Bees drawn to honey, moth to a flame
Madonna – To Have And Not To Hold
Lördagkväll alltså och på tok för lång tid sedan jag skrev något vettigt. Men det kan bero på att jag tappat tidsuppfattningen fullkomligt...
Var ska jag börja?
Torsdag - jobbar 12 - 21. Hamnar senare på kvällen på Svantes - var annars? - och diskuterar livet med Vera. Hamnar vid ett bord med Kristina och då kan ju vad som helst hända, det vet jag ju sedan tidigare. Två snygga män av åldern 26 och 28 blir grundligt konverserade. För att få självförtroende att stiga mig upp över öronen så måste jag nog ändå påstå att Mark och Leo blir grundligt charmade av mig. Jag kunde lixom inte låta bli. Men men... Detta leder naturligtvis tll 1000 frågor om mig: hur min barndom var, varför jag pluggar i Uppsala, hur mkt litteraturkunskap jag besitter, varför jag som är en sån "liten petite kvinna" inte klär mig i en stor herrskjorta och en stor herrklocka på min handled - var vi inne på sexuella fantasier, jo kanske... ngt åt det hållet - var jag bor nu, om jag inte ska fortsätta kvällen med dem på Palermo...
De var väldigt trevliga doktorander må jag säga och jag gillade att flirta och få sån respons tillbaka.
Hehe, vid ett tillfälle hade jag t o m 5 kavaljerer runt omkring mig som ville få min uppmärksamhet.. Fråga mig inte vad jag gjorde för jag har ingen aning. Like bees drawn to honey...
Dock vrider Leo sin axel ur led vid stängningstid 02.00 så det uppstår en liten krissituation och kvällen får ett abrupt avslut när en ambulans måste inkallas och vi skiljs åt under väldigt drastiska omständigheter.
Tråkigt... jag gillade apotekaren Mark och han verkade intresserad av mig.
Fredag, är jättetrött och vaknar tjugo över elva och måste gå tio miuter senare för att hinna till jobbet. Jobbar fram till nio och är kalastrött och fnittrig med kolegan Anna, eftersom vi druckit för lite kaffe och flera saker kaosar ihop sig under kvällen.
Nattpersonalen ringer sig sjuka och vem måste då ta och jobba över? Jo jag! Jag har aldrig jobbat natt, men ja, det fungerade rätt så bra ändå. 21.00 - 07.00
19 timmar senare kommer jag dock ifrån jobbet och går raka vägen hem och sover från 8 - 14 på lördagmorgonen.
Lördag: Systers sambo fyller 30 år. 16.00 åker jag till knivsta för att födelsedagsfika med närmsta släkten.
Det blir lördagkväll och efter att ha ätit middag i Alsike, kommer jag hem till Uppsala och blir insliten till min grannes förfest och blir bjuden på en massa rödvin.
Imorgon ska jag jobba 07.00 - 21.00... Så denna helg lixom försvann för mig. Jag hinner uppfatta att alla andra är partyfantaster men själv jobbar eller sover jag mest. Men jag är ledig måndag - tisdag. Och då banne mig ska jag sova.
---
Jag har rört till det för mig. Jag borde kanske inte, men det hindrar mig inte från att tänka på honom och förra fredagkvällen... Det stämde så väl....
Jag har en italienare som vill träffa mig och gosa mest hela tiden medan jag å min sida ständigt verkar söka efter något nytt, outforskat och spännande så fort jag får chansen... Och ändå visar det sig att det gamla är så attraktivt för mig så att jag kan dö.
I'm like a moth to a flame...
Uppdatering
Sedan när blev det höst? När blev kvällarna mörka och kalla? Jag hinner knappt med...
Mycket som hänt.
Jag har haft mysdag med mina systrar i fredags då vi åkte till olika inredningsbutiker och kikade runt på vackra saker. Efteråt blev det middag och Lina fick äntligen se på twilight.
Storasyster skulle upp tidigt till jobbet så jag och Linis drog hem igen runt halv elva. Men det var ju fredagkväll och jag ville ut och dansa. Smsa Johanna om att gå på Bryggan, men hon skulle upp och jobba tidigt på lördagen. Men hon erbjöd mig att komma ned och sällskapa med en massa trevliga herrar; dryg, erik, erik, lars och andré och jag blev bjuden på rosévin och fick en massa trevliga kommentarer så jag kunde känna mig nöjd.
Till det gänget anslöt sig senare Petter och Per och sedan var kl. två på natten och jag lockades med på efterfest till Bullit, rockklubben som kanske inte riktigt är min typ av ställe men nya miljöer är ju alltid värt att pröva.
Smickrad och en aning för förtjust följde jag med och njöt av all den uppmärksamhet jag fick från en speciell person. Jag fick till och med en dans till Bed of roses.
Det låg något i luften och jag vet ju att jag helt enkelt inte kan stå emot den känslan...
Känslan var precis den som jag väntat att få känna så länge, vad kan jag annat göra?
Lördagmorgon... vad kan jag säga. En bild skulle nog säga mer en nog, synd att jag inte hade någon kamera till hands... Det har nästan precis gått ett år...
Åt lunch med Vera, som planerade inför sin inflyttningsfest på kvällen. Fikade med Texas.
Gick på inflyttningsfest på Rundells 6B, drack vin och dansade hela natten lång. Bästa stunden var när det visade sig att en av killarna Calle kunde dansa salsa och hade rest runt i Havanna, Jamaica och centralamerika och bara dansat... Killen var en gud på dansgolvet, de höftrörelserna var inte av denna jord. Mycket hetta, rytmer och och dansglädje centralt på dansgolvet... mmmmm. Med Johanna som dj blev perfekt musik, mycket rumpskak och reggeaton... Shakira featuring Wyclef Jean – Hips Don't Lie (featuring Wyclef Jean)
Vad kan jag säga? Dirty Dancing kunde ha tagit inspiration från oss...
Jag hade dock lite dåligt samvete. Johan, italienaren, hade tidigare den dagen frågat om jag inte vill följa med och äta middag med hans syster och mamma... Vi har typ bara känt varandra i en vecka, så jag tycker det var lite väl tidigt att träffa familjen, speciellt när min familj knappt vet om honom.
Söndag, mys med Johan och sovmorgon. jo... jag vet, jag har verkligen varit en stygg busy girl this weekend...
Sedan mys med systrarna igen; våfflor, sexsnack och New moon.
Nu är helgen över och imorgon är det jobb igen som väntar.
Och jag som har varit så fruktansvärt dålig och obetänksam på många sätt den här veckan och helgerna. Jag borde verkligen reparera den skadan imorgon. Som förhoppningsvis inte är någon skada alls.
Ledig onsdag
Går på stan med systrarna, köper en ny väska och fikar med bagel och smoothie. Jag och Annika bestämmer oss senare för att spontant gå på thaimassage. En hel timmes helkroppsmassage där en liten thailändska drar, bankar och klämmer på alla muskler i hela kroppen. Jag får beröm för mina ben och att jag har fin mage, tja jag tackar och tar emot. Dock trodde hon att jag spelade fotboll pga alla mina blåmärken på smalbenen. Men nej, jag sommarjobbar inom vården.
Efteråt känns hela kroppen mör och loj. Det hela var en blandning med att det gjorde galet ont och var skönt samtidigt. Men jag tror att min ländrygg och axlar behövde det. Men shit vilka muskelknutor jag hade...
Mot kvällningen umgicks jag med Vera och vi satte oss i en park och åt smågodis och uppdaterade oss om vad som hänt i varandras liv.
Och ja... sedan har jag väl mest umgåtts med Johan. Jag har sett hans lägenhet, vi har ätit middag på bryggan, vi har pratat om tatueringen han ska skaffa... Tja, han är förtjust i mig, jag skulle t o m gå så långt så o påstå att han är lite kär i mig.
Jag då? hmm... jag ska i alla fall ge honom en chans, det har jag lovat mig själv och Vera - som tycker han är riktigt fin men att han borde klippa av sig håret. Jag håller nog med där, han skulle se riktigt fin ut med kortare frisyr...
Nåväl, vi får se vad det går...
Imorgon är det jobb 07.00 och sedan är det skvaller och Moulin Rouge med Evy som gäller!!
Försenad fyra
40 min försenad till jobbet, men med andan i halsen kom jag dit och skötte mig hyfsat snyggt. Dock så kompenserade jag min försening med att jobba över två timmar och baka 3 st kladdkaka till personal och boende, så de förlät mig med glädje.
Jag avskyr att jobba morgon, att gå upp kl. sex är något jag gärna undviker om jag kan--- att då jobba sex dagar i streck och varje dag börja vid sju tar otroligt på min ork och när sjätte dagen dök upp så var det otroligt svårt att kliva upp i tid. Men nu ska jag sova tidigt ikväll!
Uplands på kvällen. Men vem är då där och vem blir otroligt medveten om att han är där? Jag har som ett sjätte sinne för att notera det, sitter som sen senor i ryggraden. Anyhwo... Jag undkom för mycket tankar på detta genom Kristinas kommentar: "Ingo berättade allt... Torsdag till söndag alltså... tell me"
Jo, det är sant, det är nu 4 dagar i rad som vi har setts, min italienska bekanskap och jag. It's going somewhere, but where?
"Du kommer omedvetet att bli tillsammans med honom" är Johannas kommentar. Jag är även utsedd till sommarens roman, som tydligen har många intresserade som vill veta hur det går.
Själv... jag vet inte... Just nu ses vi, det är allt jag vet. Sedan vad jag vill eller inte vill... Jag säger varken bu eller bä till det just nu. Det är väl det bästa under omständigheterna.
Italiensk fisk på kroken
Vad hände?
Så lite tid som passerat och så mycket som hänt...
Jag minns att jag pratade Italien och semester med min syster, som var precis hemkommen från sin Italienresa. Vet inte om det var pratet om den ljuvliga stämningen där borta eller om det kan ha berott på att vi slängde ur oss alla fraser vi kan på italienska?
Hur som haver... Det kom en torsdag. Hur ska jag börja? Så mycket som hände den torsdagen - på ren tur stannade jag kvar ett tag för att hänga med Arash och vem vet hur saker och ting hade slutat om jag bestämt mig för att gå hem tidigare.
Ett trevligt sällskap av Arash, Kristina, Marcus, Niklas, Zacke...
Nåväl, ett bord en bit ifrån oss finns en grupp killar varav en är en vacker man - som Evy skulle uttryckt det - med underbara armmuskler.
Marcus som får för sig för att föra vidare denna min och Kristinas beundran för denna man, resulterar i att han går fram till denne herre och talar om vad vi tycker honom. Han blir så klart smickrad och beslutar så för att han och hans sällskap ska joina oss.
Nå, denna man pratar perfekt dalmål, men är - hör och häpna - egentligen italienare... En italienare med stort intresse för språk. Jag menar vilken chans är det att jag ska träffa på en italienare när jag precis några dagar innan bara pratat om Italien?? Det är sådant mystiskt sammanträffande så jag börjar ana att det finns något som drar i några trådar och skrattar roat över vilka konsekvenser detta får.
Milt uttyck, jag blir intresserad. Och att han dessutom råkar ha ett fantastiskt namn: Giovanni Michele Musumeci, vilket översatt blir Johan Mikael på svenska.
Det blir i alla fall efterfest hos Arash till kl. 05.00 - det brukar tydligen hända mycket för mig på efterfester hos arash - och jag som ska upp och jobba dagen efter... Men men, jag får en italienare på kroken... Inte illa pinkat om jag får säga det själv...
På jobbet senare får jag veta av Fidan att våre käre Sebastian är intresserad av mig och att jag tydligen skulle kunna satsa där om jag ville.
Helt plötsligt verkar det finnas intresserade män överallt och jag har precis öppnat ögonen och börjat se detta.
Ikväll går jag hem och tittar upp i backen vid mitt hus, en lång man som pratar i telefon... Jag behöver inte titta speciellt länge för att veta vem det är och genast blir kroppen alldeles konstig... Jag kan inte låta bli att skratta åt detta. Det är den känslan jag gått och väntat på, men gissa vem som alltid orsakar den reaktionen?
Jag trodde jag kommit en bit på väg, speciellt efter dessa två dagar då jag faktiskt fann intresse i en annan kille...
Men jag är en bit på väg tror jag... alltid något. Även en lång resa måste börja med ett första kliv.
Solglitter i sjövatten
"Vad ska jag ta med mig av idag, som jag kan tänka tillbaka på och minnas i höst?" Min mamma myntade ett uttryck för några år sedan på en semesterresa i Danmark. Min typsyster Lina tog med sig de här orden från den resan och på sin semester i Italien i år satte hon denna tanke i aktion.
Idag var är en sån dag som jag kommer att tänka på när solen går i moln och sommar byts mot höst. Den här dagen spenderade jag på att ligga på en brygga vid mälaren, höra vågorna klucka in mot strand och se ut över ett fantastiskt solglitter i vågorna. Om jag vred huvudet åt höger kunde jag på andra sidan sjön se Skokloster, vars vita torn stack upp över trädtopparna. Om jag istället vände huvudet åt vänster skulle jag se min syster Lina och min mamma ligga på varsin handduk och lapa sol.
Ytvattnet var ljummet och när jag väl vågade ta mig i och ta sommarens första simtag njöt jag av att bli både svalkad och värmd av temperaturen i vattnet. Jag börjar förstå charmen med att ha ett hus nära vattnet och varje morgon gå upp och ta ett uppfriskande morgondopp innan frukosten...
Att sedan få ligga utrsträckt och självtorka på en brygga, titta ut över ett slott och se vatten och natur åt alla håll.... Idag var ett sådant ögonblick, en stund som genast skuttar in på listan över ljuva sommarminnen att ta fram när man känner sig vissen och nere.
Neil Baker – Boeves Psalm (Boeve's Hymn) (Arr. For Accordion And Orchestra)
Idag blev jag solbrun av solen, sjövattnet gav svalka och jag, Lina och mamma pratade om sommaren och livet vid mälarens strand.
Kvällen blev ljummen, jag for hem till stan igen och drack hallon-blåbärs-äppelsmoothie med Johanna och Marcus och rundade av dagen med att titta på Disneys Robin Hood. Om man är riktigt uppmärksam kan man se att Marions dans vid vattenfallet är densamma som den Snövit dansar hemma hos de 7 dvärgarna. Men jag är väl inte den som är den...
http://www.youtube.com/watch?v=4AT9bW0JZnE&feature=related (Marions dans 6.20)
http://www.youtube.com/watch?v=nSgngZ9CpTM (The silly-song ur Snövit)
Om jag sett mycket Disney...? Öhm, förstår inte vad du menar...*harkel*
Kort och gott, en mycket skön sommardag som är precis så som man hoppas att sommardagar ska vara.
En biljett till amazonas
Jag tar bussen från landet, har varit och vattnat blommorna i mina föräldrars trädgård och passat på att ta in färska rosor i köket och i deras sovrum för att välkomna de hem igen från deras resa.
Jag har även passat på att plocka med mig lite färska maskrosblad till det lilla marsvinet jag passar. Tror att hon blev nöjd, för hon satte genast igång att gnaga i sig bladen och kuttra lite förnöjt.
Det luktar hö i mitt rum, så imorgon lämnar jag över ansvaret till mina föräldrar så att hon får skutta lite i gröngräset och jag kan få chansen att vädra ut mitt rum.
Nu är alltså måndagen gjord. Ännu en dag att stryka som avklarad. Det har varit kvavt med gassande sol, kläderna har klibbat fast på kroppen och kallduscharna har hägrat framför en när man jobbat.
Förmodligen kommer det att åska om någon dag och förhoppningsvis regna för att lätta upp den här tryckande hettan. Nu är det varmare utomhus än det är inomhus och luften står absolut stilla.
Ge mig ett oväder som kan fräscha upp gatorna och göra luften regndoftande och ren att andas igen.
David Arkenstone – Forest Song
Elle så borde jag skaffa mig en biljett till amazonas regnskog, där det är hett och fuktigt på dagarna och nätterna är fyllda med otroligt maffiga regnoväder.
Då är man i alla fall förberedd och vet vad man kan förvänta sig...
Helgtid
En trettioårsfest, glassätning, en VM-final med Spanien som vinnare, ett marsvinsuppdrag, en sväng hem till landet senare... en helg har gått.
Nog har jag haft en trevligt helg, men mycket dötid mellan diverse evenemang. Som när man sitter ute i trädgården och har vattnat alla blommor inne och ute och då har två timmar kvar tills nästa buss kan ta en hem igen.
Nu är det tidig måndagmorgon, jag har matat Sushi, min systers marsvin som bor hos mig, och då är det bara frukost och sedan jobb som väntar. Förhoppningsvis kommer Tove att vara där, jag gillar Tove, hon är alltid så snäll och trevlig.
Sedan undrar jag när jag ska sluta reagera som jag gör på vissa saker. Vissa som gick utanför mitt fönster igårkväll och jag hörde deras röster... Eller så är jag bara väldigt duktig på att inbilla mig? I vilket fall som helst, min reaktion förvånar mig alltid lika mycket varje gång. Att jag måste tala om för mig själv att jag måste ta och lugna ned mig. Det går inte att skena iväg så där, som hjärtat visst har en tendens att göra.
Men nu har jag annat att tänka på, jobb. Men först frukost.
Själslig näring
Idag tog jag mig en promenad innan jobbet och satt och åt lunch på en brygga i svartbäcken och tittade ut över fyrisån och de nybyggda lägenheterna på motsatt sida. När man så har en och en halv timme kvar innan man börjar jobba kan man så luta sig lugnt tillbaka och börja fundera på vart man befinner sig i livet just nu. Liksom ta pulsen på dags - och livsformen.
Jag tror att jag så smått ha börjat ta mig in i nyorienteringsfasen. När huvudet tidigare bara varit uppfylld av en sak blir det en väldigt märklig känsla när jag börjar känna att jag börjar fungera igen. När jag inte sett honom på ett tag, när jag faktiskt har fått en slags paus ifrån honom, så börjar jag sakta mig säkert ta mig tillbaka till mig själv. Just idag känns det bra, men jag vet att den känslan inte stannar kvar för alltid. Jag vet att jag kommer att vilja se honom, att dagarna kommer då jag längtar efter att få träffa honom. Men idag var ingen sådan dag.
Idag njöt jag av att mina tankar var avslappande och inte ägnade speciellt mycket tid åt att tänka på honom. Istället tittade jag på min omgivning. Jag tittade mig omkring och verkligen såg min omgivning igen, något jag inte gjort på väldigt länge.
Exempelvis satt jag på bryggan och tittade på de nybyggda lägenheterna och jag uppskattade de ljusa cremefärgade husen med stora balkonger. I en sådan lägenhet skulla jag säkerligen kunna trivas.
Sedan fortsatte min hjärna ett steg längre på samma bana och började fundera på vem jag skulle vilja lägenheten med? En trevlig kille med mycket humor och värme. En kille som är både spexig, intelligent och gillar att röra på sig. Någon som är mellan 180 och 193 cm lång.
Faktiskt en av de första gångerna då jag faktiskt börjar tänka i de banorna... tänka på någon helt ny. Nyorienteringfasen alltså, välkommen att stanna.
Jag läste vad en väninna skrivit nyss om själslig näring. Hon ville åka ifrån uppsala upp till sin stuga för att insupa naturen och vara i miljöer där hon kände att hon verkligen laddade upp sina batterier inför hennes stora omstart, då hon säger upp sitt rum, sitt jobb och flyttar till en lägenhet i stockholm.
Sitter nu och funderar på vilken plats jag har som ger mig ro? Mitt fina hem i Alsike, jo absolut. Dit ut flyr jag lite titt som tätt när jag tröttnar på stadens puls och det konstgjorda ljuset. När luften inte tycks bytas ut mellan husen utan istället stagnerar och det inte finns någon vidd, utan allt bara är gathörn och korsningar.
Det är något jag längtat till hela denna sommar; jag vill se vyer, jag vill se vidd. Jag vill åka någonstans och se på havet som aldrig tar slut. Eller jag vill åka till österrike och stå på en alptopp och bara blicka ut över ett landskap som sträcker ut sig i alla oändlighet.
När jag blir ledig snart så måste ge mig iväg och hitta den där platsen där jag känner att jag kan släcka törsten efter naturvyer. Någonstans där jag kan stå några minuter och andas ut all gammal stadsluft och känna att jag laddar upp batterierna igen inför min höst, som ger mig halvt om halvt panik.
Jag måste hitta den där känslan av att hitta hem. Sånt som man ska leva på när himlen blir disgrå och november skrämmande börjar närma sig.
Sånt där som ger näring åt själen. Själslig näring.. mmm det låter bra. Det ska jag försöka hitta. Små bitar att samla ny kraft med. Så svårt borde det väl ändå inte vara? Men först måste jag lämna stan ett tag.
Men undra bara vart jag ska ta vägen?
Den enkla regeln
När man blir ledig blir man sjuk är en typisk sådan. Sedan jag blev ledig sent i lördagskväll har jag haft feber, halsont och värk i hela kroppen. Idag är den dagen då jag mår som mig själv igen, vilket naturligtvis infaller på min sista ledighetsdag den här omgången... Imorgon är det jobb som gäller.
En annan sådan är att jag får ett slag i magen varje gång jag tror att jag ser fel person. Spelar ingen roll ifall det är han eller inte, de få sekunderna som jag inbillar mig att det är han - innan jag inser sanningen - framkallar alltid samma reaktion. Kroppen reagerar och luften stockar sig i halsen och magen känns som om den fått ett knytnävslag.
Det är så fel alltihop; jag lägger så många felaktiga känslor på fel person. För det här kan ju inte vara rätt? Inte kan det vara rätt att fortsätta känna så här för en person, som verkligen inte vill kännas vid dig?
Det är i alla fall lättast att börja intala sig att detta är fel. För det är vad alla andra verkar tycka, så vem är jag att tycka annorlunda? Var det inte det jag hade lovat mig, att jag skulle komma över honom denna sommar? Bara en och en halv månad kvar att försöka på nu då...
Sedan måste jag klura ut vad jag ska gör med den här andra... Han "killen som dejtar mig" för att citera Johanna. En intresserad kille som är bra på papper. Han är bara ett år äldre och inte nio vilket säkerligen glädjer min mamma. Synd bara att jag saknar intresset. Han kanske är vad jag behöver, men som jag inte vet om att jag behöver? Den teorin har vissa försökt hävda.
Tredje gången gillt då. Ett försök till... synd bara att jag är så oerhört neutral i frågan, det kvittar lite vilket som om jag träffar honom eller inte. Kanske inte är helt ok mot honom men... han är väl tillräckligt stor pojke och kommer över det. Återigen; pojke... det är inte vad jag är intresserad av.
Nå... det kanske oxå faller in under den enkla regeln nuförtiden, de som vill ha mig vill jag inte ha. Men är det inte så? Man trånar alltid mest för det man inte kan få! Som jag efter honom. Som han efter henne.
Smälta bort i solsken
En toksnygg karl i svart med förbaskat gott självförtroende. gör mig halvt om halvt galen...
Dock så ägnade jag själv tid åt att charmera gymnasievännerna. Gick uppenbarligen bra med tanke på alla drinkar och danser jag fick under kvällen. Som bin dras till honung.
Vaken i 24 timmar, det kan man kalla lördag.
Söndag och fika med Matilda.
Pratar om hur vänner kan glida ifrån varandra. Jag vet att hamnat i liknande fall ett flertal gånger, gånger då jag rakt upp och ned tröttnat, då orken att umgås inte finns och jag har fullt upp med att försöka reda upp mig själv. Då hjärnan febrilt försöker finna lösningar på varför den där fågeln inne i bröstkorgen skriker, kraxar och försöker klösa sig ut ur sin bur?
Längtar efter vyer med vidd, är så fruktansvärt trött på dessa ångande gator och hus.
Dock vid gott mod, för ikväll vankas det vampyrfilm på Spegeln med Evy. Det kommer vara is och eld, vampyrer och varulvar, styrka och passion och en kärlek utan dess like. Tror att man kan krypa ihop biomörkret och koppla bort tankarna från resten av världen.
Innan dess ska jag bara försöka låta bli att smälta bort i värmen och strålande solsken...
Barfota i park
Jag går barfota ute i gräset i Rektorsparken. Det är jag och en skogsduva som njuter av svalkan i skuggan.
Det är min lediga dag, jag har tagit mig ut i solen för att läsa en bok och inte göra något. Det är en ganska tänkvärd bok jag har i min hand, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva längre... Vet inte riktigt varför jag föll för just den boken i bokhandeln, men nu när jag börjat läsa den, tilltalar den mig på ett visst sätt, som jag nog inte skulle kunna stå för i officiella sammanhang.
Solen gassar, träden ger skugga och jag sitter på en parkbänk och funderar kring varför en person, som tycks ha allting och i vissa perioder lärt sig leva, ändå kan finna sig själv sitta ihopkrupen och inte se någon mening med någonting alls. Hur blir det så? och var går gränsen mellan hennes känslor och mina? När går man över gränsen, från att vara vardagsdeppig till att behöva sitta i väntrummet på St. Lars?
Tur att det är sommar, att jag sitter ute i solen och har en stor jasminbuske i min närhet som kan trolla bort mina sinnen med sin ljuvliga doft ibland, annars hade jag säkerligen sjunkit ihop till en tröstlös liten boll.
Till ljusare tankar...
1) Jag har en fantastisk klänning som väntar på att bli insydd och kommer vara färdig den 15 juli.
2) Ikväll vankas det middag på Tzatsiki vid kvarnfallet med familjen. Jag ser fram emot grekiska grillspets och doften från sommarkväll, vatten och mat.
---
Sms från johanna. Plötsligt ont i magen. Ibland undrar jag hur länge saker och ting ska dröja. När ska det sluta hugga till i magen så fort jag hör ett namn? När ska jag sluta tänka? Det går inte en dag....
Imorgon är det hans och marcus 30års fest. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att gå, en annan del av mig vill verkligen gratta honom - i förskott - på hans födelsedag. För att jag fortfarande bryr mig.
Jag undrar ändå om jag inte leker med elden, alla ex förutom jag kommer vara där... Talar inte det för att jag kommer att sluta som en ledsen liten hög, som någon vän får försöka skrapa ihop under kvällen? Eller har det kanske gått lite tid, som gör att jag faktiskt kan ta mig igenom utan att bli för ledsen?
Maybe some tears never dry?
Shayne Ward – Damaged
Vaken eller sova?
Klockan är halv elva på kvällen. Jag gick upp på tok för tidigt och jag är egentligen jättetrött, men det är ljust ute och jag vill inte gå miste om den här dagen. Alltså finns dilemmat gå och lägga sig eller vara vaken.
Inte för att det egentligen spelar någon roll vad jag än gör. Dagen har passerat, jag har jobbat sedan sju i morse och jag vill nog egentligen bara gå och sova. Det är ett av de bästa alternativen efter att mitt sällskap försvann.
Lättretlig och ironisk skulle väl bäst passa in på mitt humör idag, men jag måste ha varit tillräckligt trevlig för jag hade en skojig middagskonversation med Dannfors och Texas.
... Antingen går jag ut och promenerar i den smått kyliga/halvljumma kvällen eller så går jag sover...
Idag är det den första juli, en tredjedel av sommaren har gått och den tanken gör mig aningens nervös.
Visst, jag jobbar, jag spenderar pengar på en fantastisk - men dyr - klänning för att kompensera det faktum att jag inte kommer ta mig någon annanstans än Uppsala i sommar. Och den känslan trivs jag inte med, jag känner mig fastlås av jobbet. I Uppsala finns ingen vy som kan avleda tankarna från allt som jag inte får tänka på, här finns bara höghus och bilar och trafikljus...
Ljuset lockar mig att gå ut samtidigt som mitt huvud gärna skulle vilja lägga sig på en kudde.
...Å ena sidan och å andra sidan...
