urklipp

Jaha, har man kommit hit alltså?? Måndagmorgon och man vaknar upp och känner att något inte stämmer. Jag har mina misstankar och jajamän, dags igen. Jag har börjat se det här som en slags rysk roulette, dock är mina chanser alltid sämre än 1/5, hos mig är det snarare 1/2,  och nuförtiden förlorar jag tydligen varje gång. Närakuten here we go!!!

Kommer dit och mår kalasdåligt, kallsvettas och tror att jag ska svimma om jag fortsätter sitta upp på en stol, vilket gör att jag får ett eget litet rum med en säng att vila på medan jag väntar på min läkartid, jag gillar vårdpersonal skarpt!!!

Nå, denna gång träffar jag i alla fall en vettig läkare!! Han skriver ut rätt sorts antibiotika och skämtar inte bort mina symptom, utan anser att det är oacceptabelt att jag har så här varje månad. Eller som nu två veckor efter varandra. och då finns den lilla detaljen med att antibiotikakuren inte fungerade förra gången.

Och det faktumet är faktiskt ganska läskigt... Men som tur är så har jag en bra läkartid inbokat i nästa vecka så förhoppningsvis kommer det här att börja utredas.

Nå, jag fick min kur och kunde gå iväg och äta lunch med Johanna och sedan köpte vi oss en påse ostbågar, gick hem till mig och drack te och tittade på fyra avsnitt av Charmed... Man måste trösta sig ned något!!

TV Sounds Unlimited – How Soon Is Now? (From "Charmed") - From "Charmed"

Nå, den här kuren verkar gudskelov betydligt snabbare än förra gången, så nu kan jag i alla fall försöka göra något vettigt av den här kvällen.

Det är inte varje dag man blir bjuden på balettföreställning på Kungliga Operan i Stockholm. Men det var väldigt väldigt trevligt. Dansarna var så fantastiska, så mjuka och starka och vilket magnifikt fotarbete de har. Jag är oerhört imponerad av deras arabesquer, deras höga grand battementer, av den fina pas de deux och vilka fina lyft de kan göra. Rent koreografimässigt var det ett snyggt metaperspektiv de fick till, när dansarna dansade uppställt i en fyrkant, sittandes på en bänk där strålkastarljuset formade en fyrkant av ljus i ett hörn av scenen.  Vad jag önskar att jag hade fortsatt med baletten ibland alltså....

http://www.youtube.com/watch?v=bQ0L24YbGGI&feature=fvw

Nå, innan föreställningen 19.30 blev jag bjuden på mat på Opera källarens Bakficka och jag blev stormförtjust i deras goda potatismos [!!!] med tillhörande köttbullar, gräddsås, rårörda lingon och inlagd gurka. Efterrätten var lika god den, creme brulee och vin, Tokaj Oremus, som smakade björnbär.

Vi hade jättebra platser i en av logerna och där hade i alla fall jag perfekt vy över scenen, vet inte om mitt sällskap Peter hade lika bra plats, men jag såg i alla fall kanonbra. Efter föreställningen drack vi champagne i Opera Baren och så avslutades denna dekadenta onsdagkväll med att dricka Moet rosé i Norrbyhussalongen.

Ja, som sagt, som Carl Jan Granqvist så väl har uttryckt: Man borde dricka champagne lite oftare!!

Idag har jag varit på föreläsning om den Egyptiska egenarten... Ååå vad jag blev sugen på att åka till Egypten. Kanske är det dit jag ska åka och "hitta mig själv", färdades på en flodbåt över Nilen...

Jag älskar mina konstföreläsningar, jag blir så sugen på att åka ut och resa och titta på konst och se allt det där som jag inte hunnit se!!!!

Nå, nu är det våfflor med Johanna som väntar!!

        
                           Hans Zimmer – Frost Despondent


    
           
           
                        Some say the world will end in fire,
                        Some say in ice.
                        From what I’ve tasted of desire
                        I hold with those who favor fire.
                        ... But if it had to perish twice,
                        I think I know enough of hate
                        To say that for destruction ice
                        Is also great,
                        And would suffice.

                                                         R. Frost

Måhända att jag inte är byggd för att leka med eld, kanhända att jag inte är ämnad för iskyla heller. Endera väg leder till att man blir antingen bränd eller förstenad. Ändock har båda en lockande dragningskraft. De är svåra att motstå, inta sant?

Nå, enough with the nonsense. En av vägarna kan bära längre än den andra, så låt den väg som bär bära.

Förutom min lilla fundering om vad jag tror kan hjälpa mig mest, att fortsätta gå på min redan inslagna kalla väg - den passar mig visserligen - men med risk att det kan bli svårt att ta sig ur den senare... så försummar jag uppenbarligen mina föreläsningar fantastiskt bra. Jag har nu försovit mig i två dagar - och det är bara torsdag - och missat en och en halv föreläsning, enbart på grund av att nämnda föreläsningar ligger runt kl. nio på morgonen  och det här är bara första veckan än så länge...

Spelar tydligen ingen roll vare sig jag lägger mig vid nio eller ett, hur mycket jag än sover är det tydligen nästan rent utav omöjligt för mig att vakna på morgonen. Jag sov uppenbarligen till tio imorse och jag är fortfarande sjukt trött, som om jag inte fått sova någonting alls under natten. Nog för att jag vände mitt dygn otroligt mycket förra terminen när jag skrev uppsats, men det borde inte vara så svårt att vända tillbaka det igen.

Däremot har jag märkt att jag drömmer otroligt mycket just nu, drömmar som jag faktiskt kan komma ihåg när jag vaknar. Förmodar att hjärnan processar otroligt mycket under de här dagarna, eftersom jag uppenbarligen vaknar upp och känner mig helt slut. 
 
Kanske det skulle gå lättare att vakna om det inte vore så varmt i mitt rum? Nu kanske det är läge att börja sova med öppet fönster igen, vilket förhoppningsvis har två fördelar, ett: att jag somnar lättare och två: att jag förhoppningsvis vaknar lättare.

Is ute, varmt inne, kall på ytan, eld i sinne'.

Kombinationen kan helt klart vara den bästa av två ting.

På tok för lite sömn och ingen frukost på det. Vilket då kanske inte gör det så konstigt att jag får blodsockerfall på föreläsningen och sitter i min stol och känner mig svimfärdig. Kanske inte hjälpte att föreläsaren föreläste om bl.a. heroinmissbrukare, sprutstationer och samhälleliga konstprojekt. När man känner att ljudet runt omkring en sakta börjar försvinna och endast centreras till föreläsaren längst fram, ja då är det läge att böja ned huvudet mellan knäna och andas en stund.

Men jag lyckades faktiskt skärpa till mig och överleva hela föreläsninge och sedan var det bara att snabbt ta mina saker och skynda mig hem och slänga mig på sängen. Är typ skakig i hela kroppen... Men med mycket dricka och en liten stund vila så blev det mycket bättre. 

Säkert – Isarna


Så jag bestämde mig för att traska hem till Evy och lägga mig på hennes säng och lyssna på musik och prata medan hon pysslade. Både Emelie och Daniel var där, så nog fick man sällskap alltid. 

Är dock otroligt trött, huvudet är typ helt slut och varje gång jag reser mig upp känns det som om huvudet befinner sig två meter bakom mig.  

Tidig kväll ikväll, är helt slut trots att klockan bara är 20 över 8. Förstår inte riktigt hur jag ska orka gå upp en timme tidigare imorgon, känns orimligt, men jag antar att det är en fråga om rutiner.

Nu: sovdags!

Av någon mystisk anledning så lyckas jag vakna tidigt!!! Jag är helt chockad!! Klockan nio har i vanliga fall varit mitt i natten för mig, när man skriver uppsats och vänder på dygnet så kanske det är acceptabelt... kanske....

Nå, iväg kommer jag och hinner med att gå på inskrivningen på min nya kurs, konstvetenskap A. Det är med andra ord terminstart.

Har introduktionsföreläsning med en mycket... flummig lärare, men när man väl kommit över förvåningen om hur flummigt han pratar så inser jag att det kan nog bli en mycket bra vår det här. Texas o jag hamnar till och med i samma grupp.

Går iväg till polisstationen och fixar en ny id-handling, och jag mäter mig och inser att jag är 162 cm lång, varken mer eller mindre.

Men sedan blir det lite lite jobbigare... Lite läkarbesök och tranbärsjuicediet på det... suck suck suck! är lite ur gängorna och bestämmer mig för att åka hem och bli lite ompysslad i alsike. God middag och lite senare får jag chansen att prata om hur livet står till för tillfället.

Och jag får helt klart en av de bästa kvällarna jag haft på länge, trots allt!!

Idioter... så in i he**tes idioter... Ibland undrar man hur mogna män kan bli på en skala, och sorglig fakta: de växer nog aldrig upp.

Nå, nu vet jag att jag drar många över en kam som inte förtjänar det... men grrrrr.... jag blir så arg.

Jag skulle inte ens ha smsat, inte för att jag gjorde det för min skull, nää fy tusan, usch, jag har nog av efterhängsna små pojkar som vägrar förstå när jag inte är intresserad. Så jag skulle knappast uppmuntra någon som jag faktiskt inte vill träffa. Men nu gjorde jag det här för min kompis R skull.

Så jag gjorde en dum sak och bjöd hit de stackars liven. Åååååå en bra note to self, aldrig aldrig ska jag tänka att det är en bra idé. Killen raggar på min kompis och jag struntar totalt i honom, vilket är bra. Men killar verkar inte ha någon aning om takt o känsla, då han inför henne frågar mig om han får ***** hos mig ikväll, men vem är dum nog att fråga det? Idiot!!!!

Han må vara över 30, men inte tusan har de mognat något sedan de va 16 år. Blir så trött! Och hans kompis verkade vettig, men nej, han vrider nästan handen ur led på en kille på grund av ett fånigt missförstånd.

Ok, nu har jag lugnat mig...

Opponeringen gick bra idag! Min opponent köpte mina resonemang och min slutdiskussion, det var mest små formaliabitar som behövdes förbättras och det kan jag också köpa. Så, då var det bara fredagsventileringen kvar och sedan är det klart!!!

Måste verkligen sitta och läsa hans uppsats imorgon. Suck o pust!


Ååå och jag är verkligen in heat denna veckan... Jag ser fantastiskt liggbara män överallt. De är så fina och jag vill bara ha...

Det bådar si så där bra inför stockholm i helgen, för jag vet att det är den 15:e på lördag.... och jag både är lockad och vill och samtidigt finns det ett så otroligt utbud i stockholm....

och så har jag ju min potensiala pojkvän att tänka på... eller nje, han är verkligen inte min pojkvän och jag är inte ens kär, inte på långa vägar, men alla mina vänner verkar tycka att han är verkligt fördelaktig, och ja, han är ju 1.90 lång, hemskt muskulös, har en fantastisk humor och är riktigt intelligent. Hur kan man inte vara för detta?

Och så är jag inte kär...

Istället är jag kall, uttråkad och raljerande, vilket är väldigt bra eftersom jag då aldrig behöver lägga ned garden och faktiskt våga släppa in någon. Nej, jag klappar de lite snällt på huvudet och säger "Duktig pojke".

Mmm... och jag vet alltför väl varför, det är bara inte riktigt meningen att det ska vara så.

Har nu mutat min opponent med en fika och kommer förhoppningsvis lindrigare undan inför morgondagens uppsatsventilering.

Nej, det har jag inte egentligen gjort, men man kan alltid hoppas. Det är ändå trevligt att hinna ses innan och småprata lite så att inte morgondagen känns lika skrämmande. Fast det måste erkännas, det är inte helt nervfritt i kroppen ändå.

Har nu äntligen förmått mig att läsa igenom min egen uppsats, något som jag inte gjort sedan jag lämnade in den tjugonde december. Nog för att man vrider lite pinsamt på sig när man finner mindre stavfel, någon blankrad för mycket eller noter som man tagit bort men som jag faktiskt glömt bort att ändra i litteraturlistan... skamligt och dåligt, jo jag vet, men på det stora hela känner jag mig ändå nöjd med den. Den är godkänd för opponering, jag skrev den inom utsatt tid och jag lyckades faktiskt producera en C-uppsats, något som faktiskt inte alla studenter lyckas med... Ja, nu sätter jag näsan i vädret här, men jag sticker inte under stol med att jag är stolt över att jag faktiskt klarade av det. 

Nog för att jag vet att jag har haft instutitionens uppsatsguru samt professor i Litteraturvetenskap som handledare och att hon inte skulle ha släppt igenom en uppsats som inte nådde upp till godkända kvaliteter, men ändå... Att sitta och försvara sina stackars 28 sidor och förklara huruvida man resonerade eller inte resonerade... Usch!!! Kan de inte bara köpa att jag panikartad kämpade ur mig 10683 ord för att jag var tvungen för att klara kursen?
Tråkigt nog tror jag inte att de skulle köpa det argumentet.

Suck och pust, jag kan inte sova, har ingen som helst ro i kroppen, tankarna flyger och far kring den där jäkla ventileringen, huruvida man blir sågad eller inte. Så illa blir det förstås inte, men bättre att förvänta det sämsta och bli förvånad än tvärtom.

Men imorgon kommer snart att vara överstökad och då borde jag börja fundera på när min nästa kurs börjar. Vet inte riktigt hur pigg jag är på att plugga ännu en termin och börja om med allt igen. Terminerna är lixom desamma varje gång, samma döda tidssträcka med liknande upplägg.

Usch...

nå, ska väl göra ett försök att sova, hur bra eller dåligt det nu kommer att gå....