urklipp

Vad har jag nu gett mig in på? Jag sitter på en trevlig italiensk lunchrestaurang med mina älskade systrar och diskuterar vad som hänt under året. Annikas och min kusin gifte sig, vi höll möhippa, vi åkte till New York, Michael Jackson dog, vår kusin blev med barn, pappa fyllde 60, Maria fyllde 30, morfar fyllde 80...

Vi vänder oss mot Lina på andra sidan bordet. Ja Lina, vad hände dig under 2009? Lina sitter tyst några sekunder... Jo... vi var ju i New York...  tystnaden blir allt längre medan Lina funderar... Tillsist fyller Annika ut tystnaden: ... Michael Jackson dog....

Hahaha, det var Linas 2009: hon var i New York och Michael Jackson dog - som om det hade något med hennes liv att göra... Vi vet ju att det inte bara var det, men roligt blev det!!! Herregud, det blir aldrig lika roligt när man ska försöka sig på konststycket att återberätta roliga händelser. 

Men i alla fall.... Moving on...

Hur var då Mitt 2009? Hmmm...

Vi börjar med början i alla fall, som en slags logisk tågordning... Håll i hatten, för nu kör vi!

I början av januari, närmare bestämt den 7:e, infaller alltid min födelsedag och just denna gång hade jag turen att bli 20 år. Det var verkligen ett mycket smart drag av mig att fylla 20 - särskilt med tanke på allt som skulle vänta mig resten av året... 
   
     20 årskalas med släkten den 6:e januari          Jag får rosor av min Hampus 7:e
  


Jag började B-kursen i Litteraturvetenskap. Där träffade jag på Matilda!!!

  

Pappa fyller 60 år

 

Äkta Valborgsfirande som Uppsalastudent och som blondin!!!

 

Champagnegalopp på ÖG - mkt flaskor           Full fart utanför mitt fönster på Uplands.
 

Kusin Helena gifter sig

 

Jag umgicks med Clara och Anna från högstadiet

  


I samband med en sådan kväll träffade jag Marcus från Västerås och som var 28 år. 
Ja, tack o lov att vi båda i alla fall är födda på 80-talet...

 

Jag insåg att jag började tycka om 1: äldre män 2: dreads och 3: tatueringar...

 

Jag och mina systrar reste även över Atlanten till USA, mera specifikt till New York!!!!

 

Vi såg Fantomen på Operan på Broadway, åkte båt o såg Frihetsgudinnan o promenerade i Central Park bl.a.

   
       

Firade en massa födelsedagar...

Kusin Maria 30 år                                     Systrar 26år och 22 år

  

Moster 60 år                                                      Clara 21 år

 

Jag åkte ned till Växjö o hälsade på Emelie



En trevlig Växjöweekend

   

Det blev en del sommarutflykter...

  Sigtuna m Clara        Skokloster m systrar       Mkt systermys                Grillkvällar
   

Årets enda dopp med Vera mfl.

 

Och att hänga med underbara Vera har sin absoluta fördelar! Efter en - för mig - mycket blöt kväll då jag blev hemburen i taxi och vaknar med baksmälla av guds nåde, ska jag tydligen dagen efter vara med och festa med Vera och Arash.

Som tur är så kunde jag kvickna till något sånär - och tur det. För den kvällen träffade jag Petter, vår nyinsatta Förste Kurator! Ett mycket oväntat sms... Ingen utsökt nattlig promenad, men ett väldigt trevligt samtal däremot ;)

Denne trevliga man var 29 år och tvåbarnspappa... Ja, again, tur att vi båda är födda på 80-talet. 

Jag konstaterar att 1: Jag attraheras av äldre, erfarna och charmiga män 2: Jag blir mer förtjust i tatueringar... 3: Jag trivs oerhört bra med denna kille!



... Men ja, logiskt sätt då? En tvåbarnspappa - på halvtid dock - och en 20åring... 

Men hjärtat lyssnar inte precis på logik. Blir man kär så blir man....

Efter en mycket uppskattad valskurs i tre timmar - fick vi ett ännu trevligare förhållande <3

   
 
Så blev familjekryssning till Talinn:

  

Prideinvigning i Stockholm - lite naket, lite tjo och glam

 

Emelie hälsar på i Uppsala, där även hon förälskar sig i vit chokladmousse med honungsmarinerade jordgubbar.



Lina och jag har mycket kvällsmiddagar

   

Mitt i alltihopa blir jag brunett igen.
  

Det blir höst...

Morfar 80 år - här med alla oss kusiner



Jag var på Inspektorsskiftesbal på Uplands. Då kom min vinröda klänning väl till pass.

   

Jag for ned tre gånger till Växjö under hösten på grund av min distanskurs.

Där pluggar jag ihop m Alex, gammal kursare från Uppsala.

September:


I Oktober går jag o Alex fotopromenad. Men jag utmanar även Em på guitarrhero.

 

I November är det dags för Halloweenfest med vårt gamla litterära gäng från B-kursen. Alla fick bila från Uppsala och fara ned till Nässjö - dock inte jag, för jag kom från Växjö.
Naturligtvis så var det litterärt tema på klädkoden och som alltid - när det gäller oss - var det vinprovning med vår egna eminenta alkoholkännare från Systembolaget - Matilda!!! Tror novembertemat var Cava ;) - spanskt mousserande vin.

Jag = The wife of Bath (ur Canterbury Tales)    Bilresa med Disneysånger = jag kunde sjunga med i flest :)
      

Den mest romantiska hemkomsten fick jag när jag kom hem från Oktoberresan i Växjö. Då låg det två röda nejlikor på min dörrmatta o väntade på mig. Kärlek!!!



Kulturnatten firades i mitt korridorskök med vännerna Matilda, Sofia och Malin. Det blev en blandning av kräftskiva, pajtillverkning och morotskakeätning.

 

Zombienight på Uplands lagom till Halloween. My man - a clown.... jag får lära mig allt jag behöver veta ifall - ursäkta NÄR - zombieattacken kommen...



Linas pappa Thure fyllde 60 år - naturligtvis kort på oss



Så hände det ledsna saker... :( Men tydligen ska livet gå vidare.

Luciagasque på Uplands med Evy



Julfirande med systeryster o nära o kära     Släktfika på Annandag hos moster o morbror

 

Ungefär så blev summan av kardemumman - mer eller mindre... Mycket som hänt, både bra och dåliga saker. Men framför allt, så mycket som hänt som jag aldrig kunnat förutse.

Då återstår det bara för mig att önska er alla ett riktigt Gott Nytt ÅR!!!

Happ, då var det dags. Julhelgen är över, dags att bita tag i det sura äpplet och leta fram alla dessa böcker och ägna dagarna åt att pressa in så mycket fakta det bara går.

Det jobbiga är att man bara kan sitta fokuserad en timme åt gången. Sedan måste man upp och röra på sig, koka kaffe, äta ett äpple och så tillbaka till böckerna och ny timme igen. 

Det är alltså så jag kommer ägna mina sista dagar på det här året... Hur lockande låter det? Men förmodligen kommer det att löna sig den 14 januari.

Shania Twain – I Ain't Goin' Down - Red Album Version

Var i Uppsala igår och träffade Clara. Första gången som jag var inne på mitt rum sedan dagarna innan jul. Vad kan man säga? Det var otroligt skönt att bara ta sig därifrån och sitta nedkrupen på ett café istället.

Jag måste vara galen, ingen annan lägger märke till rösterna utanför fönstret eller tycker sig höra dörren som slår igen. Antingen är jag knäpp eller så är jag den som känner igen det där ljudet så väl, att jag hör det och ingen annan tänker på det. Lite smått galen känner man sig i alla fall.

Nåväl, det var min städvecka i alla fall och det innebär gå ned på gården o slänga sopor.
Åå han var där och det gör bara galet ont i magen att se honom. Fina fina karl... Elände.

Fokusera, snart är det nytt år. Vad mycket som hände under det här året, vad kan inte hända under nästa??

Men det där nya året är inte riktigt så lockande. Våren känns bara otroligt tradig. Den ska mest bara gå... ja, och sen då? Det finns inget att vänta på sen! De här dagarna på nya året kommer vara lika viktiga som dagarna i maj och juni. Elände.

Jag är bara inte intresserad av att gå de här kurserna som jag sökte i höstas. Jag borde kanske välja en annan inriktning. En inriktning som gör att jag har fullt upp och inte orkar tänka. Så att jag har för mycket att göra så att jag tillsist glömmer bort honom. 
Jag är säkerligen inte så ofta i hans tankar som han är i mina. Men för att kunna nå dit behöver jag ha den där pausen ifrån honom, som man måste ha för att kunna fokusera på annat, och den pausen går inte att få när jag bor rakt ovanpå hans kontor. 

För tillfället har jag flytt ut till det lilla förlovade landet Alsike, där snön ligger vit på taken och där det är så fullkomligt tyst och stilla när man är ute om kvällarna att man kan höra vinden i träden eller höra snön som dansar sin lilla yrdans på garagetaket. Man kan dessutom titta på stjärnorna. Stå mitt i trädgården och blicka upp mot himlavalvet och inte låta sig störas av någon gatubelysning. Det är min lilla fristad just nu.  

Shania Twain – It Only Hurts When I'm Breathing - Red Album Version

Men det ska väl bli bättre. Tiden ska bara få ha sin tid.

Men vad jag hoppas att jag kan få hålla kontakten med honom som vän, som vi har sagt. Det kanske inte fungerar nu, uppenbarligen inte... men sen?

Tystnad är nog något av det allra värsta jag vet.  

Jag tog mig ledigt under julhelgen. Egentligen borde jag sitta o plugga till min tenta, men det är bara julhelg en gång om året, då kan man faktiskt få vara helt ledig. Faktiskt!

Jag ägnade hela juldagen åt att sitta uppkrupen i soffan i vardagsrummet med en påse riesenkolor och läsa härligt okomplicerad skönlitteratur med jultema. Ska man koppla av så ska man! Mer lyckliga slut, mer julromantik åt folket!!!  

Mot kvällningen åkte jag hem till min syster o hennes sambo och tog mig en rejäl titt på deras julpynt. Viktigt att sånt inspekteras. Jag har faktskt själv hjälpt till att klä granen, jojo, jag tackar ja....

Sedan tänkte jag vara systerligt social och sitta o läsa min bok medan syster satt bredvid och tittade på Wall.E. Men döm om vår förvåning när plötsligt blev helt becksvart i lägenheten. Strömavbrott... Tur att det är levandeljus-tider. Fram med alla ljus som fanns att tillgå, upp med kandelabrar och ljuslyktor. Blev väldigt mysigt ändå, systrarna fick läsa böcker i skenet från brinnande stearinljus. 


    

På annandagen var det dags för det traditionsenliga släktkalaset hos moster o morbror i Uppsala.
Kusin Maria med Anders och Alvin var dock inte med.

moster o morbror        mormor, morfar, pappa    Niklas,mamma, Annika     
          

I orange:Helena o Johan        jag                               systrar  
     
     
Vi fick även veta den gulliga nyheten att Helena och Johan väntar sitt första barn. Naaaw, en till beeeebiis i släkten.

  Johan o Helena                Niklas o syster
   
  
  Vi tycker om foton vid julgranar
   

                            God fortsättning på er alla!!!

Dagen innan julafton brukar många springa runt och trängas med folk nere på stan. I år slapp jag göra dem sällskap. [Hmm, har jag någonsin behövt springa runt på klappjakt dagen innan julafton...? Oklart]

Istället hjälpte jag till att fixa nere på Uplands. Jag och Erica skar upp 68 st julskinkor, det tog några timmar... Sedan fick jag Äntligen klä den enorma julgranen i festsalen. Tror aldrig jag har klätt en gran och behövt stå på en lång stege för att kunna nå upp till nästhögsta grenen.

Så blev det äntligen dags för Systerjulafton!!!
Middag, glöggmys, julklappsutdelning, prat om drömmar och förväntningar, planer om vart vår årliga sommarresa ska gå - Italien?

Ingen av oss var särskilt peppade på att äta julmat, så vi valde att laga italienskt - pasta med gräddig sås med kalkon, basilika och soltorkade tomater. Till det måste man bara sjunga med till vår favorit bland de moderna julsångerna:

Sanna, Shirley & Sonja – My Grown Up Christmas List

   

Så blev det tomtedags.

       

Vi tycker om att rimma:

"Även om släktingarna bor i vatten & i skogen
så ta mig inte på orden.
Dessa är ej av näver,
men passar till en bäver" Ett B-halsband till oss alla

                 Kära systrar - för alltid <3

 

Julafton:

Det här måste nog vara världens vackraste julsång: Sanna Nielsen – Ave Maria 

Mysigt firande med nära och kära.

En snöfylld trädgård, hyacintdoft som fyller rummen, minusgrader och solsken som tittar fram vid ettsnåret.
Ett dignande julbord, välklingande musik, vackra klappar som bara och ligger och väntar på en under granen. 
Lugn och ro blandas med tidspress och förväntan. 
 
Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar




   

  

  

   

   

Natt blir till dag.  Det som var, började alltför bra.

Jag vaknar när väckarklockan ringer. Är pigg men vill bara inte gå upp. Tänker mig att om jag vänder på mig och drar täcket över huvudet, borde jag kunna förmå mig själv till att sova lite till i alla fall. Bara lite till... snälla?
Så att jag slipper den där första tanken som alltid dyker upp när jag vaknar. Den tanken som ligger och ruvar beredd och när jag börjar vakna, hoppar den oförberett på mig och börjar hoppa runt i en ringdans i huvudet.  

Jag inser att jag inte kommer kunna sova, hur mycket jag försöker. Det finns inget att göra än att stiga upp.
Stiger upp till ett vinterlandskap utanför fönstret, det är snödans i trädgården, och det är julpyntat i hela huset. Det är en väldigt mysig känsla att gå runt i raggsockor o morgonrock och titta på julkorten, jultavlorna som sitter uppe, julstjärnorna i fönstret, doften från blåa hyacinter, den tända granen.   

Jag slår in julklappar. Jag betalar räkningar. Jag tänker mig att jag ska ta mig in till stan och hjälpa till att julpynta vårt vackra nationshus.

Det är nog den absolut värsta idén jag någonsin har haft. Förstå att mentalt plåga sig själv på det sättet.

Men det är lixom ett sätt för mig att bita ihop. Om jag inte vågar gå ned nu, när han förmodligen är där, kommer jag ha sådana betänkligheter vid nyår och så kommer jag få svårt att bo kvar. Jag hatar mitt rum just nu. Jag gör allt för att hålla mig borta därifrån. För den där dörren slår igen och jag hör den varje gång.  

Sonja Aldén – Lyckan kommer lyckan går

Varför ska jag dit? Det är ju bara förbannat dumt. Han kommer vara där, hans syster kommer vara där, Tengil kommer vara där... 

Men jag har sett fram emot att få göra julfint där; Ylva kommer vara där, förmodligen Arash oxå. Texas skulle dit. 

Faaan...

Vem sa att ensam är stark?
Ensam är svag, om ingen 
finns där när korthuset
ark efter ark, faller som blad
mot marken, som tyst tiger still

Lyckan, den kommer
och den går som den vill. 
  
Jag saknar honom. Jag vill ge honom en kram och önska honom en God Jul. 

En mycket annorlunda lördag må jag säga...

Jag inleder med att hjälpa Arash med sista fiket på Uplands. jag blir ganska duktig på att göra goda smörgåsar...
Sedan går jag iväg och dricker irish coffee med min gamla samhällslärare Oscar Jansson från högstadiet på O'connors...

Jag jobbade på restaurang Riksäpplet på Uplands på fredagen, och när jag som bäst bär upp disk kommer en främling fram och kramar om mig och utbrister: Camilla.. shit va länge sen... hur är det? Hur går det med salsan? gå o lämna det där, vi måste prata mer...

Jag har ingen aning om vem denna någon är... ringa inga klocka någonstans...  jag går tillbaka och vi pratar och ju längre jag pratar, desto klarare blir det för mig att det här är min samhällslärare från när jag gick i 8:an på Margaretaskolan. 

Det måste vara sex år sedan jag såg honom... Hur sjutton kommer han ihåg mig? Jag minns att jag inte tyckte särskilt mycket om samhällskunskap och han är inte någon av de lärare som jag minns att jag haft. Märkligt!

Lite senare slås jag av tanken av hur gammal han måste vara nu... Han var ju ung när undervisade oss...jag var ju själv runt 15 år. Han måste vara en si så där 30 år nu?  På lördagen får jag veta att han är 32 år.

Väldigt trevlig var det. Vid tretiden springer jag vidare ner på Stadsteatern och går på "Engmans Julspecial" med familjen. Mycket Elvis, mycket jul, mycket sång, glitter och kärlek.

Söndagen består av att julpynta och ett försök till att förvandla Alsikehuset till ett julkort; klä gran, stryka dukar, kliva på stegar och fästa spiran i toppen, portionera ut tomtar på lediga ytor och samtidigt försöka sig på proceduren att vara så där lekfullt kreativ, som man ska vara under julen. Jag försöker mig på att sjunga duett med Peter Jöback och nonchalant kasta upp en grangirlang som ska fatsna rund gardinstången. Resultatet? Ja, det gick väl lite si så där va... Jag behöver ett uns mer träning på att kunna hålla ut på Åååå HEEEEELGA NAAAAAATT och jag är glad att ingen filmade mitt vackra kastförsök.

 Det är planerad personalfest på Uplands, som jag inte riktigt vill tänka på. Men den finns där och tanken snurrar runt runt runt...

Tur att jag faktiskt fick en anledning att ta mig in till stan igen. En väldigt oväntad sådan. Kvällsfika med Hampus i hans lägenhet. Det var väldigt trevligt och det var väldigt skönt att få bryta obehaget och faktiskt få chansen att kunna bygga upp en sund kontakt. Jag har saknat det. Känns mycket skönare att förlåta och börja tycka om igen.

---

Det här är ett så otroligt skönt steg att ta, ett steg framåt i rätt riktning igen. Jag har saknat honom, för jag har alltid vetat att han är en riktigt fin person. Det finns likheter mellan honom och Petter, helt olika personligheter så klart, men ändå små likheter. 

Det är mycket jag skulle vilja göra ogjort. Men det som sker, det sker. Man blir sårad, men någonstans tycker man fortfarande innerst inne om personen. Dock har man inte mycket ork kvar till att hålla den omtanken vid liv, utan all kraft läggs istället på att försöka se till att man själv inte blir sårad. 

Något av det svåraste i alla brustna relationer är att man inte får bry sig om personen längre. Man ska bara kapa av och gå vidare. Men det går ju inte... De har nästlat sig in i hjärtat på en och de finns alltid kvar där.

Det finns få verkligt fina människor. När man väl får chansen att träffa en sådan människa, vill man de bara så väl och önskar inget annat än att det ska gå så bra som möjligt för dem. Man vill bara sträcka ut handen och bry sig om.

Jag har några personer, som jag känner så djupt för. Personer som fått mig att må så himla bra och som jag helhjärtat har lärt mig tycka så oerhört mycket om. Det känns som att få tillbaka en liten bit av hjärtat när man kan ta upp en sådan kontakt igen.

Man ska hålla kvar de verkligt fina människorna i sin närhet och hålla energislukarna ifrån sig. Det finns för mycket elände och tunga saker att gå igenom ändå.

Det gör bara otroligt ont när man behöver kapa bandet med en sån fin person. Man vill ingenting hellre än att bara bry sig så innerligt om och måna om den personens bästa. Och sen tillåts man inte göra det mer... Det är som att brutalt kastas ut i kylan och sen splittrat försöka lappa ihop sig själv till ett fodral som ska försöka överleva utomhus.

Men det finns lite hopp ändå. Om jag kan finna en vänskapsrelation med Hampus igen, finns det lite hopp om att jag kan få en liknande situation med Petter i framtiden. För det är en så underbar människa, och jag tycker så innerligt mycket om honom, och det skulle vara väldigt jobbigt om jag förlorade all kontakt med honom.

Nu gäller det väl bara att genomleva den här sorgen, tystnaden och distansen.
Men det tär och värker.

Freddie Mercury – Living On My Own (No More Brothers Radio Mix)

En ny dag. En ovanlig ny dag. Den var inte lika dålig att vakna upp till. Väldigt positivt framsteg.

Jag tror att min lilla flykt ut till Alsike faktiskt har gjort mig nytta. Inga tårar alls idag, och det känns så himla skönt. Är trött på att gå omkring o vara rödögd.

Jag sitter och tittar ut över det vita landskapet. Idylliskt som få. Vit snö, solsken, vindstilla.
Idag var helt enkelt dagen då man tittar upp ur sin lilla kartonglåda och upptäcker att det faktiskt finns en stor värld utanför med andra möjligheter.

Jag vill börja sjunga i en nationskör. Tydligen finns en viss kreativitet kvar!! Har lyssnat mig igenom flertalet julskivor här hemma och att sjunga är något jag verkligen har saknat. Nu kanske det är dags att göra något åt saken?

Sedan har jag och mamma startat en liten tradition av att börja titta på "Förkväll" på tv med vackra Carin da Silva och Yvonne Ryding. Man kanske ska satsa på att spara ut håret och tona det lika mörkt som Da Silva lagom till Nyår? Vilket mål va, att försöka förvandla sig till sitt vackraste jag och sen gå ut och möta världen igen.

Sure, tankarna finns kvar, omtanken likaså. Men nu har jag varit ifrån honom i... ja, i några dagar i alla fall.

Sissel Kyrkjebö – Better Off Alone - US Album

Jag bara hoppas att du har rätt Matilda.... eftersom han och jag inte har bråkat eller gått ifrån detta som ovänner, borde det kanske inte vara så svårt att kunna bygga upp någon form av vänskap. För jag saknar hans humor... tre store runde kanne kaffe... så det borde inte vara en omöjlighet.

Jag får helt enkelt bara hoppas på det bästa. För jag vill så gärna skicka honom en God Jul-hälsning och få en liten hälsning tillbaka.

Fredag.

Gjort både bra och dåliga saker. Försökte mig på idén att fokusera på annat, vilket resulterade i ett grönsakshack av guds nåde. Ska försöka satsa på mig själv, det är tydligen det mest heta tipset jag får av övriga.

"Vi tycker om dig Camilla, du är underbar"
Någon har nämnt mig som "Uplands prinsessa"
"Han har sagt att han tycker om dig jätte mycket" 

En aning rödvinsberusad och trevliga människor. Det förde ngt bra med sig ikväll. 

Jag är dock en aningens nervös inför morgondagen, kommer han tycka att jag ser fin ut?
Men jag har i alla fall min fina röda klänning som stöd! Det är alltid något!
Dessutom har jag fått en väldigt trevlig placering, så jag är i alla fall inte oomtyckt!!!!

Nu vågar jag inte hoppas på något, jag får se hur dagen blir.

Vem möter blicken?
Vem tar sig tid?
Vem orkar drömma om mer?

E.M.D. – Välkommen hem - Radioversion

Jag har hittat min julsång för i år. Vet inte om det är den mest ultimata sång att välja, eftersom den får tårarna att börja rinna varje gång, men den är väldigt fin i alla fall.

Inatt drömde jag en så fin dröm, och jag ångrade så att jag vaknade. Det var luccegasque, det var körsång, det var han som kramade min hand tvärs över bordet.

Jag ser fram emot Luciagasquen och samtidigt inte. Jag vill att vi ska vara vänner, jag vill ha kontakt med honom. Men just nu är det bara tystnad och jag vet inte hur jag ska våga bryta den.

Bara kom som du är...
Du är välkommen hem,
Välkommen hem igen.

Det är precis det jag drömmer om. Att få välkomna honom hem igen.
Men just nu verkar allt så himla svårt.

Jag försökte göra det bästa av situationen. Fokusera på annat. Försöka plugga.
Men jag kan inte plugga i det här rummet. Jag får ingen ro. Det är kallt och mörkt och jag får halvångest av att höra den där dörren slå igen.

Jag tänkte att om jag går ner på nationen och läser, så vet jag att jag inte är ensam. Det finns andra människor i huset.

Så det var det jag gjorde. 

Idag försökte jag läsa om Hegel och den svenska frihetstiden.

Idag hade han med sig sin lilla dotter Lava till jobbet. 

Idag grät jag i en soffa på övervåningen på nationen.