass ung, men just nu är tjugoett inte riktigt den bästa åldern för mig när jag nu träffar folk som är minst 9 år äldre än jag.    

Rutin går före ungdomlig entusiasm... Sant som det är sagt.

Sarah Dawn Finer – Anything Tonight

Nå, efter denna lilla utvikning, idag har jag haft julklappsutdelning med Johanna. Ojoj säger jag bara haha, men jag blev väldigt glad över min lilla present, ett litet internt skämt oss emellan, men tanken är lite lockande må jag äsga... Nog om det ;P 

Jag har äntligen städat ihop böckerna på mitt golv i min plugghörna och nu lämnat tillbaka de till sina rättmätiga ägare på diverse bibliotek i stan. Även slagit in julklappar och nu hemkommen från filmkväll med jultema med Tex, Nightmare before Christmas och Charlie and the Chocolate factory, eller kanske mera Tim Burton-tema, och druckit tekoppar med glögg.

Imorgon återstår att kika in på Uplands och se vad de håller på med i stora huset och sedan är det systerjulafton hemma hos... någon av dem!!
 
Borde även hinna ned på stan och köpa något trevligt som man kan ha på sig på julafton. Vet, inte speciellt viktiga detaljer för övriga i världen att veta, men det tål att sägas ändå... :)

Imorgon är det dagen före dopparedagen... Be seeing you.

Bob – Magic - Feat. Rivers Cuomo

ÄNTLIGEN! Det viktigaste datumet på hela hösten är här och all ångest kan äntligen flyga och fara. Jag lyckades!!!Min C-uppsats är klar och det känns helt fantastiskt! Den är inlämnad... har nästan inte fattat det än. Men så är i alla fall fallet. JIPPIE!!! *tar några imaginära lyckoskutt*

Vad är annars nytt på fronten?

Jag hade tänkt fira ikväll, blev inte riktigt så... Istället hängde jag ett tag på uppsalas bästa närakut och tillbringar kvällen med att halsa tranbärsjuice och titta på Trueblood. Man får vara tacksam att uppsatsen hann bli klar innan paniken bröt ut i alla fall ;P Man ska vara glad åt det lilla!

Mja, annat nytt? Har haft glöggmys, som nog mera var en choklad - och glöggkväll med kära Anna, äntligen lyckats låna serien Rapport till himlen, som hon pratat upprepade gånger om. Fått oväntade sms. Har hunnit med att fira Evs födelsedag och haft filmkväll med trevlige kadett Berggren, har äntligen sett hela Kill Bill 1 och 2.   

Påbörjat julklappshandlandet och införskaffat mig årets snyggaste nyårsklänning. Den ser lite ut som en stjärnhimmel i december...

Min nackspärr har i alla fall släppt. Det krävdes bara två hela dagar, ipren, halsduk och nackmassage innan den tillslut gav vika. Fortfarande känner jag av det, men det är inte alls lika jobbigt som när jag vaknade upp i lördags och inte kunde vrida på huvudet.

Resterande dagar ska jag i alla fall ägna mig åt att slå in klappar, klä julgran och julpynta hemma i Alsike och fira vår kära systerjulafton den 23 december, där bara vi systrar ses och byter julklappar och tittar på gamla klassiska julkalendrar; Trolltider, Ture Sventon, Jul i Kapernaum, Mysteriet på Greveholm, Sunes Jul m.m.

Ska även hinna med att titta på Nightmare before Christmas och Kalle och Chokladfabriken med Tex.

Just ja, imorgonkväll ska familjen gå o titta på Göran Engmans Julshow med PJ Proby som gästartist OCH viktigast av allt, min kära syster ska vara med och uppträda!!! Familjens stjärna!!! Ska bli sååå roligt att äntligen få se henne i föreställningen.

NÅ, har det uppdaterats tillräckligt nu? Tror det.

Väldigt trevlig dag må jag säga!!!!! Jag var nöjd hela dagen!

Samtal med Clarita och försök att skriva uppsats.

Kvällsplaner; äta gröt och sedan förfest hemma hos Johanna och dans på ÖG.

Imorgon förmodligen skriva uppsats, födelsedagsfest och filmkväll med den andalusiska hunden...

Vi får se hur det går med detta!

Fan fan fan!!!

Ja, just på den nivån är det. Blir så jäkla...
 
Nomy – Hold Your Head Up High

Jag hade en jättebra plan. En plan som faktiskt började bra, men som gick rakt åt helvete. 

Jag skulle låta bli att tycka om, skulle vara hård och kall. Måste då människor vara mysiga och gosiga och få en på fall? Så min plan ändrades och jag började faktiskt våga släppa det där skalet, det kanske var på tiden att vända blad? Nej, så jävla fel man kan ha då... 

Så får man äta upp att man lär känna vissa personer som egentligen vill träffa ens vänner...

Hold your head up high
and this pain will die
somehow, somewhere, just try

no one can see your tears
but, hold your head up high

                      


Tove Styrke – Walking My Daydream

Jajamän, rykterna på stan är sanna, så har jag äntligen passerat den magiska 25 sidorsgränsen på min uppsats!!! Nu är det sex dagar kvar tills den ska vara klar och då känns det bra att man har lite dagar till godo för att kunna finslipa på detaljerna... och ja, skriva färdigt slutet...

Så, nu har jag i princip varit uppe i hela tolv timmar [!!!] och jag tänker för en gångs skulle försöka lägga mig i kristlig tid, alltså före klockan 01.00.

Har förövrigt skaffat mig en ond hals som nu sakteligen börjar gå över mot en trevlig och snorvlig förkylning. Ja, men visst, Bring it on!!! Slutspurten på uppsatsskrivande, det är väl klart som sjutton att immunförsvaret börjar krackelera när man inte har varit ute i friska luften på hela dagen och ätit... hmm... pepparkakor och en halv lussebulle [hmm på hela dagen? Har jag bara ätit det idag?] Ok, jag har väl kompenserat magen med att dricka mängder med te istället.

Och jag har förbaskat ont i min ländrygg. Det är som om jag ville att någon skulle ta och sträcka ut den på både bredden och längden. Nå, man får se det hela från den positiva sidan, den tar udden från mitt vanliga ryggont!!! 

Nå, det kan bli bättring imorgon. 

"Barnen och hedarna... Barnen och Hedarna... BARNEN OCH HEDARNA!"

04.00 väcks jag upp av en massa oväsen utanför mitt fönster. Naturligtvis måste jag gå upp och kika och utanför på gatan står ett gäng studenter med tomteluvor och brölar ut tre ord till melodin av Gläns över sjö och strand.

Mitt tålamod är lite sisådär mitt i natten och jag tänker arga tankar om att OM man nu prompt ska stå och sjunga gläns över sjö och strand mitt i natten, kan man väl i alla fall ha artigheten att lära sig hela texten? Så att vi som tvingas lyssna i alla fall kan få lite mer variation än BARNEN och HEDARNA!!!

Runt åtta väcks jag återigen av ett bankande på min dörr. Lätt sömndrucken går jag upp och öppnar och där står Uplands kulturnämnd i ett sött luciatåg och sjunger med levande ljus och glitter i håret. "Det finns glögg, pepparkakor och lussebullar om ni vill ha ute i köket" säger vår kulturchef till mig och en nyvaken Malin, som försiktigt tittar ut genom sin dörrspringa och vi tassar glatt ut i  köket och jajemän, där finns ett helt fat med lussekatter, pepparkakor och glögg i en stor termos. Frukost!!!

Ja, det är Luciamorgon och vilket underbart sätt att vakna på. Det satte minsann lussestämning på hela dagen! Det näst bästa med det hela är att jag är vaken, tidigt!!!! Det gör att jag kan jobba på bra med min uppsats, woho!!

Sedan är det en liten rask promenad till Carolina och låna en väldigt liten bok och sedan vidare mot Engelska parken. Där har min handledare lämnat ett stort brev till mig med en avhandling om mellankrigstidens kvinnobild. Nog kände jag mig en aningen speciell när jag fick gå in i den "förbjudna" korridoren där alla professorer och doktorander håller till. Där inne hämtade jag ned ett stort kuvert med universitetets logo på och där det stod med stor textning Till Camilla från Eva.

Ååh jag växte nog minst en halv meter och kände mig jätteviktig. Här går jag med ett viktigt kuvert minsann!! Jag kan vara en doktorand så vitt alla andra kan se, jojo, viktig och betydelsefull, det är jag det när jag går genom de stolta hallarna på Engelska Parken.

Hemma igen och skriva skriva skriva.

Lussefika med Johanna och vi planerar vår köpenhamnsresa och talar om våra händelserika helger. "Vad ska jag säga? Jag lämnar dig själv i tjugofyra timmar och se vad som händer..." Det har visst blivit Johannas ständiga replik när det gäller mig och mina helger.

Sedan blev klockan 18.00 och det blir glöggmys med Emma och Malin. Vi sågade uppsatser, pratade julmat, diskuterade intressanta barnboksidéer, min kadettbal, Helga, nyblivna studenter, New York, pubkvällar, litteratur med genusanknytning och mycket annat.

Klockan blev 23.30 så vi höll traditionen uppe med våra lååånga fikor.

Ja, dagens meny har bestått av lussebullar, pepparkakor, te och glögg. Kanske inte den mest nyttiga och proteinrika mat man kan tänka sig, men det är ju ändå Lucia - då får man tänja lite på gränserna.

För stämningens skull, min favoritjulsång med denna fantastiska änglaröst:

Celtic Woman – Ave Maria

                

Väldigt trevlig lördagkväll! Lite uppsatsskriverier och sedan dra till Uplands och se efter hur långt de kommit i sin gasquetidsplan.

Jag och Baby matchade som hand i handske i våra klänningar och medan vi väntade på att sittningen skulle ta slut strosade vi ned till svantes och drack vin.

Sedan fick vi hela VGs manskör att sjunga en sång dedikerad till oss i stoplen med en tänd kandelaber vid våra fötter. Inte varje dag sånt händer... Men jag gillart!

Sedan fann vi oskar o patrik och slog följe med dem. Jag hakade på jacobs kk-kort och sedan bar det av till smålands.

Oj oj oj vilken kväll....

Kanske lite jobbigt att alla jag känner går vid halv två och jag blir själv på smålands. Men då får man ju en möjlighet att träffa nya människor, så jag får helt enkelt bli mitt mest sociala jag och charma in mig hos några nya bekantskaper.

Jag dansar med baby och patrik och jacob, äter chokladpraliner och snubblar på kalashalt golv och ramlar rakt in i armarna på min framtida man - not - men det var väldigt trevlig konversation i början. Det måste ju vara ödet enligt honom, han som började på K och jag på C, precis som alla andra par gjorde i hans släkt. Men ja... det kan bli lite jobbigt när han aldrig riktigt ville lämna mig i fred. 

Speciellt när jag hitttade denna fantastiska man med dreads, som var helt sjukt bra på att dansa.... Och hur jag än försökte kom jag lixom inte undan K-mannen. Han ville mest bara dra mig bort från dansgolvet, men nope... den gubben gick inte. Tillslut tog jag saken i egna händer och rymde och dansade med dreadskillen istället. Mmmm.... nöjd som en katt. så jäkla skön snubbe och vilken rytm han hade i kroppen... Jag hade spanat in honom redan på Uplands och nu var han där...

Men sen blev det rätt besvärligt.

Kelly Clarkson – Beautiful Disaster - Live

Sedan dyker de upp och så står jag där och dras åt tre hålll... och alla tre är för snygga för sitt eget bästa.

But he’s so beautiful
Such a beautiful disaster

Vissa saker ändras visst aldrig.

Men en försvinner och två blir kvar. Två kalasfina män. Dreadskillen på dansgolvet och smålands i baren....

Men jag bestämmer mig faktiskt för att gå hem själv vid fyrasnåret. Mörkt och kallt, en vinterpromenad i lyktsken. En promenad i snöfall.

He’s beautiful, so beautiful

Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig... och jag är inte ett dugg besviken ;P

          
Eliza Doolittle – Pack Up

Idag har det julklappsinhandlats!!! Syster och jag tog en trevlig morgonpromenad till Kåbo, där vi mötte upp med fotograf-Helena:
http://www.fotografhelena.se/FotografHelenaDahlhemsida/index.html  och tog en masssa fina bilder på oss systrar i riktig american family photo-style, som sedan ska bli en tavla som våra föräldrar ska få i julklapp. Sedan strosade vi ned på stan och började finkamma alla affärer efter årets mest passande julklappar till övriga familjemedlemmar.

Nu är man hemma i värmen och ska försöka skriva mer på min kära-ack-så-uttjatade uppsats. 

Ikväll är det lussesläpp på Smålands och jag ska sällskapa dit med fröken Tibert. Men inte förrän vid den prominenta tiden 22.00, fint folk kommer alltid sent.
 
Innan dess borde jag äta middag, läsa faktaböcker, vara ytterst produktiv och försöka kurera min rygg. Det som började som lite stel i axlarna har nu övergått till att bli en stel, ond och värkande platta mellan nacken och skulderbladen ned till ländryggen. Jag skyller allt på mitt stillasittande framför datorn. 

I slutänden kommer jag att tacka mig själv när jag sitter där den 20:e med en färdig uppsats, inlämnad i tid, men tills dess får jag sitta inlindad under en filt och undvika drag, som en annan liten pensionär. Borde kanske införskaffa mig en sån där fröpåse a.k.a. vetekudde och ge det till mig själv som en förtidig julklapp. 

Något att tänka på.

Uppe i 20 sidor. Julpyntat i fönstret. Gratisvåfflor. Förnyad hårfärg. Glögg.

Det är ungefär så roligt man kan ha på en torsdag. Men jag har varit duktig och fixat en date till lördagkvällen, nämligen Texas syster. Vi ska ha black and red-tema, så där lagom juligt! Det kommer bli toppen, eftersläpp på smålands och dans med julstämning.

                                    

Annars händer det mycket. Men det är väl bara vad man kan förvänta sig av december. Varför ska det alltid vara så? Ingenting ska man göra i november, man ska bara gå runt och regna bort, men banne mig vad man ska hinna med mycket månaden efter. Är det inte lite orättvist, så säg?

 Christmas Orchester – Christmas Shoes

Imorgon ska jag göra underverk med min uppsats, ska låna böcker på biblioteket och få ihop minst en sida till innan jag sätter igång med diskussion och sammanfattning.  Måste även maila min handledare och se om hon tycker om mitt förslag till underrubrik.

Ska även på inflyttningsfest imorgonkväll... Hmm, måste fundera ut något!

Nu ska jag och mitt mörkröda hår ut och dricka mängder med glögg i stora tekoppar med mina korridorare.

När man rotar bland sina gamla kort - istället för att fokusera på att skriva uppsats - kan man springa på sådana här roligheter. Två kort tagna vid helt olika tillfällen, men som ändå ser ganska lika ut ändå. Men det finns olikheter.

Let's play a game? Finn fem fel. 
 
                            2007:                                                                2010:
  
   

Från att ta studenten till att bli student. Här får man svart på vitt, eller ljus på färg, vad som kan förändras på tre år.

                                                                     

Alltet är här, glöm sedan, glöm då.
Himlen kan vänta fast vi ser mot det blå
Hoppas allt för mycket men vi vet ändå
att slutet har sin stilla gång.

Liten Karin svävar såsom en ängel.
Hon dansar för livet, för livet över ängen,
Tornets tinnar klockar, kyrkogården suckar
Vid trädet står en sorgeman,
Varför?

Varför skall rosen som nyss var ett frö
uti solens strålar vissna och dö?
Liten Karin undrar det hörs inga svar
ur djupet hörs en sorgsång:

Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu.
Hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, för alltid..

Kanske tillsammans griper vi tiden,
vi famnar om solen och håller om varandra.
Kanske lurar döden närmare Gud
Vi tror att fast vi inte vet.

Liten Karin svävar såsom en ängel.
Hon bär sin sorg men hon dansar över ängen.
Vinden står stilla, suckar om en evighet.

Förevigt nu. Förevigt, för alltid.

Tills den dag vi ses igen. Vila i frid, moster Karin.

Jag har försökt grunna på varför det nästan aldrig slår fel, att när man minst av allt anar det brukar det mest oväntade hända.

När jag är besviken över att smålands bara gör helt dumma saker och inte hör av sig, då dyker det upp någon annan mitt i natten och jag glömmer allt vad resten är.

När jag tänker att jag ska lägga ned hela smålands kk-konceptet, då helt plötsligt är det mys och gos och värme från honom igen.

När jag förlorar alla nummer i min telefon och jag är lite [läs: oerhört] bitter över att alla mina uppsalakontakter är borta. Jag står med ett tomt blad och försöker se det positivt, som att det nu kommit ett läge som tvingar mig att vända blad, vems nummer får jag tillbaka först av alla?

När jag tror att alla kort är lagda, hör Karlbergspojken av sig igen och tycker att det vore trevligt att fortsätta hålla kontakten. Tycke för våldsex, härskartekniker, manipulerande men med en otrolig självironi och humor - alltså den grabben är så otroligt intressant och jag är oerhört lockad.

När jag någonstans svagt börjar överväga tanken att smålands nog - antagligen inte - vore ett ganska bra kort att satsa på, varför ska han då börja göra så fel saker och jag bli så grymt besviken... Och samtidigt är jag så väl medveten om att det är så reglerna är uppförda. Men jäklar vad kall och opåverkad jag kan vara när det krävs alltså och inte med en min avslöja vad jag faktiskt tänker utan bara verka så jäkla sval och cool. Sjukt stolt.

När jag inte riktigt gillar tanken att jag nog faktiskt börjar tycka om smålands mer än vad jag vill, för det är inte så planen ska vara, och jag anar hur dåligt allt kommer att sluta och ändå fortsätter jag att träffa honom...  
Och när jag befinner mig i min mest bittra och ledsna fas och försöker banka vett i huvudet att han är fel på alla sätt, så får jag en påminnelse mitt i natten: 

 "Länge sen det var tisdag, men nu är det tisdag igen!"  

Jag upphör aldrig att förvånas...

2:a  advent. Satt och försökte skriva uppsats igår under lördagkvällen med Johanna, en delad tråkighet är en mindre tråkighet. Drack glögg och tittade på film när vi kände att vi varit duktiga.

Träffade på Matilda lite snabbt oxå igår på eftermiddagen , massa nya saker som hänt.

Igår skulle jag även ha träffat min söta lilla smålänning, efter att han slutat jobba runt 02. Icke då. Så en ganska halvtaskig sömn är vad jag fick istället, efter att ha vaknat upp med jämna mellanrum, tittat på klockan och sedan somnat om, vaknat upp osv. Så idag när jag vaknar på riktigt är jag dödstrött.

Inser att jag måste städa mitt rum, eftersom jag ska ha glöggmys på kvällen med min kompis Anna. Ska även äta på Indo-Pak ikväll runt femsnåret - borde alltså bjuda Anna till ungefär kl. sju.

Och jag borde skriva uppsats. Nu om något så cirkulerar den tanken hos mig mest hela tiden. Plus att jag är förkyld.

Är inte på mitt mest strålande humör, men jag antar att det kommer att gå över lagom tills dess att jag ska träffa folk.

Mitt element har fått för sig att det är ett kylskåp. Men inte vilket kylskåp som helst, nej utan ett kylskåp på avfrostning. Ljudet av rinnande vatten och "isbitar som guppar i en vattenfylld hink". Vilket är ett väldigt harmoniskt ljud när man ska försöka skriva. Inte.

Tur att man kan spela en massa musik att försöka överkompensera elementljudet med.

Nå, det går framåt i alla fall och tur är väl det. För nedräkningen har börjat!!! 20 dagar kvar.  Ibland fastnar man något helvetiskt,  men det är ungefär då jag upptäcker att jag inte har ätit på länge, och går iväg för att ändra på det, och efter det brukar det lossna igen.

Ikväll är det bio och nya Harry Potter filmen som ska ses i kära vänners sällskap. Innan det är Svantemiddag med PC... jag har en konstig lust efter pommestallrik så jag tror att det kommer bli middagsmenyn för mig. Nyttigt; nej, Gott; ja.

Men jag får tänka på nyttigheter, träning, detox och magrutor efter att jag har lämnat in min uppsats. Man behöver ju inte direkt blir gift före jul...

På tal om det, när fantasin och skrivförmågan tryter så kan man ägna flera dyrbara minuter åt att försöka hitta rätt musik till sitt bröllop.

Och jag har hittat min utgångsmarch... Den har en lite lustig titel, men när man väl lyssnar på den så förstår man exakt vilken fantastiskt pampig utgång det kommer bli!!

Hans Zimmer, Lorne Balfe, Heitor Pereira – Cry


Nu vankas det middag och sedan en sväng till trollkarlsvärlden!