...och en dörr slog igen
Jag sitter själv och kan knappt förstå det. jag har sumpat något fint, något jag tycker om och respekterar.
Och det känns så tomt. Det känns som om någon har karvat ut allt mitt innehåll och bara lämnat skalet kvar. Det känns så oerhört tomt och meningslöst. Jag har förlorat honom, en vettig, sansad, humoristisk, intellektuell, godhjärtad, sympatisk, trygghetsskapande människa - och det gör ont.
Like a fallen piece we'll make a better start, but still end up alone.
Jag har skjutit bort något jag kunde ha börjat älska. Jag har klippt banden innan de skulle ha kunnat utvecklas till något fint som sedan ändå skulle ha gått sönder. I mina ögon var det dömt till att misslyckas, för så har alla mina tidigare relationer slutat. Jag gav det inte en ärlig chans, jag vågade inte tro på att det skulle fungera. Har jag låtit mina farhågor segra?
Somewhere, all that we leave behind, lingers on, longing for lullabies.
You live, you learn.
För nu sitter jag här och har skjutit mig själv i foten.
You love, you burn.
Tomhet. Tomt.
You win, you lose.
Har jag gjort fel?
Becoming you.
Men det gick så fort, han stängde av och även om jag ville be honom stanna upp, stanna kvar, stanna en stund, så hade jag tagit ett beslut och då fick jag väl acceptera det. Leva med konsekvenserna. Bita i det sura äpplet. För att ångra sig kan man väl inte göra i den stunden? Det är väl bara att kliva på det valda tåget och sedan låta tåget åka.
Men det känns så tomt. så... inget kvar.
Valde jag för fort och för logiskt? Kärleken är inte logisk...
... och en dörr slog igen. och jag grät. men accepterade.
Ett praktiskt val.
åååå guuuud.....
To look, but not to see
To kiss but never be
the object of your desire
I'm walking on a wire
and there's no one at all to break my fall.
Like a moth to a flame, only I am to blame
I've been told you're to have, not to hold.
Kan jag ens sova inatt... vad som nu ens återstår av natten
Hjärtefrågor
Nej, som vanligt när det gäller mina bekymmer är de ständigt sammankopplade med mina hjärtefrågor [!] ...
Jag har ett krypande obehag i maggopen och en allt större ångest, men jag kan egentligen inte på riktigt ångra något jag gjort.
Meja – Regrets (I Have None)
Jag har lyckats försätta mig i en situation som jag inte har en minsta aning om vad det rätta beslutet borde vara. Det finns situationer man verkligen inte trodde att man själv skulle hamna i. Jag har suttit och funderat fram och tillbaka utan att kunna hitta någon som helst lösning om hur jag borde agera.
Låter det kryptiskt?
Guud, tyvärr är det lika svårbegripligt för mig som det faktiskt låter. Jag sitter litegrann i en räxsax, som jag själv har försatt mig i. Inte på något sätt en obehaglig räxsax, nej tvärtom, en på tok för bra situation för att den ska kunna få fortsätta.
Nå, då kan man lugnt fråga sig vad jag överhuvudtaget har att klaga på? Barn svälter i Afrika och här sitter jag och har det på tok för bra, oj oj vad synd det var om mig då....
Till mitt försvar måste jag säga att det inte är jättebra. Det hela började som en bra plan, jag spred mina risker på tre spelkort; hjärterkung, hjärterknekt och spader kung. Det fungerade för bra, allt flöt på smidigt och jag fick ut det mesta av det bästa. Jag åt kakan och hade den fortfarande kvar.
Men nu börjar priset betala sig, jag inser att jag har spelat för riskabelt med alltför höga, bra kort och att jag nog på alla sätt har frångått min hjärterdamprincip till att bete mig som spaderdam.
Jag har gjort en mentalpaus från ett visst kort. För i detta ögonblick har jag insett att jag har två vettiga hjärtekort som jag tycker väldigt mycket om och som på alla sätt förtjänar ett helhjärtat engagemang var för sig.
Nog för att jag ryggat skrämt för minsta yttring om känslor och förhållanden senaste halvåret, men nu har jag hittat två människor, så otroligt olika men vettiga, som delar förmågan att få mig att känna mig trygg.
Varför nu? och varför så här?
Men någonstans börjar jag nog inse vem mitt hjärta klappar varmast för. Vem jag på inget vis vill förlora.
Loving ain't easy
You know I feel your pain
Loving ain't easy
We've been crying in the rain
I'm talking 'bout love right here
Talking 'bout love right now
För med någon som du, kan jag lämna allt jag har.
Spelkort
Bryan Adams – Brothers Under The Sun - Soundtrack Version
Fan... fan fan fan...
Hur mycket jag än försöker att göra annat, inte tänka utan stänga av, finns det egentligen bara en sak jag vill ha.
---
Så har mina tankegångar gott under ett antal dagar nu. Men någonstans har det dykt upp något som stör den tankeströmmen. Det är inte alls vad jag hade tänkt mig, det ingår inte i någon redan uttänkt plan.
Jag vet att jag har en förväntad plan att följa, jag försöker vänja mig vid tanken, jag vänjer mig allt mer och mer.
Det som egentligen först började som en känslostyrd, dock sofistikerad, hämndaktion - jo, jag är medveten om att jag har en reptilhjärna som alltför många gångar kickar in för tidigt utan att konferera med förståndet först - nå, det som handlade om att klippa band och sprida ut riskerna genom att dra in ett nytt spelkort, har blivit något helt annat.
På ingen tid alls har jag underligt nog fått ett oerhört förtroende för den här personen. Jag har suttit uppe hela nätter och bara pratat och kommit att inse att det här är en otroligt bra och vettig person.
Men det var inte meningen att det skulle bli så här. Det fanns en spelplan, som alla inblandade var införstådda med. Varje kort som lagts var ett steg närmare det planerade. Men det var ett långsamt spel för att det skulle finnas tid att fundera och känna efter och mot förmodan hinna stoppa spelet i tid om insatserna ansågs för höga.
Så har en spelare helt plötsligt slängt in en förmodad joker, som i efterhand visade sig vara ett klätt kort...
Spelet skiftar karaktär och genast sitter man där med nya kort på handen. Vilket kort ska läggas?
Nöjd söndag
Ja herregud.. Min älskade läderjacka och skinnbyxor gjorde succé både på Fame och på Uplands 04-släpp.
Har nog aldrig fått lämna så många nummer som den kvällen, så det är uppenbarligen ett tecken på att stilen fungerar ;)
Nå, förutom det så är jag typ jättetrött efter att ha varit ute tre dagar irad och vänt mitt dygn något oerhört. Men det känns fantastiskt, vilken oerhörd frihet att kunna precis vad jag vill, hur jag vill, när jag vill.
Just nu är jag måttligt intresserad av att ha ett förhållande, faan orka vara tråkig. Som min sits är nu så är den verkligen optimal. Jag kan träffa personer jag gillar, men utan några förpliktelser, som annars sätter en massa hinder ivägen från att träffa andra.
Just nu är det bra, jag är fullständigt nöjd med situationen!!
Så får vi se vad nästa vecka har för spännande saker på gång :P
Tredje gången gillt
Första kvällen med temat St trinians och brittisk skolflickuniform.
Andra kvällen: Utgång i Stockholm
Tredje kvällen: Utgång på Fame med tema Not myself tonight...
Girls Aloud – The Promise
What a night...
Tiden bara försvinner, jag kan inte förklara det på något annat sätt.
I ena stunden är det fredagkväll och klockan är sju och jag äter middag och i nästa stund har klockan blivit åtta på lördagmorgonen och jag har suttit uppe hela natten och bara pratat. Pratat om relationer, om livets lätta och tunga saker. Saker jag aldrig annars skulle ta upp med en person som jag bara träffat två gånger.
Men det faller sig så lätt och jag har verkligen ingen aning om varför.
http://www.youtube.com/watch?v=e2HXc9DbI9M
Det är en otroligt märklig känsla. Inte på något dåligt sätt, absolut inte, men när man träffar en person som man omedelbart får ett oerhört förtroende för, och det känns som om man kan säga precis vad som helst till personen ifråga, alltså, det är en obeskrivbar känsla. För att ytterligare spä på den här underliga situationen, så är det här en person som jag bara har umgåtts med en kväll tidigare, även om vi har träffats sporadiskt innan på diverse fester eller filmkvällar.
Med andra ord är det här en vettig kille. Jag blir lika förvånad varje gång jag stöter på en sådan, för i min värld har männen spjälkats ned till antingen svin eller veklingar. En i allra högsta grad orättvis bild av 50% av jordens befolkning men det må så vara. Jag har gjort det väldigt enkelt för mig. Om man dessutom förväntar sig att de män som man träffar i 99% av fallen är svin, lär man sig väldigt fort att stänga av känslorna och därmed stänga ute personen från att komma en in på djupet. På så vis har man garderat sig från risken att i slutänden vara den som sitter med krossat hjärta och nedtrampade känslor - igen - och då har man per automatik dragit det längsta strået, inte sant?
Så varför är det inte så i detta fall?
Jag vet inte om det kanske var så att jag i detta fall inte hade garden uppe lika fullt ut, som jag annars alltid brukar ha med personer jag träffar som kan vara potensiella pojkvänner. I det här fallet var jag mest nyfiken på att se vad det här var för en typ av person, det var en lära-känna-dig-fika, utan några raggningsförväntningar skulle man kunna säga. I alla fall upplevde jag det som det. Jag träffade en kille som jag hade otroligt rolig med och kunde gapskratta tillsammans med, och därför kanske jag avskrev honom som potensiellt hot mot mitt hjärta? Känns verkligen jättefånigt att skriva ned det så här, men när jag tänker efter, varför inte? Det är väl inte så omöjligt att försvaret omvärderar en person, som man kan skratta ihop med och genast stryker personen från fiendelistan och låter honom hamna under vänlistan istället? Och genom detta var försvaret inte lika intakt denna gång när jag träffade honom.
Onsdagsspenderier
Förutom detta har jag försökt spendera upp min lediga dag på bästa sätt. Gått på solig promenad och försökt att inte halka på isfläckar, ätit god betallunch med Emma och sedermera sett på En Geishas memoarier och ätit middag hemma hos Evy.
Borde egentligen ha pluggat, men ja... sånt kan man alltid göra vid ett senare tillfälle.
Hur står det till med livet i övrigt då? Ja...
Daniel Lindström – Caught In That Feeling
Ibland fastnar man bara. Nog för att jag försöker göra allt som står i min makt för att göra mig upptagen; jag är om mig och kring mig, planerar temafester med utgång, springer runt på träffar med nya människor och middagar med gamla vänner. Men hur mycket man än försöker i sin lilla blomvärld, finns där vatten som man - hur mycket man än försöker hitta substitut för - inte kan vara utan.
Rysk roulette
Jaha, har man kommit hit alltså?? Måndagmorgon och man vaknar upp och känner att något inte stämmer. Jag har mina misstankar och jajamän, dags igen. Jag har börjat se det här som en slags rysk roulette, dock är mina chanser alltid sämre än 1/5, hos mig är det snarare 1/2, och nuförtiden förlorar jag tydligen varje gång. Närakuten here we go!!!
Kommer dit och mår kalasdåligt, kallsvettas och tror att jag ska svimma om jag fortsätter sitta upp på en stol, vilket gör att jag får ett eget litet rum med en säng att vila på medan jag väntar på min läkartid, jag gillar vårdpersonal skarpt!!!
Nå, denna gång träffar jag i alla fall en vettig läkare!! Han skriver ut rätt sorts antibiotika och skämtar inte bort mina symptom, utan anser att det är oacceptabelt att jag har så här varje månad. Eller som nu två veckor efter varandra. och då finns den lilla detaljen med att antibiotikakuren inte fungerade förra gången.
Och det faktumet är faktiskt ganska läskigt... Men som tur är så har jag en bra läkartid inbokat i nästa vecka så förhoppningsvis kommer det här att börja utredas.
Nå, jag fick min kur och kunde gå iväg och äta lunch med Johanna och sedan köpte vi oss en påse ostbågar, gick hem till mig och drack te och tittade på fyra avsnitt av Charmed... Man måste trösta sig ned något!!
TV Sounds Unlimited – How Soon Is Now? (From "Charmed") - From "Charmed"
Nå, den här kuren verkar gudskelov betydligt snabbare än förra gången, så nu kan jag i alla fall försöka göra något vettigt av den här kvällen.
Helg
Var även på stan med systrarna igår och har nu införskaffat mig en läcker svart läderjacka, så nu får det gärna bli varmare väder så att jag kan inviga den. Eller så borde jag helt enkelt inviga den en trevlig kväll när det är ugtång på G.
Borde plugga... men det är ju bara söndag, har tre dagars ledigt kvar så jag lär kunna skjuta på det en dag till.
Har umgåtts med karlbergskadetten idag, väldigt trevligt. Har kommit att uppskatta ingengörstruppernas motton: "Det man inte förstår förstör man" eller "Antingen finner man en väg eller så skapar man en".
Hmm är nyfiken på vad nytt som kommer hända ikväll...
Britney Spears – Hold It Against Me
Fredag och Fame
Sedan en otroligt trevlig fika med Henke och sedan förfest hemma hos Em.
Sedan utgång på Fame, ett av de nyare ställena. Det är en förvånansvärt stor lokal och härligt bra dansmusik. Och det är bra att de har öppet till kl. 03.00 då får man ut maximalt av tiden man betalat för. Vad mer behövs sägas? Där fanns ett dansgolv att erövra och erövra gjorde vi. Kickass!!!!
Britney Spears – Hold It Against Me
If I said my heart was beating loud
If we could escape the crowd somehow
If I said I want your body now
Would you hold it against me
Cause you feel like paradise
I need a vacation tonight
So if I said I want your body now
Would you hold it against me
Från balett till Egypten
Det är inte varje dag man blir bjuden på balettföreställning på Kungliga Operan i Stockholm. Men det var väldigt väldigt trevligt. Dansarna var så fantastiska, så mjuka och starka och vilket magnifikt fotarbete de har. Jag är oerhört imponerad av deras arabesquer, deras höga grand battementer, av den fina pas de deux och vilka fina lyft de kan göra. Rent koreografimässigt var det ett snyggt metaperspektiv de fick till, när dansarna dansade uppställt i en fyrkant, sittandes på en bänk där strålkastarljuset formade en fyrkant av ljus i ett hörn av scenen. Vad jag önskar att jag hade fortsatt med baletten ibland alltså....
http://www.youtube.com/watch?v=bQ0L24YbGGI&feature=fvw
Nå, innan föreställningen 19.30 blev jag bjuden på mat på Opera källarens Bakficka och jag blev stormförtjust i deras goda potatismos [!!!] med tillhörande köttbullar, gräddsås, rårörda lingon och inlagd gurka. Efterrätten var lika god den, creme brulee och vin, Tokaj Oremus, som smakade björnbär.
Vi hade jättebra platser i en av logerna och där hade i alla fall jag perfekt vy över scenen, vet inte om mitt sällskap Peter hade lika bra plats, men jag såg i alla fall kanonbra. Efter föreställningen drack vi champagne i Opera Baren och så avslutades denna dekadenta onsdagkväll med att dricka Moet rosé i Norrbyhussalongen.
Ja, som sagt, som Carl Jan Granqvist så väl har uttryckt: Man borde dricka champagne lite oftare!!
Idag har jag varit på föreläsning om den Egyptiska egenarten... Ååå vad jag blev sugen på att åka till Egypten. Kanske är det dit jag ska åka och "hitta mig själv", färdades på en flodbåt över Nilen...
Jag älskar mina konstföreläsningar, jag blir så sugen på att åka ut och resa och titta på konst och se allt det där som jag inte hunnit se!!!!
Nå, nu är det våfflor med Johanna som väntar!!
Ledig tisdag
Ledig dag. Ja, vad ska man göra när man inte har något särskilt att plugga. Sova...länge. Jag borde köpa en av mina kursböcker, men väntar ännu en dag innan jag gör det. Det är verkligen totalt meningslöst med mycket ledig tid och så lite att göra. Visst, jag får chans att sova... Men man kan lixom inte sova bort en hel dag utan att få dåligt samvete. Även jag har mina gränser.
Kom hem och fann en trevlig kasse hängandes på min dörr, tranbärsjuice och en minipåse med ostbågar - en krya-på-dig-påse ;P
Fikade med Emma och Malin och planerade årets midsommarfirande som går av stapeln i Dalarna i år.
Imorgon är det föreläsningar hela dagen som gäller och på kvällen ska jag till Stockholm och se baletten Messias på Kungliga Operan och förmodligen äta på Operakällarens bakficka.
Men ikväll... Tänkte dricka te med min kära läkargranne, som ÄNTLIGEN är hemma igen, men nope, då hade han andra planer. Hör efter med Gustav om han ville tea med mig men jag får inte tag på honom.
Haaa, är det en tidig kväll med film som gäller istället? Borde väl egentligen äta middag, men har ingen lust :( Det är fruktansvärt tråkigt just nu :( ok, nu är jag på gnällhumör, borde verkligen äta!!!
Klagan
Inte nog med att jag återigen/som alltid/vanemässigt går på antibiotika i en vecka, jag mår - on top of that - numera fruktansvärt illa varenda gång jag tagit dem.
Nå, vad detta gör med mina härliga morgonrutiner är att: inte nog med att det är jobbigt att gå upp på morgonen för att gå på föreläsning, att varje gång dessutom behöva vara rädd för att man ska kräkas i en föreläsningssal inför 60 andra personer gör hela situationen ännu mer pikant.
Men jag har denna gång lovat mina vänner att jag ska ta tag i de här, att jag ska hugga en läkare och inte sluta förrän de reder ut varför det här alltid händer mig siså där en gång i månaden. Menar; resistens mot antibiotika vore inte så roligt att råka ut för.
Annars då... Jag hade en väldigt trevlig helg, förutom det lilla sjukhusbesöket och påföljande efterdyningar, blev det mycket filmtittande bland annat har jag lyckats se filmen 500 days of summer, aboslut sevärd. Jag har ätit scones, kladdkaka, ostbågar och gått på trevliga middagar. Även haft nöjet att umgås med Karlbergspojken.
Nå, var står jag i det där? Han har en förmåga att lirka sig in och... det är väl egentligen inget problem med det. Nog för att jag är på min vakt, men ett visst förtroende finns där och det känns som om han kanske kan vara en riktigt vettig kille.
Vad är det då som gör det hela problematiskt? En liten detalj. En ack så viktig detalj.
It's been a long time running through my veins this long lost dream.
Lisa Miskovsky – Acceptable Losses
En lördag
Vad kan man säga?
Trodde jag skulle få slippa undan den här gången, men nope... Tranbärsjuice, Närakuten, Apoteket, yeah, here we go again. Jag kan dessa små rutiner, hinner knappt andas mellan gångerna.
Och igen får man möte en fantastisk läkare som råder en till att dricka mycket, klä sig varmt och inte sitta på kalla bänkar... Ha, som om det någonsin har varit mitt problem??!!! och när jag väl upplyst honom om hur läget är, ja, då har han inga fler råd att ge mig. Jag tycker att eftersom jag nu brukar vara där så pass ofta som jag är, en gång nästan varje månad, så borde de inte ge mig någon slags remiss till någon "riktigt" läkare som kan det här området?
Jo visst, men det brukar vara ganska onödigt, för det leder ÄNDÅ aldrig till något!!! That's all, det är svaret man får. De kan ändå inte göra något åt sådana här lindriga fall, man måste uppenbarligen få njurbäckeninflammation och hamna på sjukhus innan de kan göra något... Bullshit!!!
Jag är där i snitt 6ggr per år, och har varit där ca 3 år nu och varje gång får jag antibiotika och en liten slags punchline från läkarna. Den här gången blev det ett fint: "Ja, vem vet, det här är kanske sista månaden du är här ;)"
Mmm farbror doktorn, man kan ju alltid hoppas... Jag betvivlar men visst, kanske är det här sista gången.. eller inte.
Utöver sådana trevliga aktiviteter på en lördagkväll, så har jag hängt lite på nationen och hällt i mig tranbärsjuice... Och naturligtvis har jag hängt med Karlbergskadetten, väldigt trevligt faktiskt, more than nice, men... ja... så kvarstår det lilla problemet att jag tycker mer om någon annan - och då inte borde gå in i någon ny relation innan den andra är ur bilden, vilket i sig är ganska svårt med tanke på omständigheterna - och att jag på inga villkors vis känner för att bli lika sårad igen. Jag vill ha minst ett år utan att jag periodvis ska behöva vara så oerhört ledsen och hjärtekrossad. Det tar så onödigt mycket på krafterna.
Nå, man ska inte låta sånt här slå ned en i övrigt trevlig lördagkväll, hemmamys blir det. Jag, en massa kuddar, ostbågar, två filmer och en massa tranbärsjuice!!!
Jag kan jag oxå!!!
Äntligen Fredag
Och jag kommer hem i hyfsat tid och tänker att ja, nu är det bara jag och en massa sömn som gäller.... trodde jag ja...
Jag som egentligen borde ha lämnat Smålandsspåret, kunde lixom inte hitta på någon anledning till säga nej när han väl smsade... han är ju för söt för sitt eget bästa! Och så fick jag en fantastisk anledning till att vara kaxig, dominant och raljant vilket är något jag gillar....
Nå, idag fick jag ÄNTLIGEN min sovmorgon, 12.30 here we go!!! Skulle kanske ha gått på en rundvandring med kursen, men jag kan uppsala nu efter x antal år så då prioriterar jag andra saker. Jag lyckades iaf renskriva min uppsats och lämna in den och sedan blev det promenix till polisstationen och hämta ut mitt nya id-kort. Sedan middag med texas, massa Buffy-avsnitt och sedan drinkar nere i jazzbaren med Evy.
Har insett att jag har ätit middag borta hela veckan: måndag - föräldrarna, tisdag - texas, onsdag - johanna, torsdag - evy och fredag - texas. Varför äta själv när man kan äta med sällskap?
Nå... Karlbergsnubben hörde av sig och tycker tydligen vi ska ses ikväll... Ja, jag uppskattar sällskap och sedan jag konstaterat att det är en sådan dag då det är säkert att träffa andra utan att riskera dubbelbokningar... Ja, då är det väl bara att leva på.
söndag, måndag, torsdag och fredag. Busy girl - jo, jag är högst medveten om den saken...
Eld och is
Hans Zimmer – Frost Despondent
Some say the world will end in fire,
Some say in ice.
From what I’ve tasted of desire
I hold with those who favor fire.
... But if it had to perish twice,
I think I know enough of hate
To say that for destruction ice
Is also great,
And would suffice.
R. Frost
Måhända att jag inte är byggd för att leka med eld, kanhända att jag inte är ämnad för iskyla heller. Endera väg leder till att man blir antingen bränd eller förstenad. Ändock har båda en lockande dragningskraft. De är svåra att motstå, inta sant?
Nå, enough with the nonsense. En av vägarna kan bära längre än den andra, så låt den väg som bär bära.
Förutom min lilla fundering om vad jag tror kan hjälpa mig mest, att fortsätta gå på min redan inslagna kalla väg - den passar mig visserligen - men med risk att det kan bli svårt att ta sig ur den senare... så försummar jag uppenbarligen mina föreläsningar fantastiskt bra. Jag har nu försovit mig i två dagar - och det är bara torsdag - och missat en och en halv föreläsning, enbart på grund av att nämnda föreläsningar ligger runt kl. nio på morgonen och det här är bara första veckan än så länge...
Spelar tydligen ingen roll vare sig jag lägger mig vid nio eller ett, hur mycket jag än sover är det tydligen nästan rent utav omöjligt för mig att vakna på morgonen. Jag sov uppenbarligen till tio imorse och jag är fortfarande sjukt trött, som om jag inte fått sova någonting alls under natten. Nog för att jag vände mitt dygn otroligt mycket förra terminen när jag skrev uppsats, men det borde inte vara så svårt att vända tillbaka det igen.
Däremot har jag märkt att jag drömmer otroligt mycket just nu, drömmar som jag faktiskt kan komma ihåg när jag vaknar. Förmodar att hjärnan processar otroligt mycket under de här dagarna, eftersom jag uppenbarligen vaknar upp och känner mig helt slut.
Kanske det skulle gå lättare att vakna om det inte vore så varmt i mitt rum? Nu kanske det är läge att börja sova med öppet fönster igen, vilket förhoppningsvis har två fördelar, ett: att jag somnar lättare och två: att jag förhoppningsvis vaknar lättare.
Is ute, varmt inne, kall på ytan, eld i sinne'.
Kombinationen kan helt klart vara den bästa av två ting.
Tisdag 18 januari
På tok för lite sömn och ingen frukost på det. Vilket då kanske inte gör det så konstigt att jag får blodsockerfall på föreläsningen och sitter i min stol och känner mig svimfärdig. Kanske inte hjälpte att föreläsaren föreläste om bl.a. heroinmissbrukare, sprutstationer och samhälleliga konstprojekt. När man känner att ljudet runt omkring en sakta börjar försvinna och endast centreras till föreläsaren längst fram, ja då är det läge att böja ned huvudet mellan knäna och andas en stund.
Men jag lyckades faktiskt skärpa till mig och överleva hela föreläsninge och sedan var det bara att snabbt ta mina saker och skynda mig hem och slänga mig på sängen. Är typ skakig i hela kroppen... Men med mycket dricka och en liten stund vila så blev det mycket bättre.
Säkert – Isarna
Så jag bestämde mig för att traska hem till Evy och lägga mig på hennes säng och lyssna på musik och prata medan hon pysslade. Både Emelie och Daniel var där, så nog fick man sällskap alltid.
Är dock otroligt trött, huvudet är typ helt slut och varje gång jag reser mig upp känns det som om huvudet befinner sig två meter bakom mig.
Tidig kväll ikväll, är helt slut trots att klockan bara är 20 över 8. Förstår inte riktigt hur jag ska orka gå upp en timme tidigare imorgon, känns orimligt, men jag antar att det är en fråga om rutiner.
Nu: sovdags!
Terminstart
Av någon mystisk anledning så lyckas jag vakna tidigt!!! Jag är helt chockad!! Klockan nio har i vanliga fall varit mitt i natten för mig, när man skriver uppsats och vänder på dygnet så kanske det är acceptabelt... kanske....
Nå, iväg kommer jag och hinner med att gå på inskrivningen på min nya kurs, konstvetenskap A. Det är med andra ord terminstart.
Har introduktionsföreläsning med en mycket... flummig lärare, men när man väl kommit över förvåningen om hur flummigt han pratar så inser jag att det kan nog bli en mycket bra vår det här. Texas o jag hamnar till och med i samma grupp.
Går iväg till polisstationen och fixar en ny id-handling, och jag mäter mig och inser att jag är 162 cm lång, varken mer eller mindre.
Men sedan blir det lite lite jobbigare... Lite läkarbesök och tranbärsjuicediet på det... suck suck suck! är lite ur gängorna och bestämmer mig för att åka hem och bli lite ompysslad i alsike. God middag och lite senare får jag chansen att prata om hur livet står till för tillfället.
Och jag får helt klart en av de bästa kvällarna jag haft på länge, trots allt!!
Stockholmshelg
För min del gäller det nästan alltid att försöka summera och gå igenom min rad med pojkar och män. Vilka höll jag på med när vi tjejer senast träffades, vilka har fallit bort och vilka har tillkommit?
Och när jag nu får chansen att analysera lite, måste jag nog tillstå att jag är väldigt tillfreds med mitt liv som det är just nu. Jag är nöjd med att vara fri och singel med möjligheten att jag kan göra precis vad jag vill med vem jag vill när som helst.
Jag har dessutom ett fantastiskt nyårslöfte, som jag ska påbörja any minute now när terminen startat igång. Har dessutom redan fått mina vänner att arrangera och planera diverse saker redan, så jag tänker mig att det kommer bli en awesome vår med tanke på alla de som redan hört av sig och alla nya människor som jag inte hunnit med att träffa än. Mitt nya år går kort och gott under temat: Nytt år - Nya möjligheter!
Därför var det en liten miss i beräkningen att jag skulle tycka att det var ganska så mysigt att umgås med Karlbergskadetten...
"Får jag ställa en personlig fråga. Varför är du så sluten?"
Ja, vad ska jag svara? Man har i en sådan situation två saker att välja mellan, antingen lossa lite på försvarspositionen eller skickligt manipulera bort frågan. Det kan ha varit för att det var just i den stunden som han frågade - I was in the moment - för jag tyckte att jag kanske skulle ta och lätta en aning på skalet. I kort version: för att det passar mitt nya jag. Kall, hård och brutal, har det inte alltid varit mitt motto? Den här gången har jag dock tagit budskapet till mig på riktigt. Om man är beredd på det värsta kan inget såra en. Kanske är det inte den sundaste approachen att ta sig an, men just nu är jag väldigt nöjd med den. Den låter mig välja och vraka utan minsta risk att jag kommer till skada. Hur kan det inte vara ett bra drag![?] Mitt nya jag är visserligen otroligt charmig och trevlig, men ingen kan komma och krypa in innanför skalet. Dessutom, I kinda like it, det cyniska, det bittska, det raljanta... Det kanske inte är riktigt jag, men det är mera jag nu än vad det var för tre år sedan.
Murray Head – The American And Florence/Nobody's Side
Everybody's playing the game
But nobody's rules are the same
Nobody's on nobody's side
Better learn to go it alone
Recognize you're out on your own
Nobody's on nobody's side.
No lover's ever faithful, no contract truly signed.
Never make a promise or plan
Take a little love where you can
Never stay too long in your bed
Never lose your heart, use your head.
Never take a stranger's advice
Never let a friend fool you twice
And never leave a moment too soon
Never waste a hot afternoon
Never stay a minute too long
Don't forget the best will go wrong
Never be the first to believe
Never be the last to deceive
Better learn to go it alone
Recognize you're out on your own
Nobody's on nobody's side.
Onsdag 12 januari
Idioter... så in i he**tes idioter... Ibland undrar man hur mogna män kan bli på en skala, och sorglig fakta: de växer nog aldrig upp.
Nå, nu vet jag att jag drar många över en kam som inte förtjänar det... men grrrrr.... jag blir så arg.
Jag skulle inte ens ha smsat, inte för att jag gjorde det för min skull, nää fy tusan, usch, jag har nog av efterhängsna små pojkar som vägrar förstå när jag inte är intresserad. Så jag skulle knappast uppmuntra någon som jag faktiskt inte vill träffa. Men nu gjorde jag det här för min kompis R skull.
Så jag gjorde en dum sak och bjöd hit de stackars liven. Åååååå en bra note to self, aldrig aldrig ska jag tänka att det är en bra idé. Killen raggar på min kompis och jag struntar totalt i honom, vilket är bra. Men killar verkar inte ha någon aning om takt o känsla, då han inför henne frågar mig om han får ***** hos mig ikväll, men vem är dum nog att fråga det? Idiot!!!!
Han må vara över 30, men inte tusan har de mognat något sedan de va 16 år. Blir så trött! Och hans kompis verkade vettig, men nej, han vrider nästan handen ur led på en kille på grund av ett fånigt missförstånd.
Ok, nu har jag lugnat mig...
Opponeringen gick bra idag! Min opponent köpte mina resonemang och min slutdiskussion, det var mest små formaliabitar som behövdes förbättras och det kan jag också köpa. Så, då var det bara fredagsventileringen kvar och sedan är det klart!!!
Måste verkligen sitta och läsa hans uppsats imorgon. Suck o pust!
Ååå och jag är verkligen in heat denna veckan... Jag ser fantastiskt liggbara män överallt. De är så fina och jag vill bara ha...
Det bådar si så där bra inför stockholm i helgen, för jag vet att det är den 15:e på lördag.... och jag både är lockad och vill och samtidigt finns det ett så otroligt utbud i stockholm....
och så har jag ju min potensiala pojkvän att tänka på... eller nje, han är verkligen inte min pojkvän och jag är inte ens kär, inte på långa vägar, men alla mina vänner verkar tycka att han är verkligt fördelaktig, och ja, han är ju 1.90 lång, hemskt muskulös, har en fantastisk humor och är riktigt intelligent. Hur kan man inte vara för detta?
Och så är jag inte kär...
Istället är jag kall, uttråkad och raljerande, vilket är väldigt bra eftersom jag då aldrig behöver lägga ned garden och faktiskt våga släppa in någon. Nej, jag klappar de lite snällt på huvudet och säger "Duktig pojke".
Mmm... och jag vet alltför väl varför, det är bara inte riktigt meningen att det ska vara så.
