En inspirationshatt, tack
Vad jag önskar att jag hade en sådan trollkarlshatt just nu. Här sitter jag med en kopp honungsvatten i ena handen - jag försöker kurera min hals och hoppas på att jag inte blir förkyld innan jul - och med datorn i knät och med vetskapen om att jag måste skriva eftersom hela uppsatsen ska vara i princip klar på fredag, men jag hittar ingenting vettigt att skriva om. Jag sitter och stirrar på skärmen och absolut ingenting dyker upp.
Visst, jag är i princip klar.... har påbörjat min sammanfattning och borde fixa till min forskningsöversikt, men är i stort sett klar... Men gaaah, det går trögt nu.
Huvudet är på en helt annat plats idag. Och som om det inte vore nog så borde jag tassa ut i kylan och köpa klart mina julklappar... suck.
Inte för att det egentligen är suck och pust för att det snart är jul, nejdå, men jag har bara slutat känna den här jullängtan, som jag i stort sett har haft sedan oktober. Jag dricker glögg som en galning, jag har pyntat, men just nu när man sitter här med datorn i knät, då känner jag inte riktigt att det är jul om tre dagar.
Splittrad är rätta ordet. Stressad. Obekväm. Fast jag vet nog varför.
Alla dessa tankar. Som om det inte vore nog så dyker dessa tankar upp igen, det var ett tag sedan, men jaha, vad ska man göra? Tänk om, varför, borde jag inte vara helt nöjd vid det här laget?
Mjo, jag vet... men det kommer väl vara min achilleshäl tills... ja, tills riktigt långt fram i tiden kanske. Tills minsta lilla korn av tillgivenhet har suddats ut och då borde tankarna väl hunnit med att smälta bort vid den tiden.
Julpynt
Lördag och jag och Henk äter varsin snötomte i choklad till frukost och tittar på ett avsnitt From Lark rise to Candleford. Vi ska nämligen julstäda och pynta resterande av lägenheten idag och då måste man ha lite stärkande choklad i magen.
Jag har köpt två tomtar till vardagsrumsbordet, jag kallar de för Ninen och millininen (läs jag och henky)
Snögubbar på mitt nattduksbord.
Varje hushåll måste ha en gran, även om det är en väldigt liten gran:
Pyntad sovrumsfönster:
Stämning :)
Sedan for jag och ena systern hem till andra syster för att hjälpa till att julpynta hemma hos henne. Det här med julpynt ligger mig väldigt varmt om hjärtat och jag hjälper gladeligen där jag kan. När vi kommit halvvägs med pyntadet bjöds vi på middag.
Fläskkotlett, potatiskaka med morot och palsternacka, kryddsmör och kallsås med fetaost. Nam nam nam.
...och en julgran senare :)
Gos!
Julmiddag
Igår, fredag, vankades det julmiddag med familjen på Noors slott.
Tre sorters glögg och pepparkaka med saffransostcremé till fördrink.
Julmeny:
1) Inlagd sill med rökt majonäs, löjrom gräddfil, gurka och rödlök.
2) Rökt älghjärta, rödkålscreme, soyarom, salmalax samt granolja.
3) Grissida med lingon och ingefärsglace, pressad savojkål, röstirulle, brysselkål och rårörda lingon:
4) Prima blå rullad i pepparkakscrust, karamelliserade valnötter och fikonmarmelad:
Lingon - och äppel...någonting.
5) Vinterlandskap av chokladcréme, svartvinbärssorbé, yoghurtsnö, lakritsgelé, marängblock, vitcholadflan och rostade hasselnötter.
Kaffe/te och gottebord:
Lucia och UNICEF
Nu faller den första snön över frusen mark som blir vit igen.
Nu gnistrar en vinterdröm och en stjärna står klar där i öster.
Elva nätter före jul och trevlig Lucia!
Något som jag har märkt som vuxen är att man inte längre blir påmind om att det är Lucia. Man får inte se något luciatåg som kommer förbi och lussar för en på morgonen, inte heller får man sitta och julpyssla hela förmiddagen och bli bjuden på lussebullar, pepparkakor och dricka glögg som en mjukstart.
Folk runtomkring en har fullt upp med att springa runt i sina egna små ekorrhjul och frågar man någon ifall de tänkt på att det är Lucia idag, så får man en förvånad blick och ett svar som lyder: Lucia... idag?... redan alltså...
Nej, i vuxenlivet gäller det helt andra regler. Här får man köpa sig sin egen bulle och se en repris av Luciamorgon på kvällen när man arbetat färdigt. Ja, vi tackom nu så gärna.
Ja, vad man kan vara tacksam för det. För det är tyvärr inte alla som har det lika gott ställt.
Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen, som varje dag dödar 21 000 barn under fem år, utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Tredje advent och helgen passerade
Lördag den 10 dec, Nobeldagen och Kusinträff.
Detta innebär att jag och min syster åker upp till Tierp och umgås med våra kusiner. Det här började som en tradition för fyra år sedan då vi istället för att byta julklappar med varandra beslutade om att vi skullle umgås en del dag bara vi fyra. Så när vi väl kom upp så spankulerade fyra tjejer runt på "stan" och tittade i de tre inredningsbutiker som Tierp har att erbjuda. Sedan promenerade vi hem för att äta lunch, prata, fika med glögg och saffransbullar, prata lite mer, och sedan laga middag då alla grabbsen - makar och pojkvänner - och barn gör oss sällskap. Så avslutar man hela kvällen med att äta tvårätters och sedan goffa i sig lördagsgodis och chips. En välspenderad dag och kväll helt enkelt.
En annan rolig liten detalj är att min 1800-talskonstnär Marcus Larsson tydligen inte bara är aktuell för mig dessa dagar, utan han dök till och med upp på självaste Nobelfesten igårkväll. Temat för året var "romantiskt 1800-tal" och så hade man spänt upp en jättelika duk av en landskapstavla av just självaste Marcus Larsson i trappan där den stora paraden sker. Så här sitter man och sysslar med dagsaktuell forskning, jo, man tackar ja. ;P
---
och så idag så var det tredje ljuset tänt. Tredje advent. Ja... vad ska man säga? Så mycket saker man vill göra, så lite tid. En långpromenad ut till Uppsala högar och sedan hem och skriva på uppsatsen. Dricka glögg. Jaha, så det här är söndagen?
Usch, jag har en sån hemsk känsla av att jag vill krypa ur skinnet och bara göra något helt annat. Jag vill frossa i julpynt och gå utanför dörren och andas frisk luft, bara allmänt slippa känna mig så instängd och känna att allt annat jag gör förutom att skriva uppsats är bortslösad tid som bättre borde prioriteras. På det sättet känner man sig aldrig ledig och fri. All tid kan användas till att skriva på den där bottenlösa uppsatsen som bara äter text och mer text och aldrig blir nöjd.
Man hamnar i ett tomt tillstånd där tid att umgås med vänner eller typ tvätta känns som felprioritering eftersom det inte innebär SPU - skriva på uppsatsen [läs spy på uppsatsen] Alla dagar blir likadana, det finns inget stopp, ingen paus, ingen anhalt. Första, andra, tredje advent och alla dessa dagar där emellan som ska spenderas på liknande sätt. SPU.
Det kliar i fingrarna efter att få umgås med människor, dricka vin och socialisera. Jag känner mig ibland fast på min sida stan, den "längre ifrån det roliga" sidan av stan. Eftersom dagarna bara är inställda på att spenderas med datorn i famnen och jag inte ens har några obligatoriska dagar i skolan så behöver jag knappt ens gå utanför min dörr. Det är ett tillstånd som slukar energi och kraft som jag vet inte vad. Ett sakta nedbrytande till att man lixom smält ihop till en hög som ligger på tangentbordet och bara bokstaverar ord och trycker på enter. Skriver ett till ord. Enter.
Borde ta upp rutinen att gå ut och gå promenad oftare, känner att så här inför juletiden borde den vikt som finns idag försökas behållas och förbättras till varje pris, jag vill fortfarande kunna få på mig alla byxor jag har liggande i min byrå, men som jag har negligerat i ungefär tre månader nu.
Blä, måste nog ut och andas lite frisk luft för mitt huvud har litegrann stagnerat och jag kan inte få ut något vettigt hur jag än vrider och vänder på tankarna.
Korta dagar och en Sune på foten
Antingen så är det för att det har blivit december, eller så det bara för att jag endast har på min dagsagenda att skriva uppsats, om detta tviste de lärde - men i vilket fall som helst så har jag tre dagar i rad vaknat upp vid 13.30.
Nog för att jag älskar att sova, men hjälp, det här är lite i värsta laget tycker även jag. Visst, må hända att jag måste erkänna att min dygnsrytm är lite inställd på att vakna upp runt 12.00 snåret... och nog har jag absolut kunnat sova vidare till 13. 00. Men that's it. Inte längre. Då har jag i panik skuttat upp ur sängen [kan man panikskutta?] och liksom tar svängen förbi badrummet, tillbaka in i sovrummet, in i köket och satt mig vid datorn för att börja skriva till 13.30.
Men nu... nu går det ytterliggare en halvtimme innan jag hinner komma igång och då får jag lite smått panik. Dessutom mår jag lite dåligt över att jag missar allt dagsljus så då måste jag bestämt skynda mig ut på en måste-försöka-få-lite-dagsljus-i-ögonen-promenad och så går ännu mera tid.
På dagens promenad kunde jag iaf glatt konstatera att det är lite snö som fastnat på marken och då blir jag så glad ai hjärtat tt jag måste nynna på "We wish you the merriest, the merriest, the merriest..." för är det inte den sötaste låten, så säg? http://www.youtube.com/watch?v=wq15Rx3I0eA
Nå, nu har jag i alla fall suttit i si så där sex timmar och skrivit lite här och lite där på min uppsats. Jag tänker mig att jag fyller i den lite som en målarbok. Först måste man teckna upp konturerna - skriva rubriker - och sedan är det bara att fylla på med text.
Nå, om jag är snäll mot mig själv så har jag sex sidor med färdigskriven text och eftersom den lilla uppsatsen ska vara mellan tolv och femton sidor så tycke jag att jag ligger rätt bra till.
Men man kan inte riktigt slappna av än, det kan komma lite vad som helst - sjukdom, krig, zombieattack - som gör att jag hamnar efter i tidsschemat och plötsligt inte ligger lika bra till. Ja, i och för sig, om det skulle bli krig eller en liten zombie, låt oss kalla honom Sune, skulle få för sig att börja gnaga på mitt ben så tror jag nog inte att jag skulle behöva skriva färdigt min uppsats. Tror nog att det är en godtagbar ursäkt även för CSN och min institution.
Men man kan aldrig vara säker. Banne mig om jag inte skulle vara tvungen att tvångsmata Sune med hemska sojakorvar samtidigt som jag i panik skrev färdigt min uppsats och sedan med Sune i koppel - han har visst blivit lite mer foglig sen vårt första möte - gå upp till institutionen och lämna in uppsatsen i pappersform. Jäkla csn.
... Var var jag nu? Jo, jag sover på tok för länge. För två år sedan hade jag samma problem och då skaffade jag tillslut en väckarklocka, som jag ställde långt bort från sängen för att kunna komma iväg på mina föreläsningar. Nu har jag ingen direkt anledning som nu-måste-jag-verkligen-vakna-annars-kommer-jag-försent-till vad det nu än kan vara. Nu missar jag mest lite [?] tid i början av min dag och då måste jag helt enkelt vrida på dygnet för att få ut lika mycket skrivtid. Var hamnar jag då om inte att jag går och lägger mig vid 02 - 03 på kvällen och så blir allt bara en ond cirkel.
Men imorgon har jag i alla fall en plan, som gör att jag måste vakna tidigare. Då ska Ev komma över och så ska vi skriva på våra uppsatser från kl. 12.00.
Nu ska jag dock unna mig att titta på en film med det passande namnet "I don't know how she does it" vilken är baserad på en bästsäljare med namnet 28 timmar på ett dygn. Vill gärna se om jag kan dra någon lärdom av den filmen och börja praktisera det på mina ack så korta dagar.
Men nu väljer jag att tåga ut från denna sida ackompanjerad av dagens bästa julsång: http://www.youtube.com/watch?v=V18WJiqgf9o ]
Au revoir
Andra advent och släktdags
Mamma och födelsedagsbarnet J-E som fyller 65 år.
Kusin Maria, moster och Anders och lilla bebis Edvin.
Lilla Wilma, kusin Helena och Johan:
Jag, kusinbarn Alvin och en rolig tågbana
Paketöppning
Wilma och Annika
Jag och lilla bebis
Gos.
Nu sitter man här igen och ska egentligen skriva på sin lilla uppgift... Gaaah... ibland går det och ibland bara låser sig allt totalt. Förstår inte, hur svårt ska det vara egentligen att ha lite disciplin? Allt annat är verkligen roligare. Och när andra skuttar iväg och ska äta våfflor till middag efter fikat så sitter jag här själv i lägenheten.
Borde kanske äta middag... eller skriva mer på uppsatsen... eller...
Om att räkna dagar eller göra listor eller varför lördagar är bra
Det är dessutom inte bara bra att det är lördag utan jag har dessutom kommit igång med min uppsats, vilket känns oerhört skönt med tanke på att den ska vara inne om om exakt tjugo dagar.
En trevligare tanke att tänka på är att det är julafton om tjugofyra dagar. Detta medför att jag måste skaffa minst två julklappar till, besöka kusiner på årlig kusinträff, gå på julshow, gå på julbord med familjen, ha syskonjul, fira morbrors födelsedag, lämna in en färdig uppsats, fira kompis födelsedag, pynta hemma hos föräldrarna, rimma på införskaffade klappar, färga om håret, införskaffa årets julklänning, koka kola och knäck, glögga med x antal vänner, börja planera flytt, sammanstråla med kursare, andas och gå på toaletten på de närmaste tjugoen dagarna.
Men jag har även en lista av saker som är avklarade, den är dock ganska kort men koncis: Julbakat, tittat på dansshow på UKK, påbörjat uppsats, handlett en kompis i hennes PM-skrivande. [Inte för att den sista saken direkt är något jag haft innestående, men det är roligt att få pricka av saker på en listan, då ger det i alla fall sken av att jag har klarat av mycket saker.]
Tillbaka till lördag. Det regnar. Detta medför att jag med gott samvete kan sitta inne och skriva på min VLU - viktiga lilla uppgift. På en lördag. Ja, ibland blir man lite putt på sig själv när man stannar hemma en lördagkväll, men det är för en bra sak. Ikväll skaffar jag mig en liten men befintlig livlina som jag kan använda de där andra kvällarna när jag bara inte orkar skriva på min VLU utan vill göra allt annat. Och viktigt att påpeka återigen: det regnar, och ingen vill gå ut i regn. Punkt.
Woho, medan jag skriver detta hinner det slå över och nu är det plötsligt bara tjugo dagar kvar till julafton.
.... varför lyssnar jag plötsligt på koreansk popmusik? Ja, inte är det mitt val men men... De har i alla fall långa ben och en lite fartig låt så man får väl vara glad för det lilla. http://www.youtube.com/watch?v=6SwiSpudKWI
Hmmm, kanske borde gå och lägga mig när jag tänker efter, menar det är ju en dag imorgon också och då ska jag få krama på små bebisar. Eller inte riktigt bebisar, den ene är 3 år, den andra 1,5 år men den tredje är inte mer än 1 månad stor. Mina små kusinbarn :)
Nå, god natt, sov gott, snarka inte för högt och tänk på att det finns många bra fördelar med söndagar också:
1) Det är dagen efter lördag. 2) Man får sovmorgon. 3) Man får sova väldigt väldigt länge...
Att vara eller inte vara en riktigt kulturtant?
Ja, det är frågan man kan ställa sig ibland. Igår var jag i Stockholm med mina konstkursare och tittade på Turner, Monet och Twombly på Modenra Museet. Jag kan förstå finessen med både Turner och Monet, men den sista gubben alltså... Nej, för mig är det som om jag skulle låta min dotter - om jag hade haft någon - på fyra år måla en stor målning och sedan prata mig varm om vilket fint konstverk lilla Maja skapat...
För allvarligt, är det här verkligen konst som kan mäta sig med Turner och Monet?
Twombly:
Monets japanska bro:
Turner:
Nå, jag kommer inte lägga ned min själ i någon slags fin/ ful-debatt, jag tycker bara det är mer värt att lägga 80 kr på något jag tycker är vackert, sådan är jag.
Efteråt åt vi på en helt fantastiskt god italiensk restaurang i Gamla stan, Vapiano, som serverade jättegod pasta och sedan avslutades hela kvällen med att vi gick iväg och såg Carmen på Kungliga Operan.
Som sagt, jag känner att min status som kulturtant höjdes flera nivåer, men väldigt trevligt var det :)
Jag hittar ingen mandel
Vad som helst.
Jag har redan dammsugit hallen och köket och vattnat blommorna... Det finns ingen disk att ta tag i, för den såg jag minsann till att fixa iordning redan igårkväll - hade samma tankehets då som nu.
Nu har halva hoppet studsat över på min kompis som förhoppningsvis kan komma med väldigt bra konstruktiv kritik. Gärna redan idag, eftersom jag tyvärr måste lämna in den här uppgiften redan ikväll.
Men jag ska inte förtvivla, för jag har i alla fall en blå och blommande hyacint som gör att det doftar jul i hela lägenheten, det är alltid ett stort plus :) Inte för att det hjälper mig med min uppsats, men den är fin att titta på. Den lilla lökväxten kanske kommer hjälpa mig på något sätt, vad vet jag?
Here we go again
Första advent har passerat och mycket annat också för den delen. Jag har blivit sambo i en tvåa på andra sidan ån, numera rätt sida ån/stan. Dock ska vi snart flytta till en trevlig trea några hus bort och jag borde börja planera lite för hur den här flytten ska ske, men än så länge så skjuter jag gladeligen upp det för annat viktigt. Som för tillfället när jag sitter i mitt gosiga kök och försöker skriva min B-uppsats i Konstvetenskap.
Ja, det är fullt julpyntat och jag älskar det :) Jag insåg snart att om jag inte ska paja min rygg som när jag skrev min C-uppsats så måste jag nog tänka på en ergonomisk skrivplats - voila, ett köksbord med tillhörande stol :) Dessutom har jag bra utsikt över snön, som föll igår, och jag har fyra sekunder till kylskåpet och vattenkokaren. Ska man skriva uppsats måste man ha energi. Dessutom har jag min favoritskiva igång på spotify som heter Christmas 100 [Various Artists – Christmas 100 vilket är 100 klassiska julsånger sjungna av diverse bra artister.
Nå,
Min uppsats ska i alla fall fyllas med text om den fine svenske 1800-tals konstnären Marcus Larsson. Han gör helt fantastiska landskapsmålningar:
Det är helt ljuvliga oljemålningar och jag blir lika begastrad varje gång jag tittar på dem. Nu återstår dock bara att jag ska fylla sida upp och sida ned med en massa nyttig och bra text om honom... just det... bara fylla lite sidor...
Inför imorgon
Kvällen innan vårbalen. Har sovit fruktansvärt dåligt senaste veckan, undrar om det beror på nervositet?
Har i alla fall en teori om att ifall allt går som det ska under morgondagen, så kommer jag sova oerhört skönt dagarna efteråt.
Nå, idag har jag i alla fall städat mitt rum inför kvällens festande med mina kursare. Förhoppningsvis kommer städningen att hålla sig till imorgon oxå, då mitt rum ska förvandlas till ett hav av diverse balklänningar, balfrisyrer och vinglas.
På fötter igen
Men du igen
Så många som vill att du lämnar mig, att du bryter och sticker och hittar någon annan och lämnar mig. Jag förstår vad de menar, men jag skiter i det. Så länge du blundar älskling, och vägrar att se...
Huvudet är tudelat och tankarna är splittrade. Ömsom arg, ömsom glad. Ibland som mig själv och ibland som någon annan.
Jag blir arg över saker jag inte kan styra över och då blir jag fullkomligt svart och hatisk inombords. Ena gången sägs det si, andra gången så... Aldrig någonsin en och samma ståndpunkt. En oupphörlig berg - och dalbana.
Jag kan inte vara så fly förbannad att jag önskar honom bort och ut ur mitt liv för alltid, eftersom jag inte vet om det faktiskt är så att jag fortfarande vill ha honom... Men det är ganska svårt att försöka bena ut detta när man i tid och otid drabbas av den värsta sortens svartsjuka. Som kokande lava bryter den fram, och får mig att önska att jag kunde slita saker - och annat - sönder och samman.
Det tär ganska mycket på mitt humör. Önskar att jag ibland kunde sluta tänka eller bara rent förtränga allt som hänt.
Men du igen..
Jag som skulle vara så sval, jag som skulle vara ett skal.
Skulle ge mig själv en chans, skulle hålla långdistans.
Nu igen...
Aldrig vara den som gav, jag som skulle stänga av.
Jag som skulle vara fri, vara den som skiter i.
Så kom, kom igen, det är redan rent försent.
Du har gått mig i blodet igen.
Glee Cast – Get It Right (Glee Cast Version)
What can you do when your good isn't good enough?
When all that you touch tumbles down?
'Cause my best intentions keep making a mess of things
I just wanna fix it somehow
But how many times will it take?
How many times will it take for me?
To get it right
Everything I own
Ångest och tårarna faller och fortsätter att falla.
Ett halvt frieri, en timmes gråtande, frossa, panik och med några rader oavbrutet ringandes i huvudet: http://www.youtube.com/watch?v=qLjpPnoIIc4&feature=related
Nobody else could ever know the part of me that can't let go.
I would give everything I own, give up my life, my heart, my home.
I would give everything I own, just to have you back again...
Slutet på mars
Var ett tag sedan jag hälsade på här.
Nå... vad är nytt på himlen så här i slutet på mars?
Jag har en veckas ledighet, som jag inte riktigt vet hur jag ska spendera. Det är på tok för omysigt väder för att man ska vilja gå ut på härliga vårpromenader. Istället försöker jag få tiden att gå genom att umgås med vänner. Pubkvällar, middagar, fikor, luncher... [Det blir jäkligt mycket ätande som jag ska försöka kompensera vid ett senare tillfälle] och där någonstans ska jag försöka plugga arkitekturterminologi :)
Jag har dock världens bästa förstaaprilhyss på G... fast det är ett ganska snällt sådant. Mr Hs lägenhet är väldigt ogenomtänkt möblerad. Dessutom är han inte särskilt nöjd med sina sovrumsgardiner eller med färgsättningen på det stora hela.
Detta ska det nu bli ordning på och jag riktigt myser inombords :) Det ska sys nya linnegardiner i lila till hans sovrum, sys nya japaninspirerade kuddfodral - han älskar japan - och fixas med ljusbrickor. Köket ska få de khakigröna gardiner som nu finns i sovrummet och det ska till en liten ommöblering och blommor ska in. Kort och gott så ska det in med färg och liv. Jag känner mig dock inte som en jättestygg flickvän - som gör detta utan hans vetskap - eftersom han tidigare bett mig hjälpa till med inspiration.
Nå... att vara Henkes flickvän känns väldigt bra, visst finns det grubblerier på himlen men de ska jag ta itu med på mitt eget sätt.
Nästanbo
Antar att det blir så när man nästintill bor på två ställen samtidigt, hemma hos Henke och hemma hos mig. Jag har till och med hans husnyckel hängandes på min nyckelknippa nuförtiden.
Det är otroligt skönt att nästanbo i en riktigt lägenhet med ett riktigt kök. En riktig tvåa. [Vad jag längtar efter att få en egen lägenhet, där jag har plats att inreda precis som jag vill ha det] I en riktigt lägenhet finns en stor kyl och frys där man laga vegetarisk mat i mängder och frysa in. Ja, ni hörde rätt; jag har gått och blivit en nästanvegetarian. Men det är mest av bekvämlighetsskäl med tanke på att Henke är vegetarian.
Jag har i alla fall under drygt en månads tid nästanbott på två olika ställen och har under den tiden försökt finna en lämplig tvättid när jag väl är hemma hos mig, men en maskin på tjugo personer brukar krångla till detta. Idag har jag dock ledig dag och kan vara hemma och putsa och feja. Sköta om mitt lilla studentrum så att det skiner och blir trevligt och fint igen.
Det är nog den lilla nackdelen med att nästanbo på ett annat ställe, ens egna lilla ställe blir lätt förbisedd. Men idag blir det ändring på det.
Nå, det är rikigt mysigt att vara tillsammans med Henke och få pyssla om och dona i en riktigt lägenhet - jag har köpt en lila orkidé och satt den på hans köksbord och genast blev det en touch av mig i hans hem - och jag trivs egentligen ganska bra med min tillvaro just nu.
Men det finns dock en liten tanke i bakhuvudet som inte vill släppa. Och jag vet inte vad det rätta sättet att agera efter är.
Céline Dion – It's All Coming Back To Me Now
Flyger och far
Emil Jensen – Flyger och far
Ska i alla fall gå på en Emil Jensenkonsert på Reginateatern ikväll, så jag får hoppas att hjärnan får en paus från alla dessa tankar.
Det var ett tag sedan
I helgen saknade jag en viss kär kadett något så oerhört mycket och önskade att jag kunde höra av mig - men jag antog att för bådas skull var det nog det bästa att låta bli - men trots denna känsla har jag samtidigt funnit en så oerhörd ro i kroppen att jag nog innerst inne vet att jag nog gjorde ett klokt val, hur ledsamt det än var. Som situationen är nu hade jag aldrig orkat med ett distansförhållande, hur sorgligt det än är att klippa ett oerhört omtyckt band. Förhoppningsvis är det dock inte avklippt för alltid, bara en viss distans har infunnit sig.
Nå, vad jag istället har fått är en så avslappnad relation att jag knappt kan förstå det själv. Jag känner mig så oerhört lugn och trygg. Det är lika rofyllt och trevligt vare sig man umgås tillsammans med mina systrar eller med mina vänner.
Jag har inga som helst murar uppsatta mot honom, han har lyckats snirkla sig in i mitt hjärta och fått mig att lita fullkomligt på honom, både som en vän och som kille. Det kan kanske ha att göra med något av det allra finaste han sagt till mig:
"När jag hör om allt, så finns det en del av mig som verkligen vill vara din vän och en del av mig som verkligen vill vara din pojkvän. Men om jag får önska så vill jag gärna vara både och."
Jag har varken panikkänsla i maggropen eller skyddsmurarna uppe, utan en tillfreds och lugn känsla. [Vet inte hur mycket jag kan poängtera det- det känns bara så härligt att för en gångs skulle slippa berg-o-dalbanerelationen]
Det är nästan så att jag tror att han kan vara den optimala mannen för mig. Jag kan prata allvar, men ändå skratta så gott att jag får kramp i magen med honom. Han får mig lugn och trygg och får mig att känna mig så oerhört omtyckt.
Jag har nästan glömt bort hur det känns att vara kär, men... kanske att det är precis så här som det ska vara? Kanske är det så här en vettig relation ska vara...
Nå, det är i alla fall inte det här som min oroliga känsla oroar sig över. Nej, det har med att räkna veckor och dagar att göra och jag hoppas verkligen att jag bara överreagerar.
för igår
How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty...
Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest.
tycker så mycket om dig, men som situationen är nu så fungerar det inte :(
and for that I'm sorry...
:(
